Uno Cygnæus
| Uno Cygnæus | |
 | |
| Född | 12 oktober 1810[1][2][3] Tavastehus |
|---|---|
| Död | 2 januari 1888[1][2][4] (77 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats[5] |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Pedagog, präst |
| Befattning | |
| Kaplan | |
| Barn | 4 |
| Släktingar | Zacharias Cygnæus den äldre Zacharias Cygnæus den yngre Fredrik Cygnæus |
| Utmärkelser | |
| Sankt Annas orden, andra klass (1861)[6] Sankt Vladimirs orden, tredje klass (1882)[6] | |
| Redigera Wikidata | |
Uno Cygnæus, född 12 oktober 1810 i Tavastehus, död 2 januari 1888 i Helsingfors, var det finländska folkskoleväsendets grundläggare. Han var kusin till Fredrik Cygnaeus.
Cygnæus blev student vid Kejserliga Akademien i Åbo 1827, filosofie magister vid Kejserliga Alexander-universitetet 1836 och prästvigd 1837. År 1839 utnämndes han till pastor vid evangeliska församlingen i det då ryska Alaska, med station på ön Sitka. Där gjorde han betydande naturalhistoriska samlingar, vilka han sedan skänkte till det finländska universitetet. Från 1846 var han anställd som pastor och lärare i svenska och finska församlingarna i Sankt Petersburg. År 1858 utsågs han av senaten att på statens bekostnad lära känna folkbildningen i utlandet och besökte för detta ändamål en rad europeiska länder, varefter han avgav ett utförligt Förslag rörande folkskoleväsendet i Finland (1861). Detta förslag föranledde en livlig polemik, men blev i huvudsak lagt till grund vid organisationen av Finlands folkskoleväsende. År 1861 utnämndes Cygnæus till inspektor för folkskolorna i Finland, och 1863-69 var han direktor för det av honom organiserade folkskollärar- och lärarinneseminariet i Jyväskylä. Åren 1871 och 1873 organiserade han lärarinne- och lärarseminarierna i Ekenäs och Nykarleby. År 1870 blev han ledamot i den samma år inrättade skolöverstyrelsen. År 1877 blev han filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest.
Cygnæus pedagogiska system anslöt sig närmast till Johann Heinrich Pestalozzis, Friedrich Fröbels och Adolph Diesterwegs principer. Som bas för undervisningsväsendet bibehöll han den kristligt sedliga undervisningen i hemmet. Om man från grunden skulle förbättra ungdomens fysiska och moraliska uppfostran, var man, enligt honom, tvungen att lägga särskild vikt vid flickornas skolgång. Han likställde teckning, sång och gymnastik med de övriga läroämnena, och handarbetet kom att ingå i den finländska folkskolans program som ett viktigt formellt bildningsmedel, vilket, utan att eftersträva yrkesskicklighet gav eleven allmän praktisk duglighet. Den finländska folkskolan vann betydande anseende genom de särdrag som till stor del genomdrevs av Cygnæus.
Han ligger begraven på Sandudds begravningsplats.[7]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Uno-Cygnaeustopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: cygnaeus-uno, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Uno Cygnaeus, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4668-1416928957274, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Педагоги и психологи мира, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 3176, läst: 26 maj 2023.[källa från Wikidata]
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Cygnæus, 1904–1926.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Uno Cygnæus.- ”Cygnaeus, Uno”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4668-1416928957274
|