Hoppa till innehållet

Kwanzafrankolin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Scleroptila finschi)
Kwanzafrankolin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteScleroptila
ArtKwanzafrankolin
S. finschi
Vetenskapligt namn
§ Scleroptila finschi
AuktorBarboza du Bocage, 1881
Synonymer
  • Francolinus finschi
  • Finschs frankolin
  • Finschfrankolin

Kwanzafrankolin[2] (Scleroptila finschi) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Kwanzadfrankolinen är en medelstor frankolin med mestadels grå kropp, rostrött huvud och vit strupe. Den liknar något rödvingad frankolin, men är mer färglös och saknar denna arts kraftigt markerade ansikte och tydligt strimmiga bröst. Lätet är ett "chur-it-cheer" som avges i duett samt en upprepad enkel ton.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Kwanzafrankolinen förekommer fläckvis i Kongo, sydvästra Demokratiska republiken Kongo och centrala Angola.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Francolinus, men flera genetiska studier visar att Francolinus är starkt parafyletiskt, där vissa av arterna står närmare helt andra släkten i familjen.[5][6][7][8][9]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Kwanzafrankolinen hittas lokalt i gräsrika miljöer som savann, bergsbelägna gräsmarker och i öppen skog. Den ses på marken, vanligen i par eller smågrupper.

Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske zoologen Otto Finsch (1839-1917).[10] Fram tills nyligen kallades den även finschfrankolin på svenska, men justerades 2022 till ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[2]

Zoologen Otto Finsch som gett namn åt fågeln.
  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Scleroptila finschi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
  2. ^ [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
  6. ^ Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
  7. ^ Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
  8. ^ Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
  9. ^ Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]