Sierramadresparv

	Sierramadresparv; Status i världen: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Xenospiza
Art	Sierramadresparv; X. baileyi
Vetenskapligt namn
	§ Xenospiza baileyi
Auktor	Bangs, 1931
Utbredning
Synonymer
	Sierra Madresparv;

Sierramadresparv^[2] (Xenospiza baileyi) är en starkt utrotningshotad fågel i familjen amerikanska sparvar.^[3] Arten är endemisk för Mexiko.

Kännetecken

Utseende

Sierramadresparven är en 12 cm lång medlem av familjen i rostbrunt, grått och vitt med mycket korta vingar. Ovansidan är svartstreckat rostbrun, gråare på nacken, med mörkbruna vingar och rostkantad stjärt. Mitt på hjässan är den gråstreckad, med brunsvarta längsgående hjässband nedanför. Vidare syns svartaktiga ögon-, mustasch- och strupsidstreck. Undersidan är kraftigt svartstreckat vitaktig. Näbben är grå och benen skära. Liknande sångsparven är större och mindre roströd, med längre och rundad stjärtad.

Läten

Sången består av en varierad serie med vanligen sju till tolv tjippande toner. Locklätena som beskrivs som nasala "nyew" eller tunna "sii" är mycket lika sångsparvens (Melospiza melodia).^[1]

Utbredning och systematik

Sierramadresparv placeras som enda art i släktet Xenospiza, men är mycket nära släkt med Melospiza. Den förekommer endast lokalt i bergsskogar i centrala Mexiko på mellan 2400 och 3050 meters höjd, mer specifikt i två områden åtskilda av mer än 800 km, dels nära Mexico City (La Cima och Milpa Alta i Distrito Federal), dels i Sierra Madre Occidental i Durango (Ejido Ojo de Agua El Cazador), den senare populationen återupptäckt så sent som 2004.^[4]

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[5]^[6]^[7]^[8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[8]

Status och hot

Sierramadresparven har ett mycket litet utbredningsområde, tros minska i antal och har en världspopulation på endast 1 300–10 000 vuxna individer. Fågeln är därför upptagen på internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista över hotade arter, kategoriserad som starkt hotad (EN).^[1]

De senaste tio åren har sierramadresparvens levnadsmiljö minskat med över 50 % i områden där stora merparten av världspopulationen finns. Dessutom har arten försvunnit från tre av fyra traditionella lokaler i norr.^[9] Risken anses stor att den kan försvinna från ytterligare områden.^[10]

Taxonomi och namn

Sierramadresparven beskrevs taxonomiskt som art först 1933, av Outram Bangs. Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den amerikanske ornitologen Alfred Marshall Bailey (1894-1978).^[11] Släktesnamnet Xenospiza betyder "främmande fink", av grekiska xenos för "främmande" och spiza, en fink som de flesta anser syftar på bofinken.^[12]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2020 Xenospiza baileyi . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 april 2021.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Gallegos, M. (2020). Sierra Madre Sparrow (Xenospiza baileyi), version 1.0. I Birds of the World (T. S. Schulenberg, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.simspa1.01
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
^ de Ita, A. O.; de Silva, H. G. 2007. Territoriality and survivorship of the Sierra Madre Sparrow in La Cima, México. Biodiversity and Conservation 16(4): 1055-1061.
^ Aguirre, C., Cruz Nieto, J., Cruz, M.A., Torres G., L.F., Torres G., F.A., Escarcega Bencomo, M. 2012. Revisión de la especie Xenospiza baileyi población norteña. In: ProNatura (ed.), Actualización de las especies de aves globalmente amenazadas para la Lista Roja 2012. Capítulo México, pp. 28-30. ProNatura and BirdLife International.
^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör sierramadresparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om Xenospiza baileyi.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2020 Xenospiza baileyi . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 april 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[BOW-4] Gallegos, M. (2020). Sierra Madre Sparrow (Xenospiza baileyi), version 1.0. I Birds of the World (T. S. Schulenberg, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.simspa1.01

[5] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[6] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[7] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-8] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[9] Ita, A. O.; de Silva, H. G. 2007. Territoriality and survivorship of the Sierra Madre Sparrow in La Cima, México. Biodiversity and Conservation 16(4): 1055-1061.

[10] Aguirre, C., Cruz Nieto, J., Cruz, M.A., Torres G., L.F., Torres G., F.A., Escarcega Bencomo, M. 2012. Revisión de la especie Xenospiza baileyi población norteña. In: ProNatura (ed.), Actualización de las especies de aves globalmente amenazadas para la Lista Roja 2012. Capítulo México, pp. 28-30. ProNatura and BirdLife International.

[11] Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[12] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]