Álvaro Cunhal

Álvaro Cunhal
Álvaro Cunhal, 1980.
Född	Álvaro Barreirinhas Cunhal 10 november 1913 Coimbra, Portugal
Död	13 juni 2005 (91 år) Lissabon, Portugal
Andra namn	Manuel Tiago
Medborgare i	Portugal
Utbildad vid	Lissabons universitet
Sysselsättning	Politiker, advokat, författare, skulptör, revolutionär
Befattning
Secretário-Geral do Partido Comunista Português (1961–1992) Minister utan portfölj Portugals första provisoriska regering, Portugals andra provisoriska regering, Portugals tredje provisoriska regering och Portugals fjärde provisoriska regering (1974–1975) Ledamot av Portugals republikanska församling Portugals första/A församling, Lissabon (1976–1980) Ledamot av Portugals republikanska församling Portugals första/B församling, Lissabon (1980–1980) Ledamot av Portugals republikanska församling Portugals andra församling, Lissabon (1980–1983) Ledamot av Portugals republikanska församling Portugals tredje församling, Lissabon (1983–1985) Ledamot av Portugals republikanska församling Portugals fjärde församling, Lissabon (1985–1987)
Politiskt parti
Partido Comunista Português
Föräldrar	Avelino da Costa Cunhal Mercedes Simões Ferreira Barreirinhas
Utmärkelser
Oktoberrevolutionsorden (1973) Tjeckoslovakiens vänskapsorden (1984) Lenins fredspris (1989) Playa Girónorden Leninorden
Redigera Wikidata

Álvaro Barreirinhas Cunhal, född 10 november 1913 i Coimbra, Portugal, död 13 juni 2005 i Lissabon, var en portugisisk kommunistisk politiker och mångårig ledare i Portugals kommunistiska parti. Han engagerade sig tidigt inom kommunistiska kretsar och deltog som tonåring vid Kominterns kongress i Moskva 1935 tillsammans med sin mentor Bento Gonçalves. Han arresterades första gången 1937 och blev från 1941 ledare för det underjordiska kommunistpartiet i den fängslade Gonçalves frånvaro. 1949 arresterades han av den hemliga polisen PIDE och förblev internerad till 1960, då han rymde till Sovjetunionen för att återvända först efter Nejlikerevolutionen 1974.

Utmärkande för Cunhals politik var rivaliteten med socialisten Mario Soares, som överskuggade bådas motstånd mot borgerliga Socialdemokraterna, och hans stöd för kommunistiska regimers handlande världen över som förblev kontroversiella inom hans egen rörelse (bland annat krossandet av Pragvåren 1968 och kuppen i Moskva 1991), en politik som han på nytt bekräftade 2002. Cunhal lämnade ordförandeskapet i kommunistpartiet 1992. Han författade åtskilliga skrifter.