Hoppa till innehållet

Sankt Nicolai kyrkoruin, Visby

(Omdirigerad från Sankt Nicolaus kyrkoruin)
Sankt Nicolai ruin
Kyrka/kapell
Koret mot öster.
Koret mot öster.
Land Sverige
Landskap Gotland
Län Gotland
Kommun Gotland
Socken Visby
Koordinater
Kulturmärkning
Fornlämning
 - FMIS beteckn Visby 56:1
Information från FMIS.

Sankt Nicolai kyrkoruin är en kyrkobyggnad (ruin) i Visby i Visby stift. Kyrkan har haft flera olika byggnadsskeden och den första kyrkan på platsen byggdes omkring 1215–1220 och fick namn efter sjöfararnas skyddshelgon, S:t Nicolaus.

Kyrkobyggnaden

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan byggdes sannolikt som församlingskyrka för tyskarna i stadens norra församling, men genom en brand avbröts arbetet/förstördes kyrkan, och istället invigdes nuvarande Domkyrkan som församlingskyrka (omkring 1240 ersatte S:t Olof som tysk församlingskyrka i den norra församlingen). 122(8) övertogs den skadade kyrkan av dominikanerbröder, vilka byggde om den till konventskyrka. I mitten av 1200-talet började man sedan uppföra den nuvarande västgaveln (dendrodatering 1251). I slutet av 1200-talet var Petrus de Dacia prior i konventet och på kyrkans norra sida finns en minnestavla över honom uppsatt. Kyrkan fick sin nuvarande sträckning, med ett gotiskt kor, omkring år 1400, vilket kor till stor del tycks ha finansierats av den gutniske rådmannen Jacob Knarre, som fått en minnestavla inmurad på den närmast koret belägna pelaren. Flera av de olika byggnadsskedena kan spåras i kyrkans fasad, där romanska fönsteröppningar ännu finns.

Konvent och kyrka brändes av stadens försvarare när lübeckarna anföll Visby 1525 och i och med reformationen därefter återuppbyggdes aldrig konventsbyggnaderna. Kyrkan stod utan underhåll och 1795 tillät borgmästare Peter Herman Grevesmühl att byggnadsmaterial fick tas från kyrkan. Troligt är att det var vid detta tillfälle merparten av byggnadens skulpturala utsmyckningar försvann. Sedan andra hälften av 1800-talet har arkeologiska utgrävningar gjorts i kyrkan och reparationer har utförts. Såväl minnestavlan över Jacob Knarre som ett numera försvunnet epitafium över den 1387 avlidne gotländske rådmannen Magnus Grote, samt få omnämnanden i tyska testamenten tyder på att S:t Nicolai mer omhuldats av gotlänningarna än tyskarna i staden.

Konventsbyggnaderna låg norr om kyrkan, där de placerats på grund av det omedelbart söder om S:t Nicolai belägna S:t Jacobs kapell och Svärdsriddarordens (Fratres Militie Christi) gård. Inga synliga rester av dessa byggnader finns kvar ovan jord och på platsen finns idag en park. På kyrkans nordfasad finns spår av byggnader som suttit samman med den, däribland en korsgång som löpt utmed större delen av nordfasaden samt en tvåvåningsbyggnad i den nordöstra delen av fasaden. Inuti nordväggen finns smala trappor.

Idag används ruinen ofta som konsertsal och bänkrader och en scen i väster är uppbyggda i ruinen. Till Petrus de Dacias ära uppfördes varje sommar under ett sextiotal år ruinspelet och operan Petrus de Dacia av tonsättaren Friedrich Mehler i ruinen.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]