10370 Hylonome
Utseende
10370 Hylonome | |
Upptäckt | |
---|---|
Upptäckare | David Jewitt och Jane Luu |
Upptäcktsdatum | 27 februari 1995 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 10370 Hylonome |
Alternativnamn | 1995 DW2 |
Uppkallad efter | Hylonome[1] |
Småplanetskategori | centaurer |
Omloppsbana[2] | |
Epok: 27 april 2019 | |
Aphelium | 31,42 AU |
Perihelium | 18,98 AU |
Halv storaxel | 25,20 AU |
Excentricitet | 0,2469776 |
Siderisk omloppstid | 126,49 år |
Medelomloppshastighet | 5,933 km/s |
Medelanomali | 67,58° |
Inklination | 4,144° |
Longitud för uppstigande nod | 178,1° |
Periheliumargument | 7,515° |
Fysikaliska data | |
Dimensioner | 65-150[3] km 70±20[4] |
Absolut magnitud (H) | 8,6[2] |
10370 Hylonome eller (10370) Hylonome 1995 DW2 är en centaur, en småplanet vars omloppsbana korsar Uranus och Neptunus omloppsbanor. Den upptäcktes 27 februari 2005 vid Mauna Kea-observatoriet av astronomerna D. C Jewitt och J. X. Luu.
Hylonome har fått sitt namn efter en vacker kvinnlig kentaur som tog sitt liv efter att Cyllarus, hennes make, dödats.[1]
Omloppsbanan för Centaurer är på grund av påverkan från gasjättarnas gravitation instabila. Den beräknade halva livstiden för Hylonomes nuvarande omloppsbana beräknas till 6,4 miljoner år.[5]
Andra källor
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Minor Planet Center 10370 Hylonome” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10370. Läst 16 februari 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 5 december 2019.
- ^ ”Hylonome”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHejuwz?url=http://markandrewholmes.com/. Läst 14 september 2008.
- ^ John Stansberry, Will Grundy, Mike Brown, Dale Cruikshank, John Spencer, David Trilling, Jean-Luc Margot (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. University of Arizona, Lowell Observatory, California Institute of Technology, NASA Ames Research Center, Southwest Research Institute, Cornell University. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v2. Läst 22 september 2008.
- ^ J. Horner (2004). ”Simulations of the Population of Centaurs I: The Bulk Statistics” (PDF). Astrophysics. http://arxiv.org/abs/astro-ph?papernum=0407400.
|
|