Sumaksläktet

	Sumaksläktet
	Korallsumak (R. glabra)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Kinesträdordningen; Sapindales
Familj	Sumakväxter; Anacardiaceae
Släkte	Sumaksläktet; Rhus
Vetenskapligt namn
	§ Rhus
Auktor	Linné
Arter
	Bärsumak (R. coriaria); Gallsumak (R. javanica); Korallsumak (R. glabra); Rönnsumak (R. typhina); Trädsumak (R. potaninii);

Sumaksläktet (Rhus) är ett släkte med omkring 250 arter i familjen sumakväxter.^[1]^[2] Det vetenskapliga släktnamnet Rhus kommer från det grekiska ordet för "sumak". Sumaksläktet är buskar, träd och klätterväxter och det finns både lövfällande och städsegröna arter. Av de lövfällande sumakerna finns många där bladen får vackra höstfärger i rött, orange, gult eller mörkviolett. Några arter får dekorativa röda eller rödbruna frukter.

Några arter, bland annat giftsumak och giftek, placeras ofta i sumaksläktet men anses ibland bilda ett eget släkte, Toxicodendron. Genetiskt skiljer de sig inte så mycket från sumaker, men andra skillnader är att Toxicodendron-arterna är mycket allergena och har gråvita frukter.

Utbredning

Sumaksläktets arter kommer från subtropiska och tempererade områden i hela världen. Den största artrikedomen finns i Nordamerika, Östasien och södra Afrika.^[3]

Användning

Torkade blad och unga skott av Rhus coriaria från medelhavsområdet och Kanarieöarna innehåller upp till 30 % garvämnen och används till garvning av finare läder, särskilt sådant som även skall färgas, t. ex. marokäng. En annan viktig garvämnesväxt är Rhus semialata, som växer från Himalaja till Japan. Genom stick av en bladlusart bildar den s. k. japanska eller kinesiska galläpplen, av vilka tannin bereds. Som garvämnensväxt används också rönnsumaken (Rhus typhina) från Nordamerika, vilken hos oss är en omtyckt prydnadsväxt.^[3]

De torkade bären från en buske inom sumaksläktet som växer vilt i medelhavsområdet kan malas till en krydda, som bland annat används i matlagning i Mellanöstern. Bären köps ofta pulveriserade och ger en syrlig smak istället för citron, åt till exempel libanesiska rätter såsom fattoush.^[4]

Giftighet

Många arter av Rhus är giftiga, särskilt blad och mjölksaft^[5]. Några av de kraftigaste ger feber och utslag redan efter beröring.

Dottertaxa till sumaker, i alfabetisk ordning^[1]^[2]

Källor

^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (27 november 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17210722. Läst 26 maj 2014.
^ [a b] Dyntaxa Rhus
^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1980.
^ Marie-charlotte Jenkinson (18 Maj 2004). ”Bästa kryddguiden” (på svenska). Allt om Mat: s. 54-55.
^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 60. ISBN 91-20-04445-3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Sumaksläktet.
Bilder & media
Wikispecies har information om Rhus.
Artförteckning

[COL-1] [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (27 november 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17210722. Läst 26 maj 2014.

[dyn-2] [a b] Dyntaxa Rhus

[A-3] [a b] Bra Böckers lexikon, 1980.

[Allt_om_mat-4] Marie-charlotte Jenkinson (18 Maj 2004). ”Bästa kryddguiden” (på svenska). Allt om Mat: s. 54-55.

[5] Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 60. ISBN 91-20-04445-3

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]