Ullspindelapor
| Ullspindelapor | |
 Brachyteles hypoxanthus | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Haplorhini |
| Infraordning | Brednäsor Platyrrhini |
| Familj | Atelidae |
| Släkte | Ullspindelapor |
| Vetenskapligt namn | |
| § Brachyteles | |
| Auktor | Spix, 1823 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Ullspindelapor (Brachyteles) är ett släkte i familjen Atelidae som tillhör ordningen primater. I detta släkte finns två arter, Brachyteles hypoxanthus och Brachyteles arachnoides, som räknas till de mest hotade primater i Amerika.
Det vetenskapliga släktnamnet är bildat av de grekiska orden brachy (kort) och teleios (fullständig). Det syftar på tummarna som är korta eller som saknas.[1]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Ullspindelapornas utbredningsområde ligger i södra Brasiliens skogar. Tidigare fanns dessa primater i nästan alla skogar vid Brasiliens östra kustlinje.[2]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Med en vikt upp till 15 kg hör dessa djur till de största individerna i gruppen brednäsor. Pälsen är kort med gulbrun färg eller med några rödaktiga inslag. Det nakna ansiktet är ibland påfallande röd, särskild när djuret är upprörd. De är mycket bra anpassade till livet i träden. Armar och ben är påfallande långa och svansen används som gripverktyg. Ullspindelapornas kropp är 45 till 63 cm lång (utan svans) och hannar är lite större än honor. Svanslängden ligger vid 65 till 80 cm.[2]
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Individer i detta släkte är aktiva under dagen och lever i grupper med genomsnittlig 25 individer. Med nyfödda ungar kan antalet fördubblas. Under kalla årstider solbadar de ofta på morgonen och under mycket varma dagar söker de mitt på dagen skydd i skuggan. Den för andra primater typiska aggressiviteten saknas hos ullspindelapor. En annan specialitet är att hannar stannar i gruppen efter könsmognaden. Därför letar könsmogna honor efter en ny grupp.[2] När ullspindelapor rör sig genom skogen bildar de oftast en rad. Ledaren testar trädens grenar efter hållbarhet.
Ullspindelapor livnär sig av frukter, frön, nektar och blad.[2]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Det förekommer bara få strider i sammanhang med parningen. Oftast parar sig flera honor med flera hannar. Efter sju till åtta månaders dräktighet föder honan ett ungdjur, sällan tvillingar. Tills ungdjuret är åtta månader gammalt sitter det fast i moderns päls och senare blir det långsamt självständigt. Efter cirka två år (18-30 månader) sluter honan att ge di.[2] Hannar blir i genomsnitt könsmogna vid sex års ålder och honor vid elva års ålder.
Den första fortplantningen sker däremot efter 7,5 år.[2]
Hot
[redigera | redigera wikitext]I södra Brasilien finns bara två procent av den ursprungliga skogen kvar och därför är dessa djur särskilt starkt hotade. Av arten Brachyteles hypoxanthus lever troligtvis bara 300 individer, den listas av IUCN som akut hotad.[3] För arten Brachyteles arachnoides uppskattas antalet till 1000 individer och den listas som starkt hotad.[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 15 mars 2006.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Adrian A. Barnett (2009). ”The Meanings of Cacajao and Uacari: Folk Etymology in Neotropical Primate Taxonomy” (på engelska). Neotropical Primates (Conservation International): sid. 147-152. doi:. http://www.bioone.org/doi/full/10.1896/1413-4705.12.3.147. Läst 22 februari 2023.
- ^ [a b c d e f] Nowak, R. M. (1999) ss.541-543 online
- ^ Brachyteles hypoxanthus på IUCN:s rödlista, auktor: Mendes, S.L., de Oliveira, M.M., Mittermeier, R.A. & Rylands, A.B. 2008, besökt 8 mars 2009.
- ^ Brachyteles arachnoides på IUCN:s rödlista, auktor: Mendes, S.L., de Oliveira, M.M., Mittermeier, R.A. & Rylands, A.B. 2008, besökt 8 mars 2009.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie, Springer-Verlag 2002, ISBN 3-540-43645-6
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
|