Semjon Budjonnyj

Semjon Budjonnyj
	Semjon Budjonnyj
Född	13 april 1883 (g.s.); Budjonnovskaja
Död	26 oktober 1973 (90 år); Moskva
Begravd	Kremlmuren
Medborgare i	Sovjetunionen
Utbildad vid	Ofitseerskaja kavalerijskaja sjkola, 1908; M.V. Frunze militärhögskola, 1932
Sysselsättning	Politiker, officer, författare
Befattning
	Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet; Sovjetunionens första högsta sovjet (1938–1946); Medlem av Sovjetunionens högsta sovjets presidium (1938–); Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet; Sovjetunionens andra högsta sovjet (1946–1950); Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet; Sovjetunionens tredje högsta sovjet (1950–1954); Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet; Sovjetunionens fjärde högsta sovjet (1954–1958); Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet; Sovjetunionens femte högsta sovjet (1958–1962); Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet; Sovjetunionens sjätte högsta sovjet (1962–1966); Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet; Sovjetunionens sjunde högsta sovjet (1966–1970); Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet; Sovjetunionens åttonde högsta sovjet (1970–1973)
Politiskt parti
	Sovjetunionens kommunistiska parti (1919–)
Maka	Maria Budyonnaya
Barn	Sergey Budyonny; Nina Budyonnaya (f. 1939); Mikhail Budyonny (f. 1944)
Föräldrar	Mikhail Budyonny; Melania Budyonnaya
Utmärkelser
	Georgskorset, fjärde klass (1914); Georgskorset, fjärde klass (1914); Georgskorset, tredje klass (1916); Georgskorset, andra klass (1916); Georgskorset, första klass (1916); Röda fanans orden (1919); Revolutionärt hedersvapen (1919); Revolutionärt hedersvapen (1921); Röda fanans orden (1923); Röda fanans orden (1930); Leninorden (1935); Röda fanans orden (Mongoliska folkrepubliken) (1936); Leninorden (1939); Röda fanans orden (1941); Leninorden (1943); Suvorovorden, första klass (1944); Röda fanans orden (1944); Leninorden (1945); Röda fanans orden (1948); Leninorden (1953); Sovjetunionens hjälte (1958); Guldstjärnemedalj (1958); Leninorden (1958); Leninorden (1958); Süchbaatarorden (1961); Sovjetunionens hjälte (1963); Guldstjärnemedalj (1963); Mongoliets vänskapsmedalj (1967); Hedersvapen vid Sovjetunionens statsvapen i guld (1968); Sovjetunionens hjälte (1968); Guldstjärnemedalj (1968); Medalj "Mongoliska folkrevolutionen 50 år" (1970); Jubileumsmedalj "Mongoliets folkarmé 50 år" (1970); Süchbaatarorden (1973); Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”; Medalj "För försvar av Sevastopol"; Jubileumsmedaljen "20 år med arbetarnas och böndernas röda armé"; För försvaret av Odessa; Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor”; Medaljen till minne av Leningrads 250-årsjubileum; Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”; För försvaret av Kaukasus; Medaljen "För segern över Japan"; För försvaret av Moskva; Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”; Jubileumsmedalj "40 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"; Jubileumsmedalj "30 år för sovjetiska armén och flottan"; Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum; Georgsmedaljen
	Redigera Wikidata

Semjon Michajlovitj Budjonnyj (ryska: Семён Михайлович Будённый), född 25 april 1883 i byn Platovskaja (nu Budjonnovskaja) i Donkosackernas land, död 26 oktober 1973 i Moskva, var marskalk av Sovjetunionen under andra världskriget.

Budjonnyj föddes i en fattig bondfamilj i kosackregionen Terek i södra Ryssland; familjen var dock inte kosacker utan var inflyttade från guvernementet Voronezj. Han skrev in sig i armén 1903 och var kavallerist i rysk-japanska kriget 1905. Han deltog i första världskriget som underofficer, och då ryska revolutionen kom radikaliserades han liksom så många soldater, och blev en ledande medlem i soldatsovjeterna i Kaukasus.

Då ryska inbördeskriget bröt ut 1918 organiserade Budjonnyj en röd kavallerienhet i Don-regionen, denna enhet blev så småningom den 1:a kavalleriarmén. Denna ryttararmé spelade en viktig roll för bolsjevikerna i inbördeskriget, den slog tillbaka den vite generalen Anton Denikin i hans försök att nå fram till Moskva.

1920 deltog Budjonnyjs ryttararmé i invasionen av Polen, och drev ut de polska styrkorna ur Ukraina. I slaget vid Warszawa led dock bolsjevikerna ett svidande nederlag. Tuchatjevskij hade gett order om att Budjonnys grupp skulle vika av mot norr, vilket hade lämnats utan avseende och därmed berövat offensiven alla möjligheter till framgång. Lenin kommenterade: ”Varför i all världen skulle man gå via Lwow till Warszawa?”. ^[5] Trots förlusten var han nu en av de största ryska krigshjältarna.

1924 blev Budjonnyj kavalleriinspektör och senare chef för Moskvas militärdistrikt och 1940 1:e vice folkkommissarie.^[6]

1935 blev Budjonnyj en av de första fem marskalkarna av Sovjetunionen. I rysk-finska kriget förde han befäl över en armé, dock med förödande resultat. Vid krigsutbrottet mellan Tyskland och Sovjetunionen utsågs han till befälhavare på södra fronten och perioden juli-september 1941 stod han emot den tyska invasionen av Ukraina (vilken var en del av Operation Barbarossa), men blev slutligen inringad. Han avskedades av Stalin i september. Han stod dock fortfarande på god fot med Stalin, och blev pensionerad som Hjälte av Sovjetunionen.

Hästrasen budjonni är uppkallad efter Semjon Budjonnyj.

Källor

^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 2993, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ TracesOfWar, TracesOfWar person-ID: 35866.^{[källa från Wikidata]}
^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002011, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.^{[källa från Wikidata]}
^ Conquest, Robert (1973). Den stora terrorn - Stalins skräckvälde under 30-talet. sid. 197
^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947

Semjon Mikhajlovitsj Budjonnyj, Store norske leksikon.
(på engelska) Prominent personalities in the USSR: a biographic directory containing 6015 biographies of prominent personalities in the Soviet Union. Metuchen, N.J.: Scarecrow Press. 1968-1968. Libris 3756065

[fde2de9c4fa4f680402038b2ebaa2604b1c7decd-1] Find a Grave, Find A Grave-ID: 2993, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[625c0e3daeb19c957591a6d7d05585381d70cabc-2] TracesOfWar, TracesOfWar person-ID: 35866.^{[källa från Wikidata]}

[91636fec0ae9dc0fadccecd5cce54beecaf19868-3] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002011, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[82136f8a98a4982f31e232ee983777c369136231-4] Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.^{[källa från Wikidata]}

[5] Conquest, Robert (1973). Den stora terrorn - Stalins skräckvälde under 30-talet. sid. 197

[6] Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]