Édouard Thouvenel
| Édouard Thouvenel | |
 | |
| Född | 11 november 1818[1][2] Verdun, Frankrike |
|---|---|
| Död | 18 oktober 1866[1] (47 år) Paris sjätte arrondissement[3], Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike[4] |
| Sysselsättning | Diplomat, politiker[5] |
| Befattning | |
| Frankrikes ambassadör i Grekland (1849–1850) Frankrikes ambassadör i Osmanska riket (1855–1860) Senator i andra franska kejsardömet (1859–1866)[5] Frankrikes utrikesminister (1860–1862) | |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Hederslegionen Storkors av Guadeloupeorden Storkorsriddare med kedja av Heliga gravens orden Riddare med storkors av Guelferorden Riddare av första klass av Järnkroneorden San Marinos orden Storofficer av Meschidie-orden Stora ordensbandet av Nichan Iftikhar Storkorset av Karl III:s orden Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Sankt Georgs heliga militära konstantinska orden Storkors av Gregoriusorden Bayerska kronorden Storkors av Frälsarens orden Kungliga Serafimerorden Svarta örns orden Järnkroneorden | |
| Redigera Wikidata | |
Édouard Antoine Thouvenel, född den 11 november 1818 i Verdun, död den 18 oktober 1866 i Paris, var en fransk diplomat.
Thouvenel blev 1844 attaché vid franska legationen i Bryssel, 1845 legationssekreterare i Aten, 1846 chargé d'affaires och 1849 envoyé i Aten samt efter statskuppen 1851 direktör för politiska avdelningen i utrikesministeriet i Paris.
Utnämnd till ambassadör i Konstantinopel 1855 och senator 1859, blev Thouvenel utrikesminister i januari 1860. Som sådan visade han skicklighet och moderation, ökade genom expeditionen till Syrien (augusti 1860-juni 1861) Frankrikes prestige i Orienten och vann stora framgångar mot Kina, som tvangs till freden i Peking (25 oktober 1860).
Thouvenel grundlade genom freden i Saigon (5 juni 1862) franska väldet i Cochinkina. Men det var också under hans ledning av utrikesministeriet, som den olycksbringande expeditionen till Mexiko beslöts och påbörjades. Thouvenel avgick i oktober 1862 från sin plats som utrikesminister på grund av meningsskiljaktigheter med kejsaren i den romerska frågan.
Med stöd av Thouvenels papper utgav hans son Louis Thouvenel Le secret de l'empereur (2 band, 1889), La Gréce du roi Othon (1890), Nicolas I:er et Napoleon III. Les préliminaires de la guerre de Crimée, 1852-1854 (1891), Trois années de la question d'Orient, 1856-1859 (1897) och Pages de l'histoire du second empire (1903).
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] senat.fr, senat.fr-ID: senateur-2nd-empire/thouvenel_edouard_antoine0073e2.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//2603/30, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, archives.paris.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Libris, Kungliga biblioteket, 22 januari 2013, Libris-URI: 75knvtdr3hrdm8m, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] senat.fr, senat.fr-ID: senateur-2nd-empire/thouvenel_edouard_antoine0073e2, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Thouvenel, Édouard Antoine i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
|