Större musöra
| Större musöra Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Starkt hotad[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Myotis |
| Art | Större musöra Myotis myotis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Myotis myotis | |
| Auktor | (Borkhausen, 1797)[3] |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde (Enligt IUCN ligger gränsen idag en bit längre norrut.) | |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Större musöra (Myotis myotis)[3][4] är en fladdermus som först beskrevs av Moritz Balthasar Borkhausen 1797.[3] Större musöra ingår i släktet Myotis, och familjen läderlappar.[5][6][7] Inga underarter finns listade.[5] Den kallas även stort musöra.[8]
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Större musöra är en av Europas största fladdermusarter med en vingbredd upp till 45 cm, kroppslängd mellan 6,5 och 9 cm och vikt upp till 40 g.[9] Pälsen är mellanbrun på ovansidan, ljusgrå under. Yngre individer är mera jämnfärgade.[9] Arten har 55,0 till 66,9 mm långa underarmar och 24,4 till 27,8 mm låga öron som är cirka 16 mm breda. Hos de flesta individer har örats tragus en svart fläck vid spetsen.[10]
Lätet är långsamma ljudpulser med en medelfrekvens på omkring 35 kHz.[11]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer i Syd- och Centraleuropa, i Nordafrika och delar av Asien[9]. Arten förekommer sällsynt, men reproducerar sig inte, i Sverige. Första gången observerades den i Fyledalen i Skåne 1985[12]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Större musöra börjar jaga efter solnedgången. Flykten varierar i hastighet. Födan består framför allt av skalbaggar, gärna jordlöpare[9], och stora fjärilar.[8] Den kan även ta spindlar[1]. Arten uppehåller sig i öppna marker och längs skogsbryn. Vinterdvalan tillbringas i grottor och andra håligheter. Dagvistet är i liknande lokaler, men även byggnader kan användas.[8]
Honor bildar under våren efter parningen egna kolonier som är skilda från de flesta vuxna hannarna (ett fåtal hannar accepteras). Dessa kolonier kan ha flera tusen medlemmar (inklusive ungarna). I maj eller juni föder honorna sina ungar och 6 till 8 veckor senare blir ungarna självständiga. Från och med augusti bildas åter blandade kolonier. Unga honor har efter ett eller två år egna ungar.[13]
Hot och status
[redigera | redigera wikitext]IUCN kategoriserar Större musöra globalt som livskraftig.[1]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Coroiu, I., Juste, J. & Paunović, M. 2016 Myotis myotis . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 augusti 2019.
- ^ ”Rödlistning 2020 av större musöra”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Myotis-myotis-205991. Läst 19 mars 2022.
- ^ [a b c] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Myotis myotis
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Dyntaxa Myotis myotis
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 232-233. ISBN 91-1-864142-3
- ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 48-50. ISBN 91-46-16576-2
- ^ Dietz & von Helversen (2004). ”Illustrated Identification key to the bats of Europe” (pdf). http://www.fledermaus-dietz.de/publications/Dietz%20&%20von%20Helversen%202004%20Identification%20key%20bats,%20part%202.pdf. Läst 21 juni 2017.
- ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 27. ISBN 91-85094-60-9
- ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009.
- ^ ”Greater mouse-eared bat” (på engelska). Natural Sciences Musem of Granollers. http://www.batmonitoring.org/en/species/myotis-myotis/. Läst 17 oktober 2019.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Större musöra.
Wikispecies har information om Myotis myotis.
|