Hoppa till innehållet

Ensparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Spizella wortheni)
Ensparv
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteSpizella
ArtEnsparv
S. wortheni
Vetenskapligt namn
§ Spizella wortheni
AuktorRidgway, 1884
Utbredning

Ensparv[2] (Spizella wortheni) är en fåtalig fågel i familjen amerikanska sparvar.[3] Den förekommer endast i ett litet område i nordöstra Mexiko med ett bestånd av under 1 000 vuxna individer. IUCN kategoriserar den som starkt hotad.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Ensparven är en 12,5–14 cm lång färglös fågel med tydlig huvudteckning. Huvudet är grått med skär näbb, rostfärgad hjässa, ofta ett brunaktigt streck bakom ögat och brunaktig anstrykning på örontäckarna. Ovansidan är sandfärgat gråbrun med mörkbruna streck. Även stjärten är mörkbrun, liksom vingarna, de senare ljuskantade med ett brett vitaktigt vingband, rostbeige kanter på tertialer och armpennor och gråaktiga mindre täckare. Lätet beskrivs som ett tunt och ganska torrt "tssip" eller "tsip", ibland snabbt upprepat, medan sången är en två till tre sekunder lång torr, tjippande drill.[1]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer enbart i nordöstra Mexiko (Coahuila till Nuevo León, Zacatecas och Veracruz).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[4][5][6][7] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Ensparven hittas huvudsakligen i kulliga kortväxta gräsmarker med spridda yuccapalmer och enar. Den ses framför allt intill kolonier med präriehundar. Vintertid formar den flockar tillsammans med andra likartade sparvar som tjippsparv och lerfärgad sparv.

Ensparv längst upp till höger

Ensparven har en mycket liten värdspopulation bestående av under 1 000 vuxna individer. Den tros dessutom minska i antal och överlevnaden för ungarna är mycket låg. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den amerikanske naturforskaren Charles Kimball Worthen (1850-1909).[8]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Spizella wortheni Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  5. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  6. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  7. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]