San Giuliano all'Esquilino

	San Giuliano all'Esquilino
	Kyrka
	San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S GIVLIANO ALLI TROFEI DI MARIO). Utsnitt från Giovanni Maggis Pianta prospettica di Roma från år 1625.
Land	Italien
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	dagens Via Carlo Alberto / Piazza Vittorio Emanuele II
Invigd	1200-talet
Dekonsekrerad/; Riven
- Riven	1874
	San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S. Iuliani). Utsnitt från Christian Hülsens karta över Rom från år 1927. San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S. Iuliani). Utsnitt från Christian Hülsens karta över Rom från år 1927.

San Giuliano all'Esquilino, även benämnd San Giuliano l'Ospitaliere^[1] och San Giuliano alli Trofei di Mario,^[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Julianus Hospitator. Kyrkan var belägen vid dagens Piazza Vittorio Emanuele II i Rione Esquilino.

Kyrkans namn

Kyrkan benämns emellanåt ”San Giuliano alli Trofei di Mario”, vilket betyder att den var belägen vid Trofei di Mario (Marius troféer), en inkorrekt benämning för Alexander Severus nymfeum.^[3]^[4]^[5]^[6]

Kyrkans historia

Kyrkans tidigaste dokumenterade omnämnande är från år 1220. Därefter omnämns den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Iuliana,^[7] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Juliani^[8] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Iuliani.^[9]

Kyrkan och dess kloster innehades av Karmelitorden från 1260 till 1675; under en tid utgjorde kyrkan även säte för värdshusvärdarnas och droskkuskarnas skrå. Kyrkan genomgick en restaurering under påve Nicolaus V:s pontifikat (1447–1455). I mitten av 1700-talet övertog redemptorister kyrkan och klostret.^[4]

Kyrkan hade ett altare med en målning som föreställde Jungfru Maria med Jesusbarnet och de heliga Julianus och Mikael.^[4]

Under 1800-talets andra hälft genomfördes omfattande stadsplanearbeten i Rom, projekterade av bland andra Pietro Camporese och Alessandro Viviani. I samband med nya gatudragningar och anläggandet av Piazza Vittorio Emanuele II revs kyrkan San Giuliano år 1874.^[4]^[10]

Bilder

San Giuliano all'Esquilino (här benämnd S. Iuliano). Utsnitt från Antonio Tempestas karta över Rom från år 1593.
San Giuliano all'Esquilino (nummer 36). Utsnitt från Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.

Referenser

Noter

^ Rendina 2000, s. 151.
^ Panciroli 1725, s. 75.
^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1316.
^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 65.
^ Coarelli 1980, s. 210.
^ Claridge 1998, s. 297–299.
^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#368. Läst 24 oktober 2017.
^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#312. Läst 24 oktober 2017.
^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#223. Läst 24 oktober 2017.
^ Hülsen 1927, s. 279.

Tryckta källor

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. OCLC 2997278
Claridge, Amanda (1998) (på engelska). Rome: An Oxford Archaeological Guide. Oxford Archaeological Guides, 99-2662277-1. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-288003-9
Coarelli, Filippo (1980) (på italienska). Guida archeologica di Roma (3). Milano: Arnoldo Mondadori. OCLC 7187657
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982
Panciroli, Giulio (1725) (på italienska). Roma sacra e moderna. Roma: Mainardi. OCLC 493113842
Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 104–106. ISBN 88-8289-419-3

[1] Rendina 2000, s. 151.

[2] Panciroli 1725, s. 75.

[3] Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1316.

[Lombardi65-4] [a b c d] Lombardi 1998, s. 65.

[5] Coarelli 1980, s. 210.

[6] Claridge 1998, s. 297–299.

[7] ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#368. Läst 24 oktober 2017.

[8] ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#312. Läst 24 oktober 2017.

[9] ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#223. Läst 24 oktober 2017.

[10] Hülsen 1927, s. 279.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]