Östligt fjädermott
Utseende
Östligt fjädermott | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Fjärilar Lepidoptera |
Överfamilj | Pterophoroidea |
Familj | Fjädermott Pterophoridae |
Släkte | Stenoptilia |
Art | Östligt fjädermott Stenoptilia nolckeni |
Vetenskapligt namn | |
§ Stenoptilia nolckeni | |
Auktor | Tengström 1870 |
Synonymer | |
| |
Hitta fler artiklar om djur med |
Östligt fjädermott[1] Stenoptilia nolckeni[2] är en fjärilsart som beskrevs av Johan Martin Jacob af Tengström 1870. Östligt fjädermott ingår i släktet Stenoptilia och familjen fjädermott (Pterophoridae).[1][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2] Östligt fjädermott är inte funnet i Sverige.
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Vingbredd 16–18 mm. Framvingar gråbruna, vid bakkanten smalt gulgrå med längsrader av svarta och vita fjäll och en mörk fläck vid klyvningen och en utdragen fläck på mitten. Bakvingar grå.
Flygtid
[redigera | redigera wikitext]Fjärilen flyger från juni till augusti.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Fjärilen flyger allmänt på ängsmarker.
Biologi
[redigera | redigera wikitext]Larven är ej beskriven.
Värdväxter
[redigera | redigera wikitext]Fjärilens värdväxter är inte kända.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Påträffad i Finland men saknas i övriga Norden.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Dyntaxa Stenoptilia nolckeni
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., eds. (23 oktober 2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, the Netherlands. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/details/species/id/b3de48f02ec855420aa8472dc8c5a76f. Läst 16 augusti 2016.
- ^ LepIndex: The Global Lepidoptera Names Index (version 12.3, Jan 2012). Beccaloni G., Scoble M., Kitching I., Simonsen T., Robinson G., Pitkin B., Hine A. & Lyal C. (2016).