Östlig lökgroda
| Östlig lökgroda Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Östlig lökgroda (Pelobates syriacus) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj | Lökgrodor Pelobatidae |
| Släkte | Pelobates |
| Art | Östlig lökgroda P. syriacus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pelobates syriacus | |
| Auktor | Boettger, 1889[2] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Östlig lökgroda (Pelobates syriacus[3]) är en art i familjen lökgrodor (Pelobatidae) som tillhör ordningen stjärtlösa groddjur.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Den östliga lökgrodan är en robust groda med tämligen stort huvud, vertikal pupill och utan synlig trumhinna. Hanarna saknar strupsäckar. Färgen är gulaktig till grå med mörkgröna fläckar och ljus, omönstrad undersida.[4] Grodan kan bli upp till 10 cm lång[5].
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Grodan finns på Balkan österut till Svarta havet, i Turkiet, norra Irak, i Iran längs Kaspiska havet, norra Syrien, norra Israel, Palestina och Kaukasus.[4]
Vanor
[redigera | redigera wikitext]Grodan återfinns i bergiga skogsmarker, stepper och halvöknar[4] upp till 2 000 m[2], ofta långt från vatten[5]. Den gräver gärna ner sig under dagen, speciellt vid hög lufttemperatur, och kan även använda gamla gnagarbon eller håligheter under stenar.[4]
Den lever av blötdjur, mångfotingar, spindlar och gräshoppor, som den fångar på land.[4]
Grodan är nattaktiv och vanligtvis solitär[5].
Den övervintrar i december till januari>[5], då den gräver ner sig i lövförna, jord eller under klippor och trädrötter[4]. Under den hetaste tiden på året, juli till augusti, kan den också vara inaktiv[5].
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Den östliga lökgrodan leker i februari till maj, då honan lägger mellan 5 500 och 6 500 ägg[4], virade kring vattenväxter[5] i stillastående vatten[2].
Ynglen lever av alger och döda växtdelar[4].
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Pelobates syriacus IUCN (2001) Läst 2008-08-28
- ^ [a b c] Pelobates syriacus IUCN Läst 2008-08-28
- ^ SFS Artskyddsförordning (1998:179) Läst 2008-08-28
- ^ [a b c d e f g h] Amphibiaweb Läst 2008-08-28
- ^ [a b c d e f] Donato Ballasina 1984. Amphibians of Europe ISBN 0-7153-8603-4
|