Nürnbergkrönikan

Nürnbergkrönikan
	Nürnbergkrönikan
	Ett exemplar av Nürnbergkrönikan från 1493 som förvaras vid Smithsonian Institution National Museum of American History
Författare	Hartmann Schedel
Originaltitel	Liber chronicarum
Originalspråk	Latin
Utgivningsår	12 juli 1493

Nürnbergkrönikan är en senmedeltida illustrerad bibelparafras (omdiktning) och världshistoria i enlighet med Bibeln, och innehåller bland annat historier om ett antal betydande städer och många biografier om verkliga och mytiska personer. Den skrevs på latin av Hartmann Schedel, med en tysk översättning av Georg Alt, och utkom 1493. Det är en av de bäst dokumenterade inkunablerna (böcker tryckta före 1501) och en av de första som lyckades integrera bilder och text.

Latinstudenter och -forskare refererar till den som Liber Chronicarum ("Krönikeboken"), eftersom detta uttryck förekommer i den latinska upplagans inledande innehållsförteckning. På tyska refererar man till den som Die Schedel'sche Weltchronik ("Schedels världskrönika") efter författaren.

I många exemplar har illustrationerna (träsnitt) handkolorerats efter tryckningen.

Innehåll

Krönikan är en illustrerad världshistoria och dess innehåll är uppdelat på sju numrerade världsåldrar^[1] (där de första sex motsvarar Augustinus världsåldrar i De catechizandis rudibus,^[2] ca 400 e.Kr.) och en avslutande "sista världsålder" (Ultima etas mundi):

Första åldern: Från skapelseberättelsen till syndafloden.
Andra åldern: Till och med Abrahams födelse.
Tredje åldern: Till och med Kung David.
Fjärde åldern: Till och med den babyloniska fångenskapen.
Femte åldern: Till och med Jesu födelse
Sjätte åldern: Till och med nutiden (den största delen).
Sjunde åldern: En överblick fram till Antikrists ankomst och världens undergång
Sista åldern: Den yttersta domen.

De sex första världsåldrarna återspeglar skapelsens sex första dagar.^[2]

Utgivning

Krönikan utkom på latin den 12 juli 1493 i Nürnberg och den följdes strax, den 23 december samma år, av en tysk översättning. Uppskattningsvis 1400 till 1500 latinska och 700 till 1000 tyska exemplar trycktes. Ett dokument från 1509 uppger att 539 latinska och 60 tyska exemplar ej hade sålts. Ungefär 400 böcker på latin och 300 på tyska finns bevarade.^[3] De större illustrationerna såldes också separat, ofta handkolorerade med vattenfärg. Många av böckerna är också kolorerade, med varierande skicklighet – det fanns speciella butiker för detta. Koloreringen av vissa exemplar har utförts mycket senare och somliga böcker har delats upp och sålts som enskilda dekorativa tryck.

Utgivare och tryckare var Anton Koberger, Albrecht Dürers gudfar, som bytte yrke från guldsmed till tryckare och förläggare 1471, det år Dürer föddes. Han blev snabbt den mest framgångsrike förläggaren i Tyskland som till slut ägde 24 tryckpressar och hade ett flertal kontor både i Tyskland och utomlands, från Lyon till Budapest.^[4]

Nürnbergkrönikan var populär och gavs ut i fem upplagor på åtta år. Den "piratkopierades"^[5] även av Hans Schönsperger redan tre år efter originalutgåvans tillkomst.^[6]

Illustrationer


Beda venerabilis och John de Mandeville fick dela på samma bild – tillsammans med Panaitios, Suetonius och minst två till. Men, de är åtminstone olika färglagda.

Michael Wolgemuts, dåtidens ledande artist i skilda media i Nürnberg, stora verkstad levererade det dittills oöverträffade antalet 1809 illustrationer (inklusive duplikat – se nedan). Sebastian Kammermeister och Sebald Schreyer finansierade tryckningen i ett kontrakt som daterar sig till 16 mars 1492, men förberedelser hade gjorts under flera år: Wolgemut och hans styvson Wilhelm Pleydenwurff uppdrogs 1487–1488 att bidra med illustrationerna och ett kontrakt från 29 december 1491 rör layout av text och bilder.

Albrecht Dürer var lärjunge hos Wolgemut från 1486 till 1489, så han kan mycket väl ha deltagit i utformandet av några av illustrationerna åt de gravyrspecialister (kallade "formschneidern") som skar ut de träblock på vilka bilderna ritats, eller en teckning limmats (men från 1490 till 1494 var Dürer kringresande). En teckning av Wolgemut för den detaljerade frontespisen (1990) finns på British Museum.^[8]

Liksom med andra böcker under denna tid användes många av de träsnitt som visade städer, krigsdrabbningar, kungar och andra personer mer än en gång i boken – man ändrade bara bildtexten – och en räkning av antalet originalbilder stannar på 645. En bild användes hela sjutton gånger i boken.^[9] Boken är stor och ett träsnitt över ett helt uppslag mäter ungefär 342×500 mm.^[4] Endast staden Nürnberg har avbildats över ett uppslag utan text. Illustrationen av Venedig har hämtats från Erhard Reuwichs mycket större träsnitt i den första illustrerade resehandboken Sanctae Perigrinationes från 1486. Denna och andra källor utnyttjades när det var möjligt, men fanns det ingen information så tog man en bild från lagret. Vyn över Florens hämtades från en gravyr av Francesco Rosselli.^[10]

Referenser

Den här artikeln är helt, eller delvis, översatt från Engelskspråkiga Wikipedia

^ Nürnbergkrönikan Arkiverad 13 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. på Morse Library, Beloit College.
^ [a b] Augustinus, De catechizandis rudibus, översatt till engelska.
^ "About this book - Latin and German Editions" Arkiverad 13 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine., Beloit College, Morse Library
^ [a b] ,Giulia Bartrum, Albrecht Dürer and his Legacy, British Museum Press, 2002, s. 94–96, ISBN 0-7141-2633-0
^ Detta hände såklart långt innan det fanns lagar om upphovsrätt - därav citationstecknen - jämför upphovsrättens historia.
^ John R Russel, The Nuremberg Chronicle beskriver en av Schönspergers kopior, från år 1500, som finns på University of Rochester.
^ Illustration 2 Arkiverad 1 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. i Beloit Colleges översättning. Förstoring Arkiverad 2 juni 2010 hämtat från the Wayback Machine. från boken.
^ Frontespis till Nürnbergkrönikan av Michael Wolgemut på British Museum.
^ Recycled Portraits Arkiverad 3 juni 2010 hämtat från the Wayback Machine. och Recycled Portraits II Arkiverad 3 juni 2010 hämtat från the Wayback Machine. från Beloit Colleges About this Book - Guided Tour Arkiverad 10 november 2012 hämtat från the Wayback Machine..
^ A Hyatt Mayor, Prints and People, Metropolitan Museum of Art/Princeton, 1971, nos 43 & 173.ISBN 0-691-00326-2