10073 Peterhiscocks
Utseende
10073 Peterhiscocks | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Eric W. Elst |
Upptäcktsplats | La Silla-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 3 april 1989 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (10073) Peterhiscocks |
Alternativnamn | 1989 GJ2, 1976 YE4, 1994 TX14[1] |
Uppkallad efter | Peter Hiscocks[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,626 AU |
Perihelium | 2,098 AU |
Halv storaxel | 2,362 AU |
Excentricitet | 0,1116288 |
Siderisk omloppstid | 3,63 år |
Medelomloppshastighet | 19,38 km/s |
Medelanomali | 176,6° |
Inklination | 7,182° |
Longitud för uppstigande nod | 229,6° |
Periheliumargument | 167,4° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,0 km |
Albedo | 0,233 |
Absolut magnitud (H) | 14,16[3] |
10073 Peterhiscocks eller 1989 GJ2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 3 april 1989 av den belgiske astronomen Eric W. Elst vid La Silla-observatoriet. Den är uppkallad efter amatörastronomen Peter Hiscocks.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 10073 Peterhiscocks” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10073. Läst 15 maj 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 10073 Peterhiscocks” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10073. Läst 7 december 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 6 april 2022.
|