Ökenflyghöna

	Ökenflyghöna; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Flyghönsfåglar; Pterocliformes
Familj	Flyghöns; Pteroclidae
Släkte	Pterocles
Art	Ökenflyghöna; P. senegallus
Vetenskapligt namn
	§ Pterocles senegallus
Auktor	(Linnaeus, 1771)

Ökenflyghöna^[2] (Pterocles senegallus) är en fågel i familjen flyghöns inom ordningen flyghönsfåglar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Arten är en medelstor, 29–33 centimeter lång flyghöna med utdragen kropp och utstickande stjärtspröt på ytterligare tre till sex centimeter. Fågeln är generellt beigefärgad med på undervingen kontrasterande svarta armpennor. Hanen är ljust blågrå på hjässa, nacke och bröst medan kind, halssidor och strupe är orange. Honan liknar hona kronflyghöna men är mer beigefärgad än denna, har stjärtspröt samt är ovan glesare fläckad snarare än tätt vattrad.^[4]

Läten

Ökenflyghönans flyktläte beskrivs som ett snärtigt "koitt-å".^[4]

Utbredning

Fågeln förekommer i öknar i Afrika söder om Sahara samt på Arabiska halvön och österut till västra Indien.^[3] Den har tillfälligt påträffats i Italien, Förenade Arabemiraten och Turkiet^[5] samt även Malta och Kanarieöarna.^[6]

Systematik

Resultat från DNA-studier tyder på att släktet Pterocles är parafyletiskt i förhållande till de två flyghönsen i Syrrhaptes, där bland annat ökenflyghönan är närmare släkt med stäppflyghönan (Syrrhaptes paradoxus) än med vitbukig flyghöna (Pterocles alchata).^[7] Det medför att antingen bör Syrrhaptes-flyghönsen inkluderas i Pterocles eller så bör ökenflyghönan med släktingar flyttas till Syrrhaptes. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu följt dessa resultat.

Ekologi

Ökenflyghönan gör skäl för sitt namn som trivs i platt, stenig och mycket torr terräng. Den ses ofta i stora flockar när den besöker vattenställen på morgnarna för att dricka och hämta vatten till sina ungar.

Arten lever av små, hårda frön, med förkärlek för Euphorbia guyoniana och Asphodelus tenuifolius i Marocko och korn i Irak. Den lägger tre ägg från maj till juli i en fördjupning i marken. Föräldrarna turas om att ruva äggen i sammanlagt 29–31 dagar, där hanen tar nattpasset.^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig och vida spridd.^[1]

Ägg.

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Pterocles senegallus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 212. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Tarsiger.com Fynd av ökenflyghöna i Europa
^ Cohen, C. (2011), “The phylogenetics, taxonomy and biogeography of African arid zone terrestrial birds: the bustards (Otididae), sandgrouse (Pteroclidae), coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus)” Ph.D. Dissertation, University of Cape Town.
^ de Juana, E. & Boesman, P. (2018). Spotted Sandgrouse (Pterocles senegallus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54086 15 januari 2018).

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör ökenflyghöna.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pterocles senegallus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Pterocles senegallus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[Fågelguiden-4] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 212. ISBN 978-91-7424-039-9

[Mitchell-5] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[tarsiger-6] Tarsiger.com Fynd av ökenflyghöna i Europa

[7] Cohen, C. (2011), “The phylogenetics, taxonomy and biogeography of African arid zone terrestrial birds: the bustards (Otididae), sandgrouse (Pteroclidae), coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus)” Ph.D. Dissertation, University of Cape Town.

[8] Juana, E. & Boesman, P. (2018). Spotted Sandgrouse (Pterocles senegallus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54086 15 januari 2018).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]