Ögödei

Ögödei
Ögödei
Regeringstid	1229–1241
Företrädare	Tolui
Efterträdare	Güyük khan
Gemål	Töregene
Barn	Güyük khan; Godan khan
Personnamn	Ögödei Borjigin
Postumt namn	Kejsar Yingwen 英文帝
Tempelnamn	Taizong 太宗
Ätt	Borjiginerna
Far	Djingis Khan
Mor	Byrte
Född	1186;
Död	1241 ; Karakorum
Begravd	Qiniandalen (起輦谷)

Ögödei eller Ogodai,^[5] född 1186, död 1241, var Djingis Khans tredje son och kom att efterträda honom som khan över mongolväldet. Under Ögedeis ledning fortsatte expansionen i Kina genom erövring av Jin- och Songrikena samt erövringen av nuvarande Ryssland och Europa.

Efter Djings khans död 1227 blev Ögödei korad till hans andra efterträdare vid ett 1229 års kurultai med den mongoliska aristokratin. Ögödei styrde mongolväldet från 1229 fram till sin död 1241. För att särskilja sig från andra innehavare av titeln lät han utropa sig till "storkhan" (qaγan). Ögedei inledde sin regering med att bedriva militärkampanjer i Sichuan 1231-32 och fullbordade erövringen av Jinriket 1233-34, vilket gjorde att norra Kina befann sig under mongoliskt välde. En tydlig skillnaden mellan Ögödeis krigföring och hans far Djingis khan var att Ögödei attackerade på många olika fronter samtidigt.^[7]

På grund av en hjärtsjukdom höll han sig i sitt palats medan hans generaler erövrade nya länder. Den främste generalen, Tsubotai ledde ett fälttåg med 5-6 tumener, ca 50 000 krigare. De erövrade delar av Ryssland, bland annat Moskva och fortsatte västerut mot Europa. Mongolerna hade tagit över Ungern, Polen och Ukraina och var vid gränsen till Tyskland. De hade även spioner så lång bort som Frankrike och Italien. Tsubodais mål var att förinta allt i sin väg ända fram till havet. Sedan dog Ögödei. Hans död räknas som betydelsefull eftersom hela Europas utveckling annars kunde varit annorlunda. Det fanns i stort sett inget motstånd kvar fram till Atlanten. Den större franska armén, en tempelriddarorden, hade redan krossats. För att förhindra att det blev Tjagatai som blev gurkhan (storkhan) var Tsubodais armé tvungen att vända tillbaka och erövringen upphörde.

Se även

Lista över Yuandynastins kejsare

Referenser

Noter

^ ”Emperors of the Yuan Dynasty 元 (1279-1368)” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Yuan/yuan-rulers.html. Läst 20 januari 2016.
^ Hägerdal, Hans (2012). ”Storkhaner av Yuandynastin”. Kinas historia. Historiska media. sid. 1148. ISBN 978-91-87031-24-3
^ [a b c d] Ji, Yang (2006). ”Mausoleum of Qing Genghis”. Imperial mausoleums of China. China National Art Photograph Publishing House. sid. 94-95. ISBN 7-80069-732-0
^ ”THE MONGOLS AND TIBET - A Historical Assessment of Relations between the Mongol Empire and Tibet” (på engelska). DIIR PUBLICATIONS. http://tibet.net/wp-content/uploads/2011/12/Mongols-and-tibet...pdf. Läst 3 juni 2018.
^ [a b] ”Ögödei”. NE Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ögödei. Läst 21 mars 2016.
^ Mote, F.W. (2003). ”Kublai Khan's Successors, 1294–1370” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 413. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PR8&dq=Imperial%20China%20900-1800%20M%C3%B6ngke%20Khan%20and%20the%20Third%20Campaign%20to%20the%20West&hl=sv&pg=PA468#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016
^ de Hartog, Leo (2004). ”The last phase of unity” (på engelska). Genghis Khan: Conqueror of the World. Tauris Parke Paperbacks. sid. 182. ISBN 1860649726. https://books.google.se/books?id=a4p9C6J35XYC&lpg=PA162&dq=hong%20pogwon%20mongol%201235&hl=sv&pg=PA182#v=onepage&q&f=false

Tryckta källor

Ji, Yang (2006). Imperial mausoleums of China. China National Art Photograph Publishing House. ISBN 7-80069-732-0
Hägerdal, Hans (2012). Kinas historia. Historiska media. ISBN 978-91-87031-24-3
Mote, F.W. (2003) (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. ISBN 0674012127. http://www.amazon.com/Imperial-China-900-1800-F-Mote/dp/0674012127
de Hartog, Leo (2004) (på engelska). Genghis Khan: Conqueror of the World. Tauris Parke Paperbacks. ISBN 1860649726. http://www.amazon.com/Genghis-Khan-Conqueror-Leo-Hartog/dp/1860649726

[chinaknowledge2-1] ”Emperors of the Yuan Dynasty 元 (1279-1368)” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Yuan/yuan-rulers.html. Läst 20 januari 2016.

[KinasHistoria-2] Hägerdal, Hans (2012). ”Storkhaner av Yuandynastin”. Kinas historia. Historiska media. sid. 1148. ISBN 978-91-87031-24-3

[ImperialMausoleums-3] [a b c d] Ji, Yang (2006). ”Mausoleum of Qing Genghis”. Imperial mausoleums of China. China National Art Photograph Publishing House. sid. 94-95. ISBN 7-80069-732-0

[DIIR-4] ”THE MONGOLS AND TIBET - A Historical Assessment of Relations between the Mongol Empire and Tibet” (på engelska). DIIR PUBLICATIONS. http://tibet.net/wp-content/uploads/2011/12/Mongols-and-tibet...pdf. Läst 3 juni 2018.

[NE_Ögödei-5] [a b] ”Ögödei”. NE Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ögödei. Läst 21 mars 2016.

[MoteGK-6] Mote, F.W. (2003). ”Kublai Khan's Successors, 1294–1370” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 413. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PR8&dq=Imperial%20China%20900-1800%20M%C3%B6ngke%20Khan%20and%20the%20Third%20Campaign%20to%20the%20West&hl=sv&pg=PA468#v=onepage&q&f=false. Läst 13 januari 2016

[Hartog182-7] Hartog, Leo (2004). ”The last phase of unity” (på engelska). Genghis Khan: Conqueror of the World. Tauris Parke Paperbacks. sid. 182. ISBN 1860649726. https://books.google.se/books?id=a4p9C6J35XYC&lpg=PA162&dq=hong%20pogwon%20mongol%201235&hl=sv&pg=PA182#v=onepage&q&f=false

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]