Hoppa till innehållet

Stripand

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Stillahavssvartand)
Stripand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteAnas
ArtStripand
A. superciliosa
Vetenskapligt namn
§ Anas superciliosa
AuktorGmelin, 1789

Stripand[2] (Anas superciliosa) är en fågelart som tillhör gruppen simänder inom familjen änder.[3] Den förekommer från Stora Sundaöarna i Indonesien österut ända till Polynesien och söderut till Nya Zeeland.

Stripanden har en mörkt brunvattrad kropp där fjädrarna är tydligt ljusbrämade. Huvudet är ljust med en mörk, nästan svart hjässa. Den har ett tydligt kontrasterande långt mörkt tygelstreck och ett liknande mustaschstreck. I flykten visar den en grön vingspegel och en ljus undersida av vingen. Den har grå näbb och grå fötter. Alla fjäderdräkter är liknande vilket gör det svårt att i fält köns- och åldersbestämma arten. Stripandens storlek uppgår till mellan 54 och 61 centimeter; hanar tenderar att vara något större än honor, och några öformer är mindre och mörkare än huvudpopulationerna.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Denna art återfinns i stora delar av Indonesien, Nya Guinea, Australien, Nya Zeeland och på många öar i sydvästra Stilla havet, till ögruppen Karolinerna i norr och Franska Polynesien i öst. Den behandlas idag antingen som monotypisk[4] eller, mer vanligt, som bestående av två underarter:[3]

På öarna Marianerna i Stilla havet fanns det tidigare en endemisk and som idag är utdöd och som beskrevs 1894 av Tommaso Salvadori som Anas oustaleti. Idag anses denna and ha utgjorts av en hybridpopulation mellan gräsand och stripand.[5] Denna and observerades i fält på Marianerna sista gången 1979 och den sista individen dog i fångenskap 1981.

Fågeln kallades tidigare stillahavssvartand, men står inte den amerikanska svartanden nära.

Denna sociala and lever i en mängd olika typer av våtmarkshabitat. På Nya Zeeland påbörjas häckningen i juni och längre söderut som i Australien i juli där den pågår fram till och med december. Den placerar oftast sitt bo en bit bort från vatten, ofta dolt i vegetation eller i ett hål i ett träd, i en liknande biotop som gräsanden. Den lägger vanligtvis 10-12 ägg[1] Redan efter ett år kan den häcka men ungefär 65% av juvenilerna dör innan de hinner häcka.

Den födosöker genom att tippa kroppen framåt, så att bara stjärten sticker ovanför vattenytan, på samma sätt som andra änder inom släktet Anas, och den lever av vattenväxter men även små ryggradslösa djur. På Nya Zeeland är livslängden i genomsnitt 21 månader men den äldsta kända individen var minst 20 år gammal.[1]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde som uppskattas till 1 000 000-10 000 000 km² och man uppskattar att världspopulationen uppgår till mellan 190 000 och 1 200 000 individer.[1] De båda underarterna superciliosa och rogersi har dock minskat kraftigt i antal sedan 1970-talet.[5] Exempelvis uppskattades superciliosa-populationen på Nya Zeeland till 1,5 miljoner individer 1970 men hade 1993 minskat till mellan 80 000 och 150 000 individer[6] Populationsantalet för underarten pelewensis anses dock vara stabil med ett antal på 10 000-25 000 individer.[6] Trots dessa minskade populationer uppnår arten inte de kriterier fastslagna av IUCN för att anses hotad utan den kategoriseras som livskraftig (LC).

Konkurrens och hybridisering med gräsand

[redigera | redigera wikitext]

En av de största orsakerna till populationsminskningen av arten är konkurrens från den introducerade gräsanden.[1] Eftersom gräsanden är större till storleken dominerar den över stripanden rent fysiskt. Utöver detta så har gräsanden även en högre reproduktionstakt och fler individer som överlever fram till första häckningstillfälle.[7] En ytterligare orsak till den specifika populationsminskningen på Nya Zeeland var också att det vid mitten av 1900-talet, samtidigt som gräsanden introducerades där och koloniserade landet, var ett mycket hårt jakttryck på stripand vilket ytterligare försvagade populationen av denna.[7]

I vilken utsträckning hybridisering faktiskt utgör ett hot mot arten är inte helt fastslaget, men mycket tyder på att det är vanligt.[7] Rhymer et al. (1994) menar att hybridiseringen är så pass utbredd att den specifika artidentiteten för stripand på Nya Zeeland är hotad och att utvecklingen går mot en hybridpopulation liknande den som en gång levde på Marianerna.[8] För övrigt är gräsandens fenotyp dominant, vilket resulterar i att merparten av hybriderna har övervägande kännetecken av gräsand. På grund av denna fenotypdominans går det inte utifrån fjäderdräkten att avgöra i hur hög grad en hybrid är gräsand eller stripand.[8]

Fågeln kallades tidigare stillahavssvartand på svenska. Namnet justerades 2022 av BirdLife Sveriges taxonomikommitté, dels för att arten inte är närmare släkt med den amerikanska svartanden, dels för att arten även förekommer utanför Stilla havet.[2]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Anas superciliosa Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  4. ^ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2018). Pacific Black Duck (Anas superciliosa). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52880 on 23 August 2018)
  5. ^ [a b] Marchant & Higgins (1991) Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds, vol.1 (Ratites to Ducks)
  6. ^ [a b] Rose, P.M; Scott, D.A., (1997) Waterfowl population estimates, Wetlands International, Wageningen, ISBN 1-900442-15-9
  7. ^ [a b c] Williams, Murray & Basse, Britta (2006): Indigenous gray ducks, Anas superciliosa, and introduced mallards, A. platyrhynchos, in New Zealand: processes and outcome of a deliberate encounter. Acta Zoologica Sinica 52(Supplement): 579–582.
  8. ^ [a b] Rhymer, Judith M. & Simberloff, Daniel (1996) Extinction by hybridization and introgression. Annu. Rev. Ecol. Syst. 27: 83-109.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pacific black duck, 12 augusti 2008., där följande källor anges:
  • Gillespie, Grant D. (1985): Hybridization, introgression, and morphometric differentiation between Mallard (Anas platyrhynchos) and Grey Duck (Anas superciliosa) in Otago, New Zealand. Auk 102(3): 459-469. PDF-fulltext
  • Heather, Barrie D. & Robertson, Hugh A. (1996): The Field Guide to the Birds of New Zealand. Viking/Penguin, Auckland. ISBN 0-670-86911-2
  • Madge, Steve & Burn, Hilary (1987): Wildfowl : an identification guide to the ducks, geese and swans of the world. Christopher Helm, London. ISBN 0-7470-2201-1
  • Rhymer, Judith M. & Simberloff, Daniel (1996): Extinction by hybridization and introgression. Annu. Rev. Ecol. Syst. 27: 83-109. doi:10.1146/annurev.ecolsys.27.1.83 (HTML sammanfattning)
  • Rhymer, Judith M.; Williams, Murray J. & Braun, Michael J. (1994). Mitochondrial analysis of gene flow between New Zealand Mallards (Anas platyrhynchos) and Grey Ducks (A. superciliosa). Auk 111(4): 970–978. PDF-fulltext
  • Williams, Murray & Basse, Britta (2006): Indigenous gray ducks, Anas superciliosa, and introduced mallards, A. platyrhynchos, in New Zealand: processes and outcome of a deliberate encounter. Acta Zoologica Sinica 52(Supplement): 579–582. PDF-fulltext

Övriga källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, Cd-rom

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]