Moltonisångare

	Moltonisångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Sylvior; Sylviidae
Släkte	Curruca
Art	Moltonisångare; C. subalpina
Vetenskapligt namn
	§ Curruca subalpina
Auktor	Temminck, 1820
Synonymer
	Sylvia subalpina; Sylvia cantillans subalpina; Sylvia cantillans moltonii;

Moltonisångare^[2] (Curruca subalpina) är en sydeuropeisk nyligen urskild fågelart i familjen sylvior (Sylviidae), tidigare behandlad som underart till rödstrupig sångare (C. cantillans).^[3] Fågeln häckar på öar i västra Medelhavet samt i norra delen av Italien. Vintertid flyttar den till Afrika strax söder om Sahara. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken

Utseende

Moltonisångaren är mycket lik rödstrupig sångare med hos hanen blyfärgad ovansida, vitt mustaschstreck och rödfärgad undersida. Den är dock blekare undertill, lax- eller gammalrosa snarare än tegelröd eller roströd. Till skillnad från rödstrupig sångare ruggar den sina vingpennor senare på året, vilket betyder att fåglar på vårkanten har fräscha fjädrar. Honan är liksom rödstrupig sångare blekare än hanen med brungrå rygg, bara en svagt röd ton undertill och vit ögonring.^[4]

Läten

Moltonisångarens läten skiljer sig tydligt från rödstrupig sångare. Sången är snabbare, ljusare och mer insektslik och kan påminna om en gulhämplings. Locklätet är ett metalliskt och surrande "zerrr" eller "trrrt", liknande gärdsmyg och stjärtmes.^[4]

Utbredning och systematik

Moltonisångare häckar på öar i västra Medelhavet, på Mallorca, Cabrera, Korsika och Sardinien, men även i norra delen av Italien.^[4] Den har också nyligen noterats häcka på Menorca och Ibiza i Balearerna.^[5] Den tros övervintra i västra Sahel, i öster åtminstone till Niger och norra Nigeria.^[6] Få individer har påträffats under flyttningen, men minst två specimen finns från Tunisien.^[5] En studie från 2020^[7] visade också att typserien för rostsångarens taxon inornata från Tunisien egentligen utgjorde moltonisångare. Under våren ses arten även oregelbundet i södra Frankrike. Tillfälligt har den påträffats i bland annat Belgien, Storbritannien, Danmark, Sverige, Tyskland och Marocko.^[5]

Artstatus

Fram tills nyligen ansågs moltonisångaren utgöra en underart till rödstrupig sångare (Curruca cantillans), då med epitetet moltonii. Sentida studier visar dock på avvikande utseende, ruggning, läte och DNA,^[8]^[9]^[10] samt att de är reproduktivt isolerade i norra Italien.^[11] Numera urskiljs den därför allmänt som egen art, nu med artepitetet subalpina som ansågs ha prioritet före moltonii.^[12]^[3]^[1]^[13]^[14]

Släktestillhörighet

Arten placeras traditionellt i släktet Sylvia. Genetiska studier visar dock att Sylvia består av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan.^[15] Sedan 2020 delar BirdLife Sverige^[16] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)^[3] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid moltonisångaren förs till Curruca. Även eBird/Clements följde efter 2021.^[12]

Fynd i Sverige

Arten har med säkerhet påträffats i Sverige endast vid tre tillfällen: en hane vid Falsterbo kyrka i Skåne 4 juni 2003, en ung hona på ön Nidingen i Halland 30 maj 2009 och en ung hane ringmärkt i Ottenby på Ölands södra udde 26 maj 2018.^[17] Ytterligare ett knappt 70-tal fynd har gjorts av fåglar i artkomplexet moltonisångare/rostsångare/rödstrupig sångare, men som inte gått att bestämma med säkerhet till art.^[18]

