Supermakt
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2010-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En supermakt är en stat som innehar en ledande ställning i världspolitiken genom sin exceptionella ekonomiska, militära och diplomatiska kapacitet. Termen avser länder med förmåga att påverka globala händelser, projicera makt över stora geografiska områden och upprätthålla en stark internationell närvaro. Allmänt anses militär kapacitet i form avskräckande kärnvapenarsenal och global militär förmåga som avgörande för en supermakt. Termen saknar dock entydig definition. Även storleken på ekonomin och befolkningen samt tillgång till överlägsen omvärldsinformation till följd av till exempel satellitövervakningssystem, kan bidra till maktpositionen.[1] Supermakter har historiskt ofta haft kolonier eller satellitstater. Ett ord med snarlik betydelse är världsmakt.
Ordet supermakt syftar på att staten är mycket större än en stormakt, till exempel så når inte övriga länders gemensamma vapenarsenal, inklusive stormakters, tillsammans upp till supermaktens försvarsresurser. Termen supermakt uppstod som en neologism (nyord) 1922. Precis som med ordet stormakt, kan det ofta diskuteras vilka länder som kan passa in i begreppet. Före andra världskriget räknades oftast Frankrike, Tyskland, Italien, Japan, Sovjetunionen, USA och Storbritannien som supermakter.
1945 utnämndes andra världskrigets segrande stater – Kina, Frankrike, Storbritannien, Sovjetunionen och USA – till supermakter med permanent säte och vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Genom ekonomiska påfrestningar, förlust av kolonier och inbördeskrig kunde inte alla dessa stater behålla sin dominans. Vid slutskedet av Kalla kriget fanns bara två supermakter kvar: USA och Sovjetunionen. I och med Sovjetunionens kollaps 1991 och den underminerade maktbalansen blev USA den enda kvarvarande supermakten (ibland kallad hypermakt). Kinas ekonomiska framgång har gjort att det diskuteras huruvida landet kommer att kunna uppnå status som supermakt.[1]
Även om termen supermakt är ett modernt uttryck har världen i retrospekt satt denna stämpel på historiska militärmakter såsom Romerska riket och Kina, under imperialismen.
USA:s position som enda kvarvarande supermakt
[redigera | redigera wikitext]Den rådande världsordningen har beskrivits som Pax Americana, med USA som självutnämnd garant för världsfred. Vissa kritiker menar att USA agerar som en imperialistmakt. Detta är dock i motsats till den isolationism de får från den geografiska utstängningen gällande globala affärer utanför det västra halvklotet vid den första halvan av 1900-talet och särskilt under mellankrigstiden.
USA:s position som supermakt har involverat landet i nästan varje större världskonflikt sedan 1917. Detta inkluderar bl.a. konflikterna i Mellanöstern och Kashmir. De som försvarar USA:s utrikespolitik betraktar landets ingripande som en tvingade moralisk nödvändighet eller, på senare tid, ett rent självförsvar. Den 11 september 2001 blev USA attackerat och har därefter fört ett globalt krig mot terrorismen. 2001 invaderade landet Afghanistan och avsatte talibanregimen. 2003 invaderade man Irak och avsatte landets ledare Saddam Hussein i Irakkriget.
Potentiella supermakter
[redigera | redigera wikitext]Termen "potentiella supermakter" har tillämpats av forskare och andra kvalificerade kommentatorer till möjligheten att flera stater uppnår supermakt status under 2000-talet. På grund av deras stora marknader, växande militär styrka, ekonomiska potential och inflytande i internationella frågor är Kina,[2] Europeiska unionen,[3] Indien[4] och Ryssland[1] bland de politiska enheterna som mest citeras för att ha potential att uppnå supermakt status under 2000-talet. År 2020 fann en ny UBS-undersökning att 57% av de globala investerarna förutspådde att Kina skulle ersätta USA som världens största supermakt år 2030.[5] Många historiker, författare och kritiker har uttryckt tvivel, huruvida något av dessa länder någonsin skulle framstå som en ny supermakt.[6][7]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Russia 21st century prodigal superpower | International economics” (på engelska). Cambridge University Press. https://www.cambridge.org/gb/academic/subjects/economics/international-economics/russia-21st-century-prodigal-superpower. Läst 30 september 2018.
- ^ ”What kind of superpower could China be?” (på brittisk engelska). BBC News. https://www.bbc.com/news/magazine-19995218. Läst 30 september 2018.
- ^ ”Europe: the new superpower”. Arkiverad från originalet den 27 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090327034443/http://www.cer.org.uk/articles/leonard_irish_times_18feb05.html. Läst 30 september 2018.
- ^ ”India Rising” (på engelska). Newsweek. https://www.newsweek.com/india-rising-106259. Läst 30 september 2018.
- ^ ”China will replace the US as the world’s biggest superpower by 2030: UBS survey” (på amerikansk engelska). finance.yahoo.com. https://finance.yahoo.com/news/ubs-survey-china-world-superpower-185949233.html. Läst 28 augusti 2021.
- ^ ”Why India will not become a superpower” (på brittisk engelska). BBC News. https://www.bbc.com/news/world-asia-india-17350650. Läst 30 september 2018.
- ^ ”Why China Is Still No Superpower”. https://www.worldcrunch.com/business-finance/why-china-is-still-no-superpower/china-usa-economy-superpower-confucius/c2s12860#.UyNI_j-SxA0. Läst 30 september 2018.