Hoppa till innehållet

Öyvind Fahlström

Från Wikipedia
Öyvind Fahlström
Född28 december 1928[1][2][3]
São Paulo[4], Brasilien
Död9 november 1976[5][3][6] (47 år)
Stockholm[4]
BegravdNorra begravningsplatsen
Andra namnFahlstrom, Oyvind och Fahlström, Öyvind Axel Christian
Medborgare iSverige[7][8] och Brasilien
Utbildad vidStockholms universitet
SysselsättningPoet[9], grafiker[9], filmskapare[9], performancekonstnär[9], tecknare, författare, målare[9], journalist[10]
MakaBarbro Östlihn
Sharon Avery-Fahlström
Redigera Wikidata

Öyvind Axel Christian Fahlström, född 28 december 1928 i São Paulo, Brasilien, död 9 november 1976 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, var en svensk författare, poet, text-ljudkompositör, dramatiker, målare, tecknare och grafiker.

Bakgrund och tidiga år

[redigera | redigera wikitext]

Öyvind Fahlström var enda barnet till Frithjof Fahlström, född i Trondheim 1886, och Karin Fahlström, född Kronvall i Stockholm 1900. Han var gift med konstnären Barbro Östlihn, som hade stor inverkan på hans konstnärskap då hon medverkade och hjälpte honom att färdigställa bilder.

I juli 1939 skickades Fahlström till Stockholm för att hälsa på släktingar och blev kvar när andra världskriget bröt ut. Mellan 1949 och 1952 studerade han arkeologi och konsthistoria och åren 1950–1955 arbetade han som författare, kritiker, översättare och journalist.

1950- till 1970-talet

[redigera | redigera wikitext]

1953 hade Fahlström sin första separatutställning där han visade teckningen Opera. Senast detta år skrev han Hätila ragulpr på fåtskliaben: manifest för konkret poesi som publicerades året efter.[11] Åren 1956–1959 bodde han i Paris, där han började inkorporera klipp från serietidningar i sina målningar.

Under 1950-talet ägnade han sig en del åt informell konst. 1959 bifogade han en sliten palett som stöd i emballaget runt en mängd målningar till grupputställningen "Kring spontanismen". Även paletten kom av misstag att bli del av utställningen, vilket väckte stor uppmärksamhet.[12]

I början av 1960-talet flyttade han till 128 Front Street studio, New York, som tidigare tillhört Robert Rauschenberg. I New York samarbetade han med andra konstnärer i happenings och performances. I sin bildkonst experimenterade han med delar som man ska kunna flytta runt på bildytan. Detta resulterade senare i Fahlströms många kartor och spel. 1963 sändes Fahlströms Fåglar i Sverige i Sveriges Radio och året efter deltog han med en separatutställning på Venedigbiennalen.

1966 deltog han som en av tio konstnärer i projektet 9 evenings.[13] Övriga deltagare var Robert Rauschenberg, John Cage, David Tudor, Yvonne Rainer, Deborah Hay, Robert Whitman, Steve Paxton, Alex Hay och Lucinda Childs. Tillsammans med 30 vetenskapsmän och ingenjörer från Bell Labs framfördes olika performances under nio kvällar i 69th Regiment Armory i New York. Projektet organiserades av Robert Rauschenberg och Billy Klüver. Föreställningarna finns inspelade och tio filmer har sammanställts av Barbro Schultz Lundestam.

Under de sista tio åren av sitt liv slutförde han bland annat fyra filmer och ställde ut på gallerier och museer vid flera tillfällen, främst i USA och Europa. Fahlström avled i cancer 1976 i Stockholm. Han är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[14]

Stil och betydelse

[redigera | redigera wikitext]

Öyvind Fahlström var en internationellt känd konstnär och han tillhörde de mer originella svenska konstnärerna under 1900-talet. Han arbetade inom en mängd olika genrer och var oerhört produktiv. Hans konst berörde ofta sociala och politiska frågor. Han var influerad av den konkreta musiken, popkonsten och de franska situationisterna.

För den breda massan i Sverige gjorde han sig bland annat ökänd genom att stoppa en pipa och sedan röka vad han påstod vara hasch i ett TV-program som sändes i Sveriges Television.

