Suchoj Su-9
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Suchoj Su-9 | |
 En Su-9 vid flygvapenmuseet i Monino. | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Jaktflygplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | 24 juni 1956 |
| I aktiv tjänst | 1959 – 1977 |
| Ursprung |  Sovjetunionen |
| Tillverkare | Suchoj |
| Data | |
| Längd | 18,2 meter |
| Spännvidd | 8,5 meter |
| Höjd | 4,8 meter |
| Vingyta | 34 m² |
| Tomvikt | 7 675 kg |
| Max. startvikt | 12 500 kg |
| Max. bränslevikt | 2 500 kg |
| Motor(er) | Ljulka AL-7 |
| Dragkraft | 66,7 kN (95 kN med ebk) |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 2 230 km/h |
| Räckvidd med max. bränsle | 1 350 km |
| Max. flyghöjd | 20 000 meter |
| Stigförmåga | 200 m/s |
| Dragkraft/vikt: | 0,8 |
| Vingbelastning | 245 kg/m² |
| Beväpning & bestyckning | |
| Upphängnings- punkter | 4 |
| Fast beväpning | UPK-23-250 |
| Bomber | 2 × FAB-250 |
| Robotar | 4 × K-5 (Su-9) 2 × R-8 (Su-11) |
| Övrigt | Fälltankar |
| Elektronik | |
| Elektronik | Styrdalalänk Lazur Stridsledningssystem Vozdych |
| Radar | SjD-30 (Su-9) Orjol (Su-11) |
| Ritning | |
 | |
Suchoj Su-9 (NATO-rapporteringsnamn Fishpot) var ett jaktflygplan som utvecklades av Suchoj under 1950-talet för Sovjetiska luftförsvarsstyrkorna.
Utveckling
[redigera | redigera wikitext]Su-9 utvecklades parallellt med Su-7 och de båda flygplanen har flera gemensamma drag. Den största skillnaden var att Su-9 försågs med en deltavinge i motsats till Su-7:ans pilvinge. Su-9 fick också konventionella roder. Deltavingen gjorde att Su-9 fick samma vingyta som Su-7 fast med 80 cm kortare spännvidd. Det gav lägre vikt och högre hastighet.
Eftersom Su-9 utvecklades för PVO Strany fick den inga kanoner utan huvudvapnet var jaktrobotar. Jaktroboten Kaliningrad K-5 var en primitiv ledstrålestyrd robot som visade sig ha dålig träffsäkerhet. Efter hand utvecklades därför den förbättrade varianten K-55 som var samma robot försedd med infraröd- eller semiaktiv radarmålsökare från roboten Vympel K-13.
Radarn SjD-30 var också en primitiv apparat som i stort sett bara var användbar som avståndsmätare och ledstrålesändare. Därför började Suchoj i slutet av 1950-talet att utveckla Su-11 med radarn Orjol och jaktroboten Kaliningrad R-8. Kombinationen radar-robot var lyckad, men Su-11 led fortfarande av dålig räckvidd vilket gjorde att produktionen avbröts efter drygt hundra producerade flygplan.
I slutet av 1960-talet genomfördes vapenprov i syfte att göra Su-9 mer flexibelt. Bland annat provades kanonkapseln UPK-23-250 och flygbomben FAB-250, men användningen av dessa fick ingen större spridning.
I början av 1970-talet togs Su-9 ur tjänst och ersattes med Suchoj Su-15 och MiG-23. Många av flygplanen byggdes om till fjärrstyrda målrobotar.
Användning
[redigera | redigera wikitext]1 maj 1960 försökte en Su-9 med piloten Igor Mentjukov vid spakarna att avvisa en amerikansk Lockheed U-2 som kränkte sovjetiskt luftrum vid Sverdlovsk. För att nå tillräcklig höjd startade Mentjukov utan robotbeväpning och var beredd att ramma det främmande flygplanet om det blev nödvändigt. Flygplanet sköts i stället ned av en S-75 Dvina luftvärnsrobot varvid piloten Gary Powers togs till fånga.
Varianter
[redigera | redigera wikitext]- Su-9 – Jaktflygplan. 1 100 byggda.
- Su-9U - Skolflygplan (NATO-rapporteringsnamn Maiden). Runt 50 byggda.
- Su-11 – Vidareutveckling med modernare radar och beväpning. 108 byggda.
Användare
[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Suchoj Su-9.
| |||||||||||||||||||||||