Hoppa till innehållet

Svjatlana Tsichanoŭskaja

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svjatlana Tsichanouskaja)
Svjatlana Tsichanoŭskaja
Svjatlana Tsichanoŭskaja, 2023.
FöddСвятлана Георгіеўна Піліпчук
11 september 1982 (42 år)
Mіkasjevіtjy, Belarus
Medborgare iBelarus
Utbildad vidfaculté de philologie de l'université de pédagogie de Mozyr,
SysselsättningPolitiker
Befattning
Ordförande, Belarusiska samordningsrådet
Politiskt parti
partilös
MakeSiarhej Tsichanoŭski
(g. 2004–)
Barn2
Utmärkelser
100 Women (2020)[1]
Sacharovpriset för tankefrihet (2020)[2]
Karlspriset (2022)[3]
Fyra friheters-priset - Frihetsmedaljen (2022)
Plattformen för Europas minne och samvetes priser
Femte graden av Terra Mariana-korsets orden
Webbplatstsikhanouskaya.org
Redigera Wikidata
Tsichanouskaja under valkampanj i Babrujsk 25 juli 2020.

Svjatlana Heorhijeŭna Tsichanoŭskaja[4] (belarusiska: Святлана Георгіеўна Ціханоўская; ryska: Светлана Георгиевна Тихановская: Svetlana Georgijevna Tichanovskaja),[5] född Piliptjuk (belarusiska: Піліпчук) den 11 september 1982 i Mikasjevitjy i dåvarande Vitryska SSR, är en belarusisk politiker och oppositionsledare[6] som ställde upp som presidentkandidat i presidentvalet i Belarus 2020.[7]

Enligt Belarus valkommission fick sittande presidenten Aleksandr Lukasjenko 80 procent av rösterna i valet 2020, medan Tsichanoŭskaja fick 9,9 procent, ett resultat som Tsichanoŭskaja med flera har bestridit. Omfattande valfusk förekom under detta liksom under tidigare val [8][9][10] och valet ledde till stora protester och demonstrationer i landet. I samband med valet förde Tsichanoŭskaja sina barn till Litauen, till följd av hot som hon hade tagit emot. Hon blev frihetsberövad i sju timmar efter valet[11] och reste efter att ha blivit frisläppt, under hotfulla former till Litauen för att gå i exil.[6][11][12]

Den 11 september 2023 tilldelades Tichanovskaja Anna Lindh-priset med motiveringen att hon är en symbol för ett fritt och demokratiskt Belarus.[13]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt

[redigera | redigera wikitext]

Svjatlana Tsichanoŭskaja föddes som Svjatlana Heorhijeŭna Piliptjuk den 11 september 1982 och växte upp i Mikasjevitjy i dåvarande Vitryska SSR. När hon var tre år skedde kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Eftersom Mikasjevitjy ligger inom det som kallades "zonen", det vill säga, det område som drabbades hårdast av radioaktiva föroreningar, skickades hon i likhet med många andra barn (kallade Tjernobylbarn) till Västeuropa för att komma undan radioaktivt nedfall. Tsichanoŭskaja hamnade i en familj i Irland där hon lärde sig engelska. Senare läste hon till engelsklärare och arbetade med det innan hon och maken skaffade två barn och Svjatlana blev hemmafru.[14]

Valet 2020 och exil

[redigera | redigera wikitext]

Tsichanoŭskaja är gift med den belarusiske bloggaren och demokratiaktivisten Siarhej Tsichanoŭskij, som inledningsvis ställde upp i valet 2020. Efter att han gripits, registrerade Svjatlana sig hos valmyndigheten och lyckades samla ihop de 100 000 underskrifter som krävdes för att hon skulle få ställa upp i valet.[14][15]

Efter valet 2020 flydde Tsichanoŭskaja till Litauen för att undvika att sättas i fängelse.[16] Den 11 augusti bekräftade Litauens utrikesminister Linas Linkevičius att Tsichanoŭskaja var säker i Litauen och menade att hon hade haft få alternativ till att fly landet.[17] Redan efter det att hon hade registrerat sig som presidentkandidat ringde anonyma personer och hotade att sätta henne i fängelse och barnen på barnhem.[14]

Enligt en bekant, Olga Kovalkova, togs Tsichanoŭskaja ut från landet mot sin vilja av belarusiska myndigheter. Flera källor uppger att Tsichanoŭskaja eskorterades ut från Belarus av belarusiska myndigheter som ett villkor för att Tsichanoŭskajas kampanjledare Maryja Maroz skulle släppas från sin arrest.[11][18] Maroz och Tsichanoŭskaja följdes åt över gränsen till Litauen.

Den 14 augusti släppte Tsichanoŭskaja en video där hon hävdade att hon hade vunnit det belarusiska presidentvalet 2020 med mellan 60 och 70 procent av rösterna.[19] Tsichanouskaja meddelade också bildandet av ett Koordinationsråd för ett demokratiskt maktskifte i Belarus.[20]

Som exilpolitiker har Tsichanoŭskaja rest runt i Europa för att uppvakta västeuropeiska ledare att ta tydlig ställning för ett demokratiskt Belarus. Hon har bland annat träffat Angela Merkel, Emmanuel Macron och på hösten 2020 reste hon till Sverige för att träffa statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Ann Linde.[14]

