Hökuggla

	Hökuggla; Status i världen: Livskraftig (lc); Status i Sverige: Livskraftig; Status i Finland: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Ugglefåglar; Strigiformes
Familj	Ugglor; Strigidae
Släkte	Surnia; Duméril, 1806
Art	Hökuggla; S. ulula
Vetenskapligt namn
	§ Surnia ulula
Auktor	Linné, 1758
Utbredning
	Utbredningskarta

Hökuggla (Surnia ulula) är en fågel som tillhör fågel familjen ugglor, där den som enda art placeras i släktet Surnia. Hökuggla förekommer i norra Nordamerika, Europa och Asien. Den är delvis dagaktiv och lever av små gnagare och fåglar. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läte

Hökuggla är 35–43 centimeter lång och har ett vingspann på 69–82 centimeter.^[4] Hannar väger i genomsnitt ungefär 270 gram och honor 320 gram. I flykten har den med sin långa stjärt och vingform en höklik silhuett vilket gett den dess trivialnamn. Dock har den ett proportionellt större huvud än hökarna men i jämförelse med många ugglor ett ganska litet och runt huvud. Den har gul iris och ljusgul näbb. Ögonkransarna är vita, med svarta borst. Huvudet och halsen är svartaktiga på ovansidan, med vita fläckar. För övrigt är den brun på ovansidan, med vita fläckar och vit på undersidan, med mörka tvärlinjer. Vingpennorna är bruna, med vita fläckar. Stjärten är brun med vita tvärband. Juvenilen är något mer gråbrun och har inga tydliga linjer på undersidan.

Liksom andra ugglor har hökugglan en rad ganska olika läten. Fågeln sjunger under parningsleken med öppen näbb och reser fjäderdräkten under näbben. Den vippar upp och ned med stjärten och rör sig ryckigt i träden. Sången som hannen utstöter för att markera revir är distinkt och liknar ett rullande ”ho ho hoho y y yyyyyy”. Detta rop börjar jämförelsevis lågmält och stiger i ljudstyrka. Om ett par träffas är sången kortare och utförs ibland i duett. Under parningsleken har honan ett tiggläte vilket påminner om ett hest ”chät”. Ungarnas rop när de tigger om mat är däremot ett ”tschschui-epp”. Läten för att skrämma bort fiender och vid strider mellan artfränder är fräsanden eller klappranden med näbben.

Utbredning och systematik

Hökugglan förekommer i de norra delarna av Nordamerika, Asien och Europa. Den delas vanligtvis in i tre underarter med följande utbredning:^[5]

Surnia ulula caparoch – förekommer från Alaska till Kanada, Newfoundland och nordligaste USA
ulula/tianschanica-gruppen
- vanlig hökuggla^[6] Surnia ulula ulula – förekommer i norra Eurasien
- Surnia ulula tianschanica – förekommer från Centralasien till nordvästra och nordöstra Kina samt Mongoliet

Förekomst i Sverige

I Sverige är den en häckfågel från norra Värmland, mellersta Dalarna och västra Hälsingland och norrut. Den kan dock uppträda längre söderut som strykfågel under höst och vinter.

Släktskap

Hökugglan placeras i det egna släktet Surnia. Genetiska studier visar att den står nära sparvugglorna, faktiskt inbäddad i det släktet.^[7] Dessa resultat har dock ännu inte lett till några taxonomiska förändringar.

Ekologi

Hökugglan uppträder normalt i barrskog och gärna i kanten mot öppnare områden som myrar, hyggen, kraftledningsgator, brandfält och liknande. Den hittas även i fjällbjörkskog. Fågeln är delvis dagaktiv och huvudfödan utgörs av små gnagare och mindre fåglar. Den sitter och spanar efter byte. När den upptäckt något flyger den mycket snabbt fram och fångar det. Hökugglan har god hörsel och det händer att den fångar gnagare som rör sig inne i snö.

Häckning

Hökugglan placerar sitt bo i ihåliga träd eller använder bon som andra fåglar övergivit, främst spillkråka. Den har även påträffats häcka i knipholkar, sällsynt också i risbon av rovfåglar och kråkfåglar. Häckningen inleds i mars och ungarna lämnar boet i maj eller juni. Ungarna stannar kvar i nära boet och matas av föräldrarna under ett par veckor. Under tiden klättrar de upp i närliggande träd, där de övar för att bli flygkunniga.^[2]

Hökugglan och människan

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 100 000 och en halv miljon vuxna individer, varav det i Europa tros häcka 10 400–53 900 par.^[1].

Status i Sverige

I Sverige anses hökugglan ha en stabil och livskraftig population. Beståndet varierar starkt beroende på födotillgång, från 2 200 till 28 000 häckande individer.^[2]

I kulturen

Hökugglan är Jämtlands landskapsfågel.

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2016 Surnia ulula Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
^ [a b c] Artfakta om hökuggla, ArtDatabanken.
^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av hökuggla – Surnia ulula” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.29008. Läst 22 mars 2022.
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 226-227. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
^ Wink, M., P. Heidrich, H. Sauer-Gürth, A.-A. Elsayed, and J. Gonzalez (2008), Molecular Phylogeny and Systematics of Owls (Strigiformes), in “Owls: A Guide to Owls of the World”, 2nd ed., (König, C., and F. Weick), Christopher Helm, London.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör hökuggla.
Bilder & media
Wikispecies har information om hökuggla.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2016 Surnia ulula Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.

[artfakta-2] [a b c] Artfakta om hökuggla, ArtDatabanken.

[ADBfi-3] Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av hökuggla – Surnia ulula” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.29008. Läst 22 mars 2022.

[Fågelguiden-4] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 226-227. ISBN 978-91-7424-039-9

[CC-5] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[Sverigelistan-6] Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18

[7] Wink, M., P. Heidrich, H. Sauer-Gürth, A.-A. Elsayed, and J. Gonzalez (2008), Molecular Phylogeny and Systematics of Owls (Strigiformes), in “Owls: A Guide to Owls of the World”, 2nd ed., (König, C., and F. Weick), Christopher Helm, London.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]