10255 Taunus
| 10255 Taunus | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 16 oktober 1977 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (10255) Taunus |
| Alternativnamn | 3398 T-3, 1991 YN[1] |
| Uppkallad efter | Taunus[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,549 AU |
| Perihelium | 1,974 AU |
| Halv storaxel | 2,262 AU |
| Excentricitet | 0,1272554 |
| Siderisk omloppstid | 3,4 år |
| Medelomloppshastighet | 19,81 km/s |
| Medelanomali | 335,4° |
| Inklination | 2,238° |
| Longitud för uppstigande nod | 151,5° |
| Periheliumargument | 267,0° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 3,2 km |
| Albedo | 0,335 |
| Absolut magnitud (H) | 14,79[3] |
10255 Taunus eller 3398 T-3[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 oktober 1977 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter bergskedjan Taunus.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 10255 Taunus” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10255. Läst 4 juni 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 10255 Taunus” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10255. Läst 4 juni 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 6 april 2022.
| |||||||||||