Ängskavle

	Ängskavle
	Blomställning hos ängskavle; Bladen som syns hör till en annan växt
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Enhjärtbladiga växter; Monocotyledonae
Ordning	Gräsordningen; Poales
Familj	Gräs; Poaceae
Släkte	Kavlar; Alopecurus
Art	Ängskavle; A. pratensis
Vetenskapligt namn
	§ Alopecurus pratensis
Auktor	L.
Synonymer
	Alopecurus alpestris Wahlenb.; ex Steud.; Alopecurus alpestris Czerep.; Alopecurus alpinus; var. songaricus, 1841; Alopecurus altissimus Schur, 1859; Alopecurus arvensis Gromov; ex Trautv., 1854; Alopecurus arvensis; Rojas Acosta, 1897; Alopecurus brachyglossus; Peterm., 1844; Alopecurus candicans Salzm.; ex Steud., 1840; Alopecurus caudicans Salzm.; ex Ball, 1878; Alopecurus laguriformis Schur, 1850; Alopecurus lasiostachyus Link, 1827; Alopecurus laxiflorus Ovcz., 1934; Alopecurus obscurus Schur., 1859; Alopecurus pallidus Dumort., 1823; Alopecurus phleiformis P.Beauv., 1812 nom. nud.; Alopecurus pratensis f. brachyglossus (Peterm.) Şerb. & Nyár., 1972; Alopecurus pratensis f. breviaristatus Beck, 1890; Alopecurus pratensis f. glaucus (Sond.) Şerb. & Nyár., 1972; Alopecurus pratensis var. glaucus Sond., 1851; Alopecurus pratensis var. glaucus T.Opiz, 1852 nom. nud.; Alopecurus pratensis f. obscurus (Griseb.) Şerb. & Nyár., 1972; Alopecurus pratensis var. obscurus Griseb., 1852; Alopecurus pratensis f. scaber, 1972; Alopecurus pratensis; subsp. songaricus (Fisch. & C.A.Mey.) N.V.Vlassova, 2005; Alopecurus pronus Mitt.; ex Hook.f., 1870; Alopecurus scaber Opiz, 1825; Alopecurus seravschanicus; Ovcz., 1934; Alopecurus soongaricus Petrov, 1930; in obs.; Alopecurus soongaricus; (Schrenk) Petrov; Alopecurus tauntoniensis; G.Sinclair, 1825; Alopecurus trivialis Seidl ex Opiz, 1825; Alopecurus villosus Poir., 1808; Alopecurus villosus Gilib., 1872; nom. inval.; Phalaris aristata Schousb.; ex Willd., 1801; Phalaris aristata Gouan; ex P.Beauv., 1812; Tozzettia pratensis (L.) Savi, 1798; Tozzettia vulgaris Bubani;

Ängskavle, Alopecurus pratensis L., även kallad tåtel, är ett flerårigt gräs. Kallades tidigare även råggräs.^[1] ^[2]

Beskrivning

Ängskavle är ett slankt meterhögt gräs som växer i tuvor med styva upprättstående strån från en kort jordstam.

Snärp.

Bladen är omkring 50 millimeter breda och hårlösa. De har ett kort snärp.

Ängskavle blommar maj–juni med en axlik, grå grön vippa.

Den blir 50–100 millimeter lång och är mjuk och böjlig.

Till skillnad från den böjliga huvudvippan är småaxen är styva och håriga. Dess skärmfjäll har parallella eller inåtböjda spetsar. Ytteragnet är försett med ett långt borst.

Ståndarknapparna är långsmala och gul bruna.

Larver till flera fjärilarter, exempelvis Thymelicus lineola, svenskt namn mindre tåtelsmygare, kan äta på ängskavleblad. Notabelt är att tåtel är ett alternativt namn på änsgkavle.

Kromosomtal 2n = 28.

Underarter

Huvudunderarten vanlig ängskavle, Alopecurus subsp. pratensis
Fjällkavle, Alopecurus subsp. alpestris (Wahlenb.) Selander, som är mera lågväxt, med en kortare och tätare vippa, samt mörkare och mindre småax än hos vanlig ängskavle.

Förväxlingsarter

Svartkavle, Alopecurus arundinaceus, som utmärks av grå gröna blad, uppsvälld översta bladslida, samt utböjda spetsar på skärmfjällen.
Timotej, Phleum pratense, som utmärks genom att skärmfjällen har kort udd och saknar utskjutande borst.

Dessa arter hybridiserar också med varandra.

Habitat

Allmän i större delen av Europa och vidare österut till ungefär Uralbergen. Finns dessutom i ett stort område ännu längre österut, i en del av Sibirien med tempererat klimat.

Finns som introducerad art i Australien.

I Norge upp till 900 m ö h.

I Sverige är ängskavle ett av de allra vanligaste gräsen och förekommer i hela landet.

Utbredningskartor

Norden [1]
Norra halvklotet [2]
- Ej ursprunglig i Nordamerika

Biotop

Alla slags kulturmarker, ängar, längs stränder och diken.

Föredrar fuktig näringsrik mark med pH omkring 7.

Skyr torra växtplatser och vattensjuka platser.

Etymologi

Släktets namn kommer av latin alopex = räv och oura = svans och betyder sålunda rävsvans, vilket syftar på vippans form.
Artepitetet härleds från latin pratum = äng och syftar på växtplatsen.

Släktnamnet har motsvarigheter i växtens traditionella namn på många främmande språk:

Namn	Språk	Förklaring

Engreverumpe	Norska	Rumpe = svans
Eng-Rævehale	Danska	Hale = svans
Meadow Foxtail	Engelska	Meadow = äng, Foxtail = rävsnans
Wiesen-Fuchsschwanzgras	Tyska	Wiese = äng, Fuchsschwanzgras = rävsvansgräs

Användning

Odlas som vallväxt.

Bilder

Habitat.
Långt, styvt strå.
Vippan sitter på en förlängning av strået.
I början av blomningstiden.
Blommor.
Blommor.
Agnar.
Från Amédée Masclef: Atlas des plantes de France, 1891.

Källor

^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
^ Palmstruch, J.W.; Billberg, G.J. (1815). Svensk Botanik, första bandet. Svensk Botanik (andra upplagan). Stockholm: Carl Delén. sid. 58-59. https://runeberg.org/svebotan/1/0065.html. Läst 29 september 2020

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Ängskavle.
Bilder & media
Den virtuella floran - Ängskavle
Ängskavle i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)

[1] J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

[2] Palmstruch, J.W.; Billberg, G.J. (1815). Svensk Botanik, första bandet. Svensk Botanik (andra upplagan). Stockholm: Carl Delén. sid. 58-59. https://runeberg.org/svebotan/1/0065.html. Läst 29 september 2020

[1]

[2]