Klagotimalia

	Klagotimalia
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Marktimalior; Pellorneidae
Släkte	Pellorneum
Art	'Klagotimalia; P. malaccense
Vetenskapligt namn
	§ Pellorneum malaccense
Auktor	(Hartlaub, 1844)
Synonymer
	Kortstjärtad trasttimalia; Malacocincla malaccensis; Trichastoma malaccense; Kortstjärtad timalia;

Klagotimalia^[1] (Pellorneum malaccense) är en fågel i familjen marktimalior inom ordningen tättingar.^[2]

Utseende

Klagotimalia är en 13,5–15,5 cm lång, kortstjärtad timalia, i stort en mindre version av rostgumpad timalia. Den är ockrabrun hjässa, med ljusare nacke, mantel och rygg. Övergumpen är rostfärgad och vingovansidan brun. Näbben är relativt tunn och den mycket korta stjärten hålls rest. På huvudet syns gråaktiga örontäckare och ett svartaktigt mustaschstreck. Palawantimalian är mycket lik, men deras utbredningsområden överlappar inte. Rostgumpad timalia är större samt har längre stjärt och tjockare näbb.^[3]

Utbredning och systematik

Klagotimalia förekommer på Malackahalvön, i Anambasöarna öster därom, på Sumatra, öarna Banyak och Batu väster om Sumatra, öarna Riau och Lingga öster om centrala Sumatra samt i norra Natunasöarna nordväst om Borneo. Arten inkorporerade tidigare även populationer på Borneo, då under namnet kortstjärtad timalia, och vissa gör det fortfarande.^[4] Dessa har dock 2023 lyfts ut som två egna arter av tongivande IOC, östborneotimalia (Pellorneum poliogene) och glissandotimalia (Pellorneum saturatum).

Släktestillhörighet

Klagotimalia med släktingar placerades tidigare i släktet Malacocincla eller Trichastoma. Den förs dock oftast numera till Pellorneum efter DNA-studier.^[4]^[5]

Levnadssätt

Klagotimalia hittas i fuktiga låglänta skogar upp till 1000 meters höjd, men även i ungskog, buskmarker och igenväxta gummiplantage. Den ses vanligen enstaka eller i par, födosökande efter insekter på eller precis ovan mark. Arten häckar februari–september. I det prydligt skålformade boet av småkvistar, rötter eller löv lägger den två till tre ägg.^[3]

Status

Klagotimalia tros minska relativt kraftigt i antal på grund av habitatförstörelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som nära hotad.^[6] Notera dock att IUCN även inkluderar östborneotimalia och glissandotimalia i bedömningen.

Referenser

Tryckta källor

Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422

Noter

^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi : 10.14344/IOC.ML.14.1.
^ [a b] Collar, N. and C. Robson (2020). Short-tailed Babbler (Pellorneum malaccense), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.shtbab1.01
^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
^ Birdlife International 2016 Pellorneum malaccense Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör klagotimalia.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pellorneum malaccense.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[BLS-1] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024.

[IOC-2] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi : 10.14344/IOC.ML.14.1.

[BOW-3] [a b] Collar, N. and C. Robson (2020). Short-tailed Babbler (Pellorneum malaccense), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.shtbab1.01

[CC-4] [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[5] Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.

[IUCN-6] Birdlife International 2016 Pellorneum malaccense Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]