Skrattduva

	Skrattduva; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Skrattduva av nominatformen i Kamerun.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Duvfåglar; Columbiformes
Familj	Duvor; Columbidae
Släkte	Streptopelia
Art	Skrattduva; S. roseogrisea
Vetenskapligt namn
	§ Streptopelia roseogrisea
Auktor	(Sundevall, 1857)
Synonymer
	Afrikansk turkduva; Streptopelia risoria roseogrisea; Streptopelia risoria;

Skrattduva^[2] (Streptopelia roseogrisea) är en liten och smäcker duva som förekommer naturligt i torra delar av Afrika söder om Sahara samt på södra Arabiska halvön. Burrymlingar av en domesticerad form har också etabletat frilevande populationer på olika platser i världen.^[3]

Utseende

Skrattduvan är liten och nätt, och mäter cirka 28–30 cm.^[4] På ovansidan, från skuldrorna till stjärten är den ljust gråbrun. Vingpennorna är mörkare, närmast svarta och vingkanten har blåaktig nyans. Huvud, hals och bröst är rosaaktiga till vit, och kinden och magen är vitaktig. Iris är röd och den har vit orbitalring. På halsen har den ett svart streck omgärdat av vitt. Könen är lika.^[4]

Den är mycket lik turkduva, och kan på platser där båda arterna förekommer vara svåra att skilja. Främst skiljs de åt på storlek, läte och att skrattduvan har kortare stjärt. Skrattduvan är också något ljusare, med bland annat vitare buk, men kontrasterar mer med de mörkare handpennorna och stjärtovansidan.^[4] Den domesticerade formen av skrattduva, som härstammar från utsläppta burfåglar, är ofta ännu ljusare och mindre än den vilda formen, och mäter 27–29 cm.^[4]

Läte

Sången består av ett par toner som upprepas, den första kort och betonad och den andra utragen och inledd med en rullande drill. Lätet är ett bräkande fallande skratt som avtar på slutet.^[5]

Systematik och utbredning

Systematik

Närmaste släkting till skrattduvan är turkduvan (Streptopelia decaocto), enligt molekylärgenetiska studier av mitokondrie-DNA (mtDNA) och kärn-DNA, och dessa två arter är systergrupp till sorgduvan (S. decipiens).^[6]

Den tama varianten av skrattduva kategoriserades ibland som den egna arten Streptopelia risoria, men idag behandlar de flesta auktoriteter den som en domesticerad form av skrattduvan (S. roseogrisea forma domestica).

Utbredning

Skrattduvans naturliga utbredningsområde sträcker sig i ett band över hela den afrikanska kontinenten, från Kanarieöarna och Kap Verde till sydvästra Arabiska halvön. I sitt centrala afrikanska utbredningsområde är den en stannfågel, medan den norr och söder om detta område är en flyttfågel. Populationen på Arabiska halvön är stannfåglar.

På flera platser i världen har den också etablerat frilevande populationer, ofta utifrån den domesticerade formen: Nya Zeeland, Puerto Rico, Mexiko (Guerrero), Bahamas (New Providence), USA (huvudsakligen Florida), östra kustnära Spanien samt i Kanarieöarna på Gran Canaria och Teneriffa.^[7]^[8]^[9]

Underarter

Skrattduvan delas upp i två underarter med följande utbredning:^[3]

Streptopelia roseogrisea roseogrisea – förekommer från Mauretanien och Senegambia till Sudan och västra Etiopien.
Streptopelia roseogrisea arabica – förekommer från Eritrea, Etiopien och Somalia till Arabiska halvön.

Ekologi

Även om den lever i torra områden återfinns den främst i närheten av vatten. Födan består mestadels av frön, men tar även andra vegetabilier, insekter och vissa sniglar.^[5]

Häckning

Skrattduvans häckningstid varierar geografiskt, från året runt i Västafrika, september–oktober i Tchad, december–juni i Sudan och december–februari i Etiopien. Hanen bugar och dansar under parningstid. Det lösa skålformade boet placeras i ett träd eller en buske, i genomsnitt 2,5 meter ovan mark. Däri lägger honan vanligen vanligen två ägg, ibland ett, som ruvas i 14–15 dagar. Efter ytterligare 15 dagar är ungarna flygga.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling, och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till mycket vanlig.^[10]

Taxonomi och namn

Skrattduvan beskrevs taxonomiskt som art av svenska Carl J. Sundevall 1857. Det vetenskapliga artnamnet roseogrisea betyder "skärgrå".^[11]

Källor

^ [a b c] BirdLife International 2018 Streptopelia risoria . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 414&424. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b c] Baptista, L. F., P. W. Trail, H. M. Horblit, P. F. D. Boesman och E. F. J. Garcia (2020). African Collared-Dove (Streptopelia roseogrisea), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.afcdov1.01
^ K. P. Johnson, S. de Kort, K. Dinwoodey, A. C. Mateman, C. ten Cate, C. M. Lessells und D. H. Clayton (2001) A molecular phylogeny of the dove genera Streptopelia and Columba., The Auk, nr.118, vol.4, sid:874–887 fulltext (pdf) Arkiverad 27 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.
^ Dickinson, E. C., and J. V. Remsen, Editors (2013). The Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World. Fourth edition. Volume 1. Aves Press, Eastbourne, UK.
^ Lever, C. (2005). Naturalised Birds of the World. T. & A.D. Poyser, London.
^ Blancas-Calva, E., Castro-Torreblanca, M. and Blancas-Hernández, J.C. (2014). Presencia de las palomas turca (Streptopelia decaocto) y africana de collar (Streptopelia roseogrisea) en el estado de Guerrero, México. Huitzil. 15(1): 10–16.
^ Gibbs, D.; Barnes, E.; Cox, J. 2001. Pigeons and doves: a guide to the pigeons and doves of the world. Pica Press, Robertsbridge, U.K.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör skrattduva.
Bilder & media

Mall:Wikispeciesa

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2018 Streptopelia risoria . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[FG-4] [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 414&424. ISBN 978-91-7424-039-9

[BOW-5] [a b c] Baptista, L. F., P. W. Trail, H. M. Horblit, P. F. D. Boesman och E. F. J. Garcia (2020). African Collared-Dove (Streptopelia roseogrisea), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.afcdov1.01

[6] K. P. Johnson, S. de Kort, K. Dinwoodey, A. C. Mateman, C. ten Cate, C. M. Lessells und D. H. Clayton (2001) A molecular phylogeny of the dove genera Streptopelia and Columba., The Auk, nr.118, vol.4, sid:874–887 fulltext (pdf) Arkiverad 27 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.

[7] Dickinson, E. C., and J. V. Remsen, Editors (2013). The Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World. Fourth edition. Volume 1. Aves Press, Eastbourne, UK.

[8] Lever, C. (2005). Naturalised Birds of the World. T. & A.D. Poyser, London.

[9] Blancas-Calva, E., Castro-Torreblanca, M. and Blancas-Hernández, J.C. (2014). Presencia de las palomas turca (Streptopelia decaocto) y africana de collar (Streptopelia roseogrisea) en el estado de Guerrero, México. Huitzil. 15(1): 10–16.

[10] Gibbs, D.; Barnes, E.; Cox, J. 2001. Pigeons and doves: a guide to the pigeons and doves of the world. Pica Press, Robertsbridge, U.K.

[11] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]