Sanyo Shinkansen
| Sanyo Shinkansen | |
 Shinkansen 700 Hikari Rail Star. | |
| Allmänt | |
|---|---|
| Plats | Japan |
| Sträcka | Shin-Osaka — Hakata |
| Anslutande linjer | Tokaido Shinkansen Kyushu Shinkansen |
| Organisation | |
| Invigd | 1972 |
| Ägare | JR Nishi-nihon |
| Infrastrukturförvaltare | JR Nishi-nihon |
| Trafikoperatör | JR Nishi-nihon |
| Tekniska fakta | |
| Längd | 554 kilometer |
| Antal spår | Dubbelspår hela sträckan |
| Spårvidd | 1435 millimeter (Normalspår) |
| Största lutning | 15 ‰ |
| Minsta kurvradie | 4000 m |
| Elektrifierad | Hela sträckan sedan uppförandet |
| Matning | 25 kV, 60 Hz växelspänning |
Sanyō Shinkansen (山陽新幹線 San'yō Shinkansen?) är en linje för höghastighetståg i det japanska Shinkansennätet som byggdes av Japanese National Railways (JNR) som idag tillhör och trafikeras av JR Nishi Nihon, ett av företagen inom samarbetet Japan Railways. Den sträcker sig mellan Hakata station i Fukuoka och Shin-Osaka i Osaka och är 554 km lång[1]. I Hakata ansluter den till Kyushu Shinkansen och i Shin-Osaka till Tokaido Shinkansen. Det finns genomgående tåg till bägge linjerna.[2]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Sanyo Shinkansen var den andra Shinkansenbanan och byggdes som en förlängning på Tokaido Shinkansen västerut från Shin-Osaka. Den öppnades först till Okayama i mars 1972.[1][3] Hela linjen till Hakata i Fukuoka öppnades i mars 1975.[1][3][4]
1987 privatiserades JNR och banan överfördes till det nybildade Shinkansen Holding Cooperation och leasades ut till det likaledes nybildade JR Nishi-nihon.[5] 1991 fick JR Nishi-nihon köpa ut banan på avbetalning.[5]
Trafik
[redigera | redigera wikitext]Tågen på banan delas upp i fem olika tågslag baserat på vilka stationer de stannar vid. Alla tåg gör uppehåll (eller startar eller slutar) i Hakata, Kokura, Hiroshima, Okayama, Shin-Kobe och Shin-Osaka. Vissa tåg börjar/slutar på mellanstationer längs linjen. [2]
- Nozomi stannar på de sex största stationerna och ibland på en eller två av stationerna Shin-Yamaguchi, Tokuyama, Fukuyama och Himeji. Tågen fortsätter i Shin-Osaka mot Tokyo på Tokaido Shinkansen.
- Mizuho stannar endast på de sex största stationer. Tågen fortsätter i Hakata på Kyushu Shinkansen till Kagoshima-chuo.
- Sakura stannar på fler stationer än Mizuho. Även Sakura fortsätter i Hakata på Kyushu Shinkansen till Kagoshima-chuo.
- Hikari stannar på fler stationer än Nozomi. Vissa av tågen fortsätter i Shin-Osaka mot Nagoya eller Tokyo på Tokaido Shinkansen.
- Kodama stannar på samtliga stationer längs Sanyo Shinkansen. [2]
Eftersom Shinkansenlinjerna vid upplösningen av JNR inte strikt följer den geografiska uppdelningen mellan JR-bolagen trafikeras även den del av Sanyo Shinkansen som går på Kyushu av JR Nishi-nihon. Därigenom har det uppstått en direkt konkurrenssituation mellan JR Nishi-nihon och JR Kyushu på sträckan Hakata-Kokura. Särskilda Kodama-avgångar, som marknadsförs aggressivt av JR Nishi-nihon, har satts in på denna korta sträcka.[6]
Teknik
[redigera | redigera wikitext]Sanyo Shinkansen är byggd med en minsta kurvradie på 4000 m efter att man sett begränsningarna för hastighetshöjning på Tokaido Shinkansen som har minsta kurvradie 2500 m.[7] Även maximala lutningen minskades till 15 promille.[8] Sträckningen består till 281 km av tunnlar och till 51 km av broar.[8] Spårvidden är 1435 mm (normalspår) och matningsspänningen är 25 kV växelspänning 60 Hz.[9]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Shinkansen Statistics”. Japan Railway & Transport Review (3): sid. 62. 1994. Arkiverad från originalet den 16 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110516010055/http://www.jrtr.net/jrtr03/pdf/f62_reference.pdf. Läst 18 februari 2008.
- ^ [a b c] ”Tidtabell Tokaido och Sanyo Shinkansen”. http://english.jr-central.co.jp/info/timetable/_pdf/eastbound.pdf. Läst 5 augusti 2016.
- ^ [a b] ”Shinkansen”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/eb/article-9067405/Shinkansen. Läst 24 september 2007.
- ^ Yasuo Waku (1997). ”Railway Modernization and Shinkansen”. Japan Railway & Transport Review (11): sid. 60–63. Arkiverad från originalet den 29 december 2009. https://web.archive.org/web/20091229145016/http://www.jrtr.net/jrtr11/pdf/history.pdf. Läst 18 februari 2008.
- ^ [a b] Mitsuhide Imashiro (1997). ”Changes in Japan's Transport Market and JNR Privatization”. Japan Railway & Transport Review (13): sid. 50-53. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080807163404/http://www.jrtr.net/jrtr13/pdf/his_13.pdf. Läst 18 februari 2008.
- ^ Shuichi Takashima (2005). ”Kyushu Region”. Japan Railway & Transport Review (40): sid. 48-57. Arkiverad från originalet den 20 november 2008. https://web.archive.org/web/20081120153600/http://jrtr.net/jrtr40/pdf/s48_tak.pdf. Läst 19 februari 2008.
- ^ Richard Hope (1 april 2003). ”Tokaido upgrade to beat back air competition” (på engelska). Railway Gazette International. http://www.railwaygazette.com/news/single-view/view//tokaido-upgrade-to-beat-back-air-competition.html. Läst 24 oktober 2007.
- ^ [a b] Taniguchi, Mamoru (april 1992). "High Speed Rail in Japan:A Review and Evaluation of the Shinkansen Train". The University of California Transportation Cente. Läst 30 augusti 2016.
- ^ ”High Speed Trains Delivery Records”. Hitachi, Ltd. Arkiverad från originalet den 21 september 2009. https://web.archive.org/web/20090921141323/http://www.hitachi-rail.com/about_us/delivery/rail_vehicles/high_speed/index.html. Läst 21 september 2009.