Lackträd

	Lackträd
	Lackträd (Toxicodendron vernicifluum)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Kärlväxter; Tracheophyta
Klass	Tvåhjärtbladiga blomväxter; Magnoliopsida
Ordning	Kinesträdordningen; Sapindales
Familj	Sumakväxter; Anacardiaceae
Släkte	Toxicodendron
Art	Lackträd; T. vernicifluum
Vetenskapligt namn
	§ Toxicodendron vernicifluum
Auktor	(Stokes) F.A. Barkley
Synonymer
	Toxicodendron vernicifluum var. shaanxiense J.Z. Zhang & Z.Y. Shang; Toxicodendron vernicifera (DC.) E.A. Barkley & F.A. Barkley; Rhus vernix Thunb.; Rhus verniciflua Stokes; Rhus vernicifera var. silvestrii Pamp.; Rhus vernicifera DC.; Rhus succedanea var. silvestrii Pamp.; Rhus kaempferi Sweet

Lackträd (Toxicodendron vernicifluum, tidigare Rhus verniciflua), också känt under namn som kinesiskt lackträd, japanskt lackträd och japansk sumac, är ett asiatiskt trädslag av släktet Toxicodendron (tidigare Rhus ) hemmahörande i Kina och på den indiska subkontinenten. Det odlas i områden i Kina, Korea och Japan för utvinning av dess giftiga sav, som används som en mycket slitstark lack för att göra kinesiska, japanska och koreanska lackarbeten.

Arten är en sumakväxtart som först beskrevs av Jonathan S. Stokes, och fick sitt nu gällande namn av Fred Alexander Barkley.^[1]^[2]^[3]

Träden växer upp till 20 meter höjd med stora blad, som vart och ett innehåller 7-19 småblad (oftast 11-13). Saven innehåller det allergiframkallande urushiol, som fått sitt namn från artens japanska namn urushi.

Användning

Saven tappas från stammen genom att man skär 5-10 horisontella skåror på stammen hos ett ca 10 år gammalt träd, och sedan samlar den gråaktigt gula saven som tränger ut. Växtsaften filtreras sedan, värmebehandlas och färgas innan den appliceras på ett basmaterial som ska lackeras. Härdning av den använda saven kräver torkning i en varm, fuktig kammare eller värmeskåp under 12 till 24 timmar där urushiolet polymeriserar för att bilda en klar, hård, och vattentät beläggning. I sin flytande form, kan urushiol orsaka extrema utslag, även från ånga. När det härdat, är reaktioner möjliga men mindre vanliga.

Produkter belagda med lack känns igen på en extremt hållbar och glansig finish. Lack har många användningsområden, några vanliga sådana är porslin, musikinstrument, pennor, smycken och pilbågar. Det finns olika typer av lack - den cinnober-röda är mycket uppskattad. Opigmenterad lack är mörkbrun men de vanligaste färgerna hos urushiol är svart och rött, från pulvriserade pigment av järn respektive järnoxid. Lack målas på med en pensel och härdas i en varm och fuktig miljö.

Konstnärlig tillämpning och dekoration med lack kan vara en lång process, som kräver många timmar eller dagar av noggranna och repetitiva lager och torktider. Skapandet av ett enda stycke med urushitekniken, såsom en skål eller en reservoarpenna, kan ta veckor till månader att slutföra. Lack är också ett mycket starkt lim.

Bladen, frön och hartset av den kinesiska lackträdet används ibland i kinesisk medicin för behandling av inre parasiter och för att stoppa blödning.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Toxicodendron_vernicifluum, 31 januari 2014.

Bra Böckers lexikon, 1977

Noter

^ F.A. Barkley, 1940 In: Amer. Midl. Naturalist 24: 680
^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (26 november 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16821973. Läst 26 maj 2014.
^ ”World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190318221109/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/. Läst 2 november 2016.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Lackträd.
Bilder & media
Wikispecies har information om Toxicodendron vernicifluum.
Artförteckning
https://www.google.com/search?q=rhus+vernicifera&newwindow=1&rlz=1C2AVSA_enSE444SE456&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=s3goU6H-KcT24QT6kIHQDg&ved=0CD4QsAQ&biw=772&bih=516

[C132-1] F.A. Barkley, 1940 In: Amer. Midl. Naturalist 24: 680

[COL-2] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (26 november 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16821973. Läst 26 maj 2014.

[source-3] ”World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190318221109/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/. Läst 2 november 2016.

[1]

[2]

[3]