Hoppa till innehållet

William Thackeray

Från Wikipedia
(Omdirigerad från W.M. Thackeray)
William Thackeray
Född18 juli 1811[1][2][3]
Kolkata[4]
Död24 december 1863[1][2][3] (52 år)
London
BegravdKensal Green Cemetery[5][6]
Andra namnMichael Angelo Titmarsh[7], George Fitz-Boodle och Ikey Solomons
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidTrinity College, Cambridge[8]
Charterhouse[5]
Universitetet i Cambridge
SysselsättningFörfattare[9][10], prosaist
Noterbara verkFåfängans marknad
MakaIsabella Gethen Creagh Shawe
(g. 1837–)[11][12]
BarnAnne Isabella Thackeray Ritchie (f. 1837)[13][11]
Jane Thackeray (f. 1838)[14][11]
Harriet Stephen (f. 1840)[14][11]
FöräldrarRichmond Thackeray[11]
Anne Becher[11]
SläktingarVirginia Woolf
Namnteckning
Redigera Wikidata

William Makepeace Thackeray, född 18 juli 1811 i Calcutta, Indien, död 24 december 1863 i London, var en brittisk författare.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

William Thackerays far arbetade för East India Company. Familjen var bosatt i England från 1815 och William Thackeray fick sin utbildning bland annat vid Charterhouse och vid Trinity College, Cambridge. Han studerade först juridik och sedan konst i Paris, innan han bestämde sig för att bli journalist. Han skrev regelbundet artiklar i den berömda tidskriften Punch och Fraser's Magazine.

Thackeray är mest berömd för romanen Fåfängans marknad (Vanity Fair 1848),[15] och för att ha myntat orden "snobb" (1848 i The Book of Snobs) och "kapitalism" (1854 i Familjen Newcombe). Trots att Thackeray är en av de främsta författarna från det viktorianska England är han inte den främsta representanten för tidens estetik; författaren och hedersprofessorn David Lodge skriver i The Art of Fiction (1992) att Thackeray går så långt som den viktorianska smaken tillåter. Thackeray var aldrig lika populär som Charles Dickens, utan mer aristokratisk och som författare beundrad av betydligt färre. Författarskapet är tydligt inspirerat av Jonathan Swift och Henry Fielding.

Fåfängans marknad publicerades först häftesvis med undertiteln Pen and Pencil Sketches of English Society. Titeln kommer från en marknad i staden Vanity i John Bunyans allegori Kristens resa. Den utgavs som bok år 1848 med undertiteln A Novel without a Hero. Huvudpersonerna är två kvinnor, Amelia Sedley som motsvarar de viktorianska idealen för en kvinna, och Rebecka Sharp som är en intrigant äventyrerska. Thackeray är en satiriker som skildrar människors svagheter, dock utan att moralisera i samma utsträckning som sina samtida författare – särskilt de franska – och utan den sentimentalitet som är kännetecknade för Dickens.

