Sykes-Picot-avtalet

"Blå" zon, direkt fransk kontroll

  "Röd" zon, direkt brittisk kontroll

  Område under rysk ockupation

  Zon "A", fransk intressesfär

  Zon "B", brittisk intressesfär

  Internationella zoner

Sykes-Picot-avtalet var ett hemligt avtal som slöts 16 maj 1916^[1] mellan Frankrike och Storbritannien, och som godkändes av Ryssland senare samma år. Det innehöll ett utkast till en uppdelning av det Osmanska riket i brittiska, franska, italienska och ryska intressesfärer efter första världskriget. Avtalet gavs namn efter sir Mark Sykes, en brittisk underrättelseofficer, och den franske diplomaten François Georges-Picot.

Avtalet offentliggjordes när bolsjevikerna öppnade de tsarryska arkiven. Avslöjandet av innehållet publicerades först i Izvestija och Pravda den 23 november 1917. Några dagar senare återgavs avtalstexten i The Manchester Guardian. För de inblandade parterna var avslöjandet pinsamt och väckte tilltagande misstroende mellan parterna och araberna. Araberna hade lovats, eller i vart fall av engelsmännen förespeglats, en självständig arabisk statsbildning om de gjorde uppror mot osmanska riket. Stöd för detta fick de av bland andra översten T.E. Lawrence. I avtalet tillerkändes Frankrike bland annat nuvarande Syrien, Libanon, norra Irak (irakiska Kurdistan). Ryssland skulle erhålla Konstantinopel, de turkiska sunden och det osmanska Armenien. Storbritannien fick området som idag motsvarar Jordanien, södra Irak samt ett litet område kring Haifa. Av övriga arabiska områden som ingått i det sammanfallande Osmanska riket skulle det bildas en konfederation av arabiska stater (zonerna "A" och "B" i kartan till höger). Vem som skulle få kontrollen över området omfattande Palestina skulle avgöras senare. Avtalet låg till grund för freden i Sèvres men förverkligades inte helt. Freden i Lausanne 1923 innebar ytterligare korrigeringar av det ursprungliga avtalet.

De händelser som föregick avtalet och händelserna därefter är än idag mycket omstridda och bildar bakgrunden till dagens situation i Mellanöstern. Ty parallellt med förhandlingarna med bland andra arabledaren sharif Hussein ibn Ali och emiren Faisal pågick det förhandlingar med företrädare för sioniströrelsen Chaim Weizmann om en palestinsk stat, vilka ledde fram till Balfourdeklarationen.