Fahlström är representerad vid bland annat Nationalmuseum[15] och Moderna Museet[16] i Stockholm, Museum of Modern Art[17] och Metropolitan Museum[18] i New York, Göteborgs konstmuseum[19], Kalmar Konstmuseum[20], Norrköpings konstmuseum[21], Postmuseum[22], Vänermuseet[23]British Museum[24], National Gallery of Australia[25], Auckland Art Gallery[26], Art Institute of Chicago[27], Smithsonian American Art Museum[28], Museo Reina Sofía[29], San Francisco Museum of Modern Art[30], Minneapolis Institute of Art[31], Tate Modern[32] och National Gallery of Art[33].

Fahlström gifte sig med konstnären Barbro Östlihn 1960.[34] De separerade 1975. Strax före sin död gifte sig Fahlström med amerikanskan Sharon Avery och överlät all sin dittills icke offentliggjorda konst till henne.

Prosa och poesi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Trumpeten i stjärten - 1949
  • Borborygmernas fall - ca 1950
  • DET STORA OCH DET LILLA - 1953
  • MOA (1) - 1954
  • Bobb (livsföreståndaren) - 1961

Artiklar (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Dramatiska verk (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • DET HÅRDA OCH DET MJUKA - boord; konkret teaterstycke i två akter - 1953
  • Hammarsjöld om Gud - 1965

Happenings (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Radiokompositioner

[redigera | redigera wikitext]

Utöver dessa filmer lämnade Fahlström efter sig ett antal film- och TV-manuskript som aldrig förverkligades.

  1. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 241208, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6vn294d, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Nationalencyklopedin, Nationalencyklopedin-ID: öyvind-fahlströmnationalencyklopedin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Artists + Artworks, SFMOMA konstnärs-ID: Oyvind_Fahlstrom, läs online, läst: 27 juli 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 241208, läst: 26 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Kunstindeks Danmark, Kunstindeks Danmark-ID: 19824, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ KulturNav, 12 februari 2016, KulturNav-ID: 31ef5d3f-7e45-44d5-a98c-f34116c59920, läst: 27 februari 2016.[källa från Wikidata]
  8. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 1790, läs online, läst: 4 december 2019.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d e] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 26222, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0257301, läst: 19 december 2022.[källa från Wikidata]
  11. ^ För tillkomsten av Hätila, se Per Bäckström. ”Fahlström stannade i Stockholm. ’HÄTILA RAGULPR PÅ FÅTSKLIABEN’ och diktarkonferensen i Sigtuna 1953”, Edda, 2019 nr. 1 Länk till Edda-artikeln
  12. ^ Thurfjell, Karsten. ”Men är det konst? Lars Vilks och Fahlströms palett”. sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/906305?programid=503. Läst 23 maj 2017. 
  13. ^ [”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120305133753/http://www.9evenings.org/. Läst 25 januari 2012. 
  14. ^ SvenskaGravar
  15. ^ Nationalmuseum
  16. ^ Moderna Museet
  17. ^ The Collection: Öyvind Fahlström Museum of Modern Art (MoMA). Läst 27 juni 2017.
  18. ^ Metropolitan Museum
  19. ^ Göteborgs konstmuseum
  20. ^ ”Kalmar Konstmuseum”. Arkiverad från originalet den 2 december 2017. https://web.archive.org/web/20171202052629/http://konstdatabas.designarkivet.se/index.php/Detail/Object/Show/object_id/1418. Läst 1 december 2017. 
  21. ^ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 1 april 2020 
  22. ^ Postmuseum
  23. ^ Vänermuseet
  24. ^ British Museum
  25. ^ National Gallery of Australia
  26. ^ Auckland Art Gallery
  27. ^ Art Institute of Chicago
  28. ^ Smithsonian American Art Museum
  29. ^ Museo Reina Sofía
  30. ^ San Francisco Museum of Modern Art
  31. ^ Minneapolis Institute of Art
  32. ^ Tate Modern
  33. ^ National Gallery of Art
  34. ^ Kerstin Öhrström, red (1988). Vem är hon. sid. 527. https://runeberg.org/vemarhon/0527.html. Läst 16 april 2014 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • För en utförligare förteckning över Fahlströms produktion se: Ord&Bild nr. 1-2 1998

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]