Sviatlana Tsikhanouskaya utsågs till 2023 års Anna Lindh-pristagare.[21]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ BBC 100 Women 2020: Who is on the list this year?, BBC News Online, 24 november 2020, läs onlineläs online, läst: 24 november 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.dw.com .[källa från Wikidata]
  3. ^ Stephan-Andreas Casdorff (red.), Belarussische Oppositionelle: Swetlana Tichanowskaja erhält den Karlspreis 2022, Der Tagesspiegel (på tyska), Verlag Der Tagesspiegel, 17 december 2021, läs online, läst: 26 maj 2022 .[källa från Wikidata]
  4. ^ Nordblom, Stefan (2015). TRANSLITTERERING OCH ALTERNATIVA GEOGRAFISKA NAMNFORMER. ec.europa.eu. sid. 29. https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/transliteration_alt_geogr_names_sv.pdf 
  5. ^ ”Oppositionsledaren i Belarus flydde till Litauen – barnen fördes i säkerhet redan tidigare” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2020/08/11/oppositionsledaren-i-belarus-flydde-till-litauen-barnen-fordes-i-sakerhet-redan. Läst 13 augusti 2020. 
  6. ^ [a b] Kramsjö, Britta (11 augusti 2020). ”Oppositionsledaren flydde till Litauen”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/belarus-oppositionsledare-ar-i-litauen. Läst 13 augusti 2020. 
  7. ^ Nordlund, Felicia (11 augusti 2020). ”Lukasjenkos rival flydde landet – orolig för barnens säkerhet”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lukasjenkos-rival-flydde-landet-orolig-for-barnens-sakerhet. Läst 13 augusti 2020. 
  8. ^ ”Lukashenka vs. democracy: Where is Belarus heading?” (på amerikansk engelska). Atlantic Council. 10 augusti 2020. https://www.atlanticcouncil.org/blogs/ukrainealert/lukashenko-vs-democracy-where-is-belarus-heading/. Läst 14 augusti 2020. 
  9. ^ Vasilyeva, Nataliya (14 juli 2020). ”Authorities in Belarus to charge anti-government protesters with rioting for clashing with police” (på brittisk engelska). The Telegraph. ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/news/2020/07/14/protests-belarus-government-blocks-president-lukashenkos-rivals/. Läst 14 augusti 2020. 
  10. ^ ”Five Factors That Ensure Lukashenka Wins Every Election In Belarus” (på engelska). RadioFreeEurope/RadioLiberty. https://www.rferl.org/a/five-factors-that-ensure-lukashenka-wins-every-election-in-belarus/30769963.html. Läst 14 augusti 2020. 
  11. ^ [a b c] ”Challenger left Belarus 'for sake of her children'” (på brittisk engelska). BBC News. 12 augusti 2020. https://www.bbc.com/news/world-europe-53733330. Läst 14 augusti 2020. 
  12. ^ ”New clashes as opposition leader flees Belarus citing children's safety” (på engelska). Reuters. 12 augusti 2020. https://www.reuters.com/article/us-belarus-election-idUSKCN2570SG. Läst 13 augusti 2020. 
  13. ^ ”Belarus oppositionsledare får årets Anna Lindh-pris”. Omni. https://omni.se/belarus-oppositionsledare-far-arets-anna-lindh-pris/a/zEPyj5. Läst 11 september 2023. 
  14. ^ [a b c d] Winiarski, Michael. Intervju med Svjatlana Tsichanouskaja, 2020-12-05. Dagens Nyheter.
  15. ^ ”Hon utmanar ”Europas sista diktator” – tvingas gömma barnen”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/hon-utmanar-diktatorn-tvingas-gomma-barnen-/. Läst 13 augusti 2020. 
  16. ^ Kennedy, Rachael (11 augusti 2020). ”Belarus opposition Tsikhanouskaya 'independently' fled to Lithuania” (på engelska). euronews. https://www.euronews.com/2020/08/11/belarus-election-opposition-sviatlana-tsikhanouskaya-now-safe-after-fleeing-to-lithuania. Läst 14 augusti 2020. 
  17. ^ ”Belarus opposition leader 'had few options' - Lithuanian FM” (på amerikansk engelska). news.yahoo.com. 11 augusti 2020. https://news.yahoo.com/belarus-opposition-leader-had-few-182110409.html. Läst 14 augusti 2020. 
  18. ^ Ljungvall, Tobias (11 augusti 2020). ”Tsichanouskaja i landsflykt - Belarus”. iöst.nu. https://iost.nu/nyheter/belarus/tsichanouskaja-i-landsflykt/. Läst 16 augusti 2020. 
  19. ^ ”Sviatlana Tsikhanouskaya calls for end to violence in Belarus as election fallout continues” (på engelska). Sky News. https://news.sky.com/video/end-violence-on-streets-of-belarus-says-opposition-leader-12049164. Läst 14 augusti 2020. 
  20. ^ ”Belarus regime 'threatened to kidnap my baby son', activist Olga Karatch claims” (på engelska). Sky News. https://news.sky.com/story/belarus-regime-threatened-to-kidnap-my-baby-son-activist-olga-karatch-claims-12048020. Läst 14 augusti 2020. 
  21. ^ ”Sviatlana Tsikhanouskaya utses till 2023 års Anna Lindh-pristagare”. Socialdemokraterna. 9 augusti 2023. https://distrikt.socialdemokraterna.se/anna-lindhs-minnesfond/nyheter/2023-08-09-arets-anna-lindhpristagare-2023?TSPD_101_R0=088d4528d9ab2000d62e1156ccae9ffd55671aaea43f4eaebe11e02b7735cb6839416d0a368b083b0884d119fe143000b5cc43806973b7c7a284733384276cb7503f294b422d21d0e6e3e0560a6e3e49a48c4f46c781607e32be47524c6de86a. Läst 10 september 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svjatlana_Tsichanoŭskaja&oldid=56481032”