Ekologi

Moltonisångaren återfinns i torrt öppet landskap, gärna på buskiga sluttningar. Den lägger tre till fem ägg i ett bo som placeras i en låg buske eller ärttörne. Den är insektsätande, men äter även bär.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Fågelns svenska artnamn hedrar den italienska ornitologen Edgardo Moltoni (1896–1980).^[19] Det vetenskapliga artnamnet subalpina betyder "nedanför Alperna".^[20]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2016 Curruca subalpina . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 10 december 2021.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ [a b c] Lars Svensson (2014) "Subalpinsångarna" - så skiljer du dem åt, Roadrunner, vol.22, nr.2, sid:28-35, ISSN 1402-2451
^ [a b c] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 186. ISBN 978-84-941892-9-6
^ del Hoyo, J. & Collar, N. (2017). Moltoni's Warbler (Sylvia subalpina). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343948 23 december 2017).
^ Zuccon, D., Pons, J.-M., Boano, G., Chiozzi, G., Gamauf, A., Mengoni, C., Nespoli, D., Olioso, G., Pavia, M., Pellegrino, I., Raković, M., Randi, E., Rguibi Idrissi, H., Touihri, M., Unsöld, M., Vitulano, S., & Brambilla, M. 2020. Type specimens matter: New insights on the systematics, taxonomy and nomenclature of the subalpine warbler (Sylvia cantillans) complex. Zoological Journal of the Linnean Society. doi:10.1093/zoolinnean/zlz169
^ Cargallo, C. (1994) On the taxonomy of the western Mediterranean populations of Subalpine Warbler Sylvia cantillans. Bull. Brit. Orn. Cl.114:31-36.
^ Brambilla, M., S. Vitulano, F. Spina, N. Baccetti, G. Gargallo, E. Fabbri, F. Guidali, and E. Randi (2008), A molecular phylogeny of the Sylvia cantillans complex: Cryptic species within the Mediterranean basin. Mol. Phylogenet. Evol. 48, 461-472.
^ Svensson, L. (2013), A taxonomic revision of the Subalpine Warbler Sylvia cantillans. Bull. Brit. Ornith. Club 133, 240-248.
^ Brambilla, M., Quaglierini, A., Reginato, F., Vitulano, S. & Guidali, F. (2008) Syntopic taxa in the Sylvia cantillans species complex. Acta Ornithol. 43(2): 217–220.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ BirdLife Sveriges Taxonomikommitté (2014) Förändringar i listan över holarktis fåglar, Vår Fågelvärld, vol.73, nr.2, sid:36-45
^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.
^ Moltonisångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ "Rödsångare", BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör moltonisångare.
Bilder & media
Wikispecies har information om moltonisångare.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2016 Curruca subalpina . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 10 december 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[RR-4] [a b c] Lars Svensson (2014) "Subalpinsångarna" - så skiljer du dem åt, Roadrunner, vol.22, nr.2, sid:28-35, ISSN 1402-2451

[Mitchell-5] [a b c] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 186. ISBN 978-84-941892-9-6

[6] Hoyo, J. & Collar, N. (2017). Moltoni's Warbler (Sylvia subalpina). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343948 23 december 2017).

[7] Zuccon, D., Pons, J.-M., Boano, G., Chiozzi, G., Gamauf, A., Mengoni, C., Nespoli, D., Olioso, G., Pavia, M., Pellegrino, I., Raković, M., Randi, E., Rguibi Idrissi, H., Touihri, M., Unsöld, M., Vitulano, S., & Brambilla, M. 2020. Type specimens matter: New insights on the systematics, taxonomy and nomenclature of the subalpine warbler (Sylvia cantillans) complex. Zoological Journal of the Linnean Society. doi:10.1093/zoolinnean/zlz169

[8] Cargallo, C. (1994) On the taxonomy of the western Mediterranean populations of Subalpine Warbler Sylvia cantillans. Bull. Brit. Orn. Cl.114:31-36.

[9] Brambilla, M., S. Vitulano, F. Spina, N. Baccetti, G. Gargallo, E. Fabbri, F. Guidali, and E. Randi (2008), A molecular phylogeny of the Sylvia cantillans complex: Cryptic species within the Mediterranean basin. Mol. Phylogenet. Evol. 48, 461-472.

[10] Svensson, L. (2013), A taxonomic revision of the Subalpine Warbler Sylvia cantillans. Bull. Brit. Ornith. Club 133, 240-248.

[11] Brambilla, M., Quaglierini, A., Reginato, F., Vitulano, S. & Guidali, F. (2008) Syntopic taxa in the Sylvia cantillans species complex. Acta Ornithol. 43(2): 217–220.

[CC-12] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[H&M-13] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[VF-14] BirdLife Sveriges Taxonomikommitté (2014) Förändringar i listan över holarktis fåglar, Vår Fågelvärld, vol.73, nr.2, sid:36-45

[Cai-15] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

[BirdLife-16] Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.

[17] Moltonisångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[18] "Rödsångare", BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[19] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[20] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]