Hoppa till innehållet

Södermanlands runinskrifter 106

(Omdirigerad från Sö 106)
Södermanlands runinskrifter 106
Runristning (runsten)
Land Sverige
Landskap Södermanland
Län Södermanland
Kommun Eskilstuna
Socken Kjula
Plats Kungshållet på Kjula ås
Koordinater 59°23′00″N 16°40′19″Ö / 59.38337°N 16.67203°Ö / 59.38337; 16.67203
Kulturmärkning
Fornlämning
 - FMIS beteckn Kjula 11:2
Tillkomsttid V
Signum Sö 106
Stil Pr1
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas.

Sö 106 är en vikingatida runsten vid Kungshållet på Kjula ås, Kjula socken och Eskilstuna kommun i Södermanland.[1] Runstenen, av granit, är 3,4 meter hög, 1,25 meter bred och 0,4 meter tjock och står troligen på ursprunglig plats. Runhöjden är 10-15 cm och både långkvistrunor och stavlösa runor förekommer. Den hör till stilgruppering Pr1 (1010-1050).[2]

Runstenen, som är Södermanlands största, är troligen ristad av samme runristare som Sigurdsristningen, och det anses vara samma vikingatida ätt som förekommer i båda inskrifterna.[3]

Translitterering av runraden:

alrikʀ ¤ raisti ¤ stain × sun × siriþaʀ × at × sin faþur × sbiut ×× saʀ × uisitaula × um × uaʀit : hafþi × burg × um brutna : i : auk × um barþa +× firþ × han × kar(s)aʀ + kuni + alaʀ ×[1]

Normalisering till runsvenska:

Alrikʀ ræisti stæin, sunn Sigriðaʀ, at sinn faður Spiut, saʀ vestarla um vaʀit hafði, borg um brutna i ok um barða, færð hann karsaʀ kunni allaʀ.[1]

Översättning till nusvenska:

Alrik reste stenen, son till Sigrid, efter sin fader Spjut. Han västerut varit hade, borg han brutit och besegrat. Befästningskonster kunde han alla (?)[2]

Inskriften, vars senare del är skriven på vers, är svårtolkad. Främst är det ordet karsaʀ, föremålet för Spjuts kunskap, som är omdiskuterat. Erik Brate stannar i Sveriges runinskrifter för tolkningen att det är det anglosaxiska ordet ceaster, cœster, och föreslår (även) översättningen:

"Alrik reste stenen, son till Sigrid, efter sin fader Spjut, som västerut varit hade, nedbrutit borg och i den slagit anglosaxarnes här. Anglosaxiska fästena kände han alla."[4]
  1. ^ [a b c] Samnordisk runtextdatabas, Sö 106, 2014
  2. ^ [a b] Fornminnesregistret: Kjula 11:2
  3. ^ Runstenar i Södermanland, red. Ingegerd Wachtmeister, södermanlands museum, 1984, ISBN 91-85066-52-4
  4. ^ Elias Wessén, Erik Brate, red (1924-1936). Sveriges runinskrifter. Bd 3, Södermanlands runinskrifter. Stockholm: KVHAA. sid. 77-79. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_sodermanland_b03_h01_text_2.pdf. Läst 23 april 2015