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • The Luck of Barry Lyndon (roman, 1844)
    • Den välborne Barry Lyndons memoirer (översättning Annika och Thomas Preis, Aldus, 1976)
  • The Book of Snobs (1848)
    • Englands snobbar, tecknade af en ibland dem (anonym översättning, Arwidsson, 1861)
    • Snobbarnes historia (översättning Victor Pfeiff, Edquist, 1875)
    • Snobbarnes bok (översättning Axel Gabriel Engberg, Norstedt, 1886)
  • Vanity Fair (roman, 1848)
    • Fåfängans marknad (översättning N. L. Bolin, Bonnier, 1849)
    • Verldsmarknaden : en roman utan någon hjelte (översättning Carl Johan Backman, Hæggström, 1873)
    • Fåfängans marknad: en roman utan hjälte (översättning Dagmar Sommarström, Lindblad, 1917)
    • Fåfängans marknad: en roman utan hjälte (översättning Birgit Lange, Baltiska förlaget, 1928)
    • Fåfänglighetens marknad (översättning Margareta Ångström, Sohlman, 1960)
    • Fåfängans marknad (anonym översättning?, Eden, 1968)
    • Fåfängans marknad (i förkortad översättning och bearbetning av Gunilla Berglund, Bonnier, 1968)
  • The history of Pendennis (roman, 1848–1850)
    • Historien om Arthur Pendennis, hans framgångar och missöden, hans vänner och hans störste fiende (anonym översättning, Bonnier, 1850-1851)
    • Arthur Pendennis: hans öden och missöden, hans vänner och hans värsta ovän (översättning Hanny Flygare, Fahlcrantz,1905-1906)
  • Samuel Titmarsh and the great Hoggarty diamond (roman, 1849)
    • Samuel Titmarsh och den stora Hoggarty-diamanten (översättning Carolina Wancke, Hjerta, 1850)
    • Samuel Titmarsh eller Historien om den store Hoggarty-diamanten (översättning Erik G. Folcker, Fahlcrantz, 1889)
    • Samuel Titmarsh och den stora Hoggarty-diamanten (översättning Gunhild Henschen, Nordiska förlaget,1911)
    • Den stora Hoggartydiamanten (översättning Greta Åkerhielm, Lindqvist, 1955)
    • Historien om Samuel Titmarsh och den stora Hoggartydiamanten (översättning Beppe Wolgers, Tiden, 1956)
  • Rebecca and Rowena (1850)
    • Rebecca och Rowena (översättning Thekla Knös). Tryckt som följetong i Svenska tidningen, 1852: nr 92 (2/4)-103 (6/5)
    • Rebecca och Rowena (översättning J. W., Klemming, 1877)
  • The History of Henry Esmond (roman, 1852)
    • Henrik Esmond: en berättelse från drottning Annas tid (anonym översättning, Bonnier,1868)
    • Historien om Henry Esmond, esq. överste i hennes majestät drottning Annas tjänst, berättad av honom själv (översättning Birgit Lange, Almqvist & Wiksell, 1926)
    • Berättelsen om Henry Esmond, Esquire (översättning Bertil Lagerström, Ehlin, 1956)
  • The Ravenswing (1852)
    • En lycklig hustru (översättning Carl Johan Backman, Söderman, 1867)
  • The Newcomes (roman, 1855)
    • Familjen Newcombe (anonym översättning, Hæggström, 1875-1876)
  • The Rose and the Ring (saga, 1855)
    • Rosen och ringen: saga för små och stora barn (svensk bearb. af H. A-dt (Herman Annerstedt), Seligmann, 1878)
    • Rosen och ringen (översättning Ebba Nordenadler, Svensk läraretidning,1920) (Barnbiblioteket Saga, 74)
    • Rosen och ringen (översättning Eva Håkanson, Natur och kultur, 1960)
  • Lovel the widower (1860)
    • Huru jag kom att bli ungkarl (anonym översättning, C. A. V. Lundholm, 1888)
  • The four Georges (1860-1861)
    • De fyra Georgarna: bilder av sed och moral, hov och stadsliv (översättning Lily Vallquist, Bibliofila klubben, 1951)
  • The adventures of Philip on his way through the world (1862)
    • Filips äfventyr på hans väg genom verlden (anonym översättning, Lundequistska bokhandeln, 1877)

Ej identifierade översättningar

[redigera | redigera wikitext]
  • Smärre berättelser (översättning M. Ad. Cajanus, Ewerlöf, 1868) [Innehåll: Major Gahagans förvånande äfventyr ; Kickleburyarnes brunnstur]
  • Katarina (översättning Herman Hörner, Alb. Bonnier, 1870)
  • Ströftåg härs och tvärs (översättning G. Å., C. A. V. Lundholm, 1890)
  • Snobbar och andra fabeldjur (urval och översättning Ernst Nathorst-Böös och Rune Olausson, Hagaberg, 1985)

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] William Makepeace Thackeray, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 76959, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00181358, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004, ODNB-ID: 27155.[källa från Wikidata]
  6. ^ Find a Grave, läs online, läst: 29 juli 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn19990008457, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Cambridge alumn-ID: THKY826WM.[källa från Wikidata]
  9. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 15592, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c d e f] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ The Peerage person-ID: p20483.htm#i204824, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  13. ^ Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English : Women Writers from the Middle Ages to the Present, 1990, s. 907.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  15. ^ ”William Makepeace Thackeray”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/william-makepeace-thackeray. Läst 30 april 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=William_Thackeray&oldid=54208677”