Sant'Eustachio, Rom
| Sant'Eustachio | |
| Kyrka | |
 Exteriören vid Piazza di Sant'Eustachio.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Församling | Sant'Agostino in Campo Marzio |
| Plats | Piazza di Sant'Eustachio |
| Invigd | 1734 |
_-_Interior.jpg) Interiören.
| |
| Webbplats: Basilica di Sant'Eustachio – Roma | |
Sant'Eustachio, officiellt Sant'Eustachio in Campo Marzio, är en kyrkobyggnad och mindre basilika i Rom, helgad åt den helige Eustachius. Kyrkan är belägen vid Piazza di Sant'Eustachio i Rione Sant'Eustachio och tillhör församlingen Sant'Agostino in Campo Marzio.[1]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Kyrkans omnämns för första gången i ett dokument från påve Gregorius II:s pontifikat (715–731) och benämndes ursprungligen Sant'Eustachio in Platana; tillnamnet ”Platana” åsyftar enligt traditionen en platan som växte i trädgården till den helige Eustachius bostad, där senare kyrkan uppfördes.[2] Kyrkan byggdes om under påve Celestinus III omkring år 1195 och omstrukturerades fullständigt av Cesare Corvara och Giovanni Battista Contini mellan 1650 och 1706 samt av Antonio Canevari, Nicola Salvi och Giovanni Domenico Navone från 1724 till 1728.
Kyrkans kampanil härstammar från sent 1100-tal. Högaltaret är ett verk av Nicola Salvi med en baldakin av Ferdinando Fuga.[3] Det andra sidokapellet på vänster hand ritades av Alessandro Speroni och är invigt åt Ärkeängeln Mikael.[4]
Titeldiakonia
[redigera | redigera wikitext]Sant'Eustachio stiftades som titeldiakonia av påve Gregorius I omkring år 600.[5]
- Kardinaldiakoner under 1900- och 2000-talet
- Luigi Trombetta (1899–1900)
- Vakant (1900–1914)
- Michele Lega (1914–1924); titulus pro illa vice (1924–1926)
- Carlo Perosi (1926–1930)
- Vakant (1930–1946)
- Giuseppe Bruno (1946–1954)
- Vakant (1954–1958)
- Fernando Cento, titulus pro illa vice (1959–1965)
- Francis John Brennan (1967–1968)
- Giacomo Violardo (1969–1978)
- Vakant (1978–1991)
- Guido Del Mestri (1991–1993)
- Vakant (1993–2001)
- Sergio Sebastiani (2001–2011); titulus pro hac vice (2011–2024)
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
|
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Chiesa rettoria Sant'Eustachio in Campo Marzio” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2017. https://archive.is/20170827220120/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=925. Läst 27 augusti 2017.
- ^ Rendina 2000, s. 100.
- ^ Borghese 1996, s. 21–22.
- ^ Borghese 1996, s. 23.
- ^ ”S. Eustachio” (på italienska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2017. https://archive.is/20170827220739/http://www2.fiu.edu/~mirandas/deaconries-1.htm%23Eustachio#Eustachio. Läst 27 augusti 2017.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5
- Borghese, Daria (Oktober/november 1996). ”Sant'Eustachio” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (8): sid. 19–23. ISSN 1126-6546.
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 121. ISBN 88-8289-419-3
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sant'Eustachio, Rom.
