10050 Rayman
Utseende
10050 Rayman | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Eleanor F. Helin |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 28 juni 1987 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (10050) Rayman |
Alternativnamn | 1987 MA1, 1991 GG12, 1995 DX12[1] |
Uppkallad efter | Marc D. Rayman[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,402 AU |
Perihelium | 1,971 AU |
Halv storaxel | 2,686 AU |
Excentricitet | 0,266415 |
Siderisk omloppstid | 4,4 år |
Medelomloppshastighet | 18,17 km/s |
Medelanomali | 300,6° |
Inklination | 12,21° |
Longitud för uppstigande nod | 152,3° |
Periheliumargument | 131,9° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 12,9 km |
Albedo | 0,047 |
Absolut magnitud (H) | 13,68[3] |
10050 Rayman eller 1987 MA1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes 28 juni 1987 av den amerikanske astronomen Eleanor F. Helin vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Marc D. Rayman.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 13 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 10050 Rayman” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=10050. Läst 14 maj 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 10050 Rayman” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10050. Läst 14 maj 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 6 april 2022.
|