Järnspat
| Järnspat | |
 Järnspat | |
| Kategori | Karbonatmineral |
|---|---|
| Dana klassificering | 14.01.01.03 |
| Strunz klassificering | 05.AB.05 |
| Kemisk formel | FeCO3 |
| Färg | Gulvit, gul, grå eller brun |
| Kristallstruktur | Trigonala |
| Spaltning | Fullkomlig utefter romboederytorna |
| Brott | Ojämnt till mussligt |
| Hållbarhet | Sprött |
| Hårdhet (Mohs) | 4–4,5 |
| Glans | Glas till pärlemor |
| Ljusbrytning | nω=1,875 nε=1,633 |
| Dubbelbrytning | δ=0,242 |
| Optisk karaktär | Enaxlig negativ |
| Streckfärg | Vit till gul |
| Specifik vikt | 3,7 – 3,9 |
| Smältpunkt | Sönderdelas |
| Löslighet | Brusar i varm saltsyralösning |
| Referenser | [1] [2] |
Järnspat eller siderit, FeCO3, är ett karbonatmineral som innehåller järn, och är ett av de viktigaste järnmalmsmineralen.
Järnspatstenen är en grov- eller finkornig hopgyttring av järnspat med gulvit, grå eller gulbrun färg, som i luft vanligen blir brun eller svart. I rent tillstånd består järnspaten av järnkarbonat med 48,2 % järn, men den innehåller oftast dessutom mangan, kalcium och magnesium som substituerar järn. Densiteten är 3,7–3,9 g/cm3 och hårdheten enligt Mohs cirka 4. Kristallformen är densamma som för kalcit.
I rent ovittrat tillstånd är mineralet färglöst, men ombildas lätt till hydrat, varvid det färgas brunt och efter hand övergår till brunjärnsten (limonit).
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Primärt bildas järnspat under reducerande villkor (närvaro av organiskt material) i havssediment i grunda vikar. Sådan sideritmalm består av långsmala korn (ooliter) som är hopsintrade.
I form av kristaller förekommer järnspat ofta i malmgångar, ofta tillsammans med kryolit som vid Ivigtut på västra Grönland. Den bildar där också aggregat av druv- eller njurform, sfärosiderit. Ibland är den förorenad av lera, lerig sfärosiderit eller lerig siderit, som ofta förekommer i stenkols- eller brunkolsformationer. Ibland är den svart av inblandat kol och kallas då koljärnsten eller blackband.
Där järnspat förekommer i mängd (t.ex. Steiermark, Österrike och Midlands, England) är den en betydande järnmalm. Den är värdefull genom att den ofta är fri från svavel och fosfor. I Skandinavien är förekomsten av egentlig järnspat obetydlig men i ett NV–SÖ stråk i Skåne, bland annat genom Fyledalen, finns siderit med stor mäktighet men med låg koncetration.[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Siderite, 9 september 2012.
Meyers varulexikon, Forum , 1952
Erich Spicar, Mineral och bergarter, ICA Bokförlag, 1995, ISBN 91-534-1385-7