Émile Littré
| Émile Littré | |
 | |
| Född | Maximilien Paul Émile Littré[1] 1 februari 1801[2][3][4] Paris gamla elfte arrondissement[5][6], Frankrike |
|---|---|
| Död | 2 juni 1881[2][3][4] (80 år) rue d'Assas[5], Frankrike |
| Begravd | Montparnassekyrkogården |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Lycée Louis-le-Grand Medicinska fakulteten i Paris  |
| Sysselsättning | Politiker[7], medicinhistoriker, filosof, språkvetare, författare[8], lexikograf, översättare |
| Befattning | |
| Ledamot av Frankrikes nationalförsamling, Seine (1871–1876) Stol nummer 17 i Franska akademien (1871–1881)[9] Livstidssenator i franska senaten (1875–1881) | |
| Föräldrar | Michel-François Littré Marie Sophie Johannot |
| Utmärkelser | |
| Concours général | |
| Redigera Wikidata | |
Émile Maximilien Paul Littré, född 1 februari 1801, död 1 juni 1881, var en fransk språkforskare och filosof.
Littré ägnade sig först åt medicinska studier men ansågs med sitt blyga inåtvända sinne mindre lämpad som läkare och bättre lämpad som forskare. 1839-61 utgav han en berömd utgåva av Corpus Hippocraticum i 10 band. Sedan han 1839 invalts i Institut de France, fick han anledning att syssla med äldre fransk litteratur, och därmed kom han in på sitt främsta verksamhetsfält. Han publicerade i Histoire littéraire de la France artiklar om fornfransk litteratur, och han behandlade, med tillgodogörande av Friedrich Christian Diez arbeten, i Journal des savants det fornfranska språket, ett nästan okänt område i dåtida fransk vetenskap. Hans främsta verk är Dictionnaire de la langue française (4 band, 1863-72, supplement 1875), ett jättearbete, som Littré utförde. Littré omfattade med värme den comteska positivismen, som han behandlade i flera skrifter och vars överdrifter han försökte mildra. I politiken drogs Littré in genom val till deputeradekammaren 1871 och till senator 1875, men hans blyghet hindrade honom att debattera politik annat än med pennan i hand. I Franska akademien invaldes Littré 1871, ett inval som förmådde biskopen av Orléans att 1875 utträda ur akademien, då han inte såg revolutionären och fritänkaren Littré som värdig akademiledamot.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 405-06
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ archives de Paris, s. 11, läs online, läst: 31 augusti 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] senat.fr, senat.fr-ID: senateur-3eme-republique/littre_emile1505r3.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 11740, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w64n0c3h, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Литтре Эмиль”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ archives de Paris, s. 36, läs online, läst: 31 augusti 2024.[källa från Wikidata]
- ^ senat.fr, senat.fr-ID: senateur-3eme-republique/littre_emile1505r3, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Franska akademien, Franska akademiens medlems-ID: emile-littre, läs online, läst: 2 juni 2022.[källa från Wikidata]
|