Syren

	Vanlig syren
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen; Lamiales
Familj	Syrénväxter; Oleaceae
Tribus	Oleeae
Släkte	Syrensläktet; Syringa
Art	Syren; S. vulgaris
Vetenskapligt namn
	§ Syringa vulgaris
Auktor	L., 1753

För namnet Syrén, se Syrén.

För färgen syren, se violett.

Vanlig syren (Syringa vulgaris), även kallad bondsyren eller enbart syren, är en art i familjen syrenväxter. Den är ursprunglig i sydöstra och östra Europa, men numera planterad och förvildad på många håll. Det är den dominerande syrenarten i Sverige.

Syren är en lövfällande buske som blir relativt stor. Barken är skrovlig och gråaktig, som äldre flagnande. Bladen är motsatta, skaftade, spetsigt äggrunda, enkla och helbräddade, med hjärtlik bas. Blomställningarna sitter ofta parvis i spetsen på kvistarna. De bildar stora och äggrunda klasar. Fodret har fyra korta flikar. Kronan är vit eller mörklila, eller någon mellanform alltifrån blekt blå till svagt rödlila, den är cylinderformad med utbredd fyrflikig bräm, blompipen är lång, flikarna är korta. Ståndarna är endast två. Stiftet är ensamt. Frukten är en elliptisk, brun kapsel som öppnas i två delar. Fröna är tillplattade och vingade. Syrenen blommar i slutet av våren med en behaglig söt doft.

Användning

Syren är en populär trädgårdsväxt som är härdig i stora delar av landet. Veden är hård och står emot nötning bra, och syrenpinnar har använts i krattor. Klasar av blommorna kan också användas för att göra saft.^[1] Syrenens doft är en av få blomdofter som inte kan framställas artificiellt.

Folktro

Inom folktron förknippas syrenen med vidskepelser. En vanlig föreställning var att personer som är födda mellan 23 och midnatt kunde se spöken i blommande syrenbuskar under samma tid på söndagar.

Stavning

Ordet brukade skrivas med accent (syrén) mellan 1754 och 1892 enligt SAOB, men sedan 1969 bör syren stavas utan accent enligt SAOL. Många stavar dock än idag med accent.

Mellan hägg och syren

Uttrycket "mellan hägg och syren" förknippas ofta med en särskilt njutbar del av försommaren, perioden mellan blomningstiden för hägg respektive syren. Uttrycket kan ha sitt ursprung i den årliga period då skomakargesäller enligt skråbestämmelser skulle friställas för att ge sig ut på vandring. Vissa skomakerier stängde då under gesällens frånvaro och uttrycket förstås av utomstående som att skomakaren stängt för att njuta av den bästa tiden på året. Den ofta citerade historien om skomakaren som satte upp en skylt med texten "stängt mellan hägg och syren" är relativt sentida, inte belagd förrän på 1880-talet, och även andra yrken förekommer i liknande berättelser. Inte heller platsen för företeelsen är säker. Historien kan vara en vandringssägen i sin helhet.^[2]^[3].