Hoppa till innehållet

Cyklorama

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rundmålning)
Cyclorama Toronto-byggnaden 1922

Ett cyklorama, eller en rundmålning, är en panoramabild som är upphängd på väggen på hela insidan av ett cylindriskt – eller mångkantigt – rum, vilken är avsedd att ge åskådarna – som står i mitten av rummet – en illusion av att stå på den plats varifrån motivet avbildas.

Gettysburg Cyclorama 1886.
Paul Philippoteaux i färd med att måla Gettysburg Cyclorama, omkring 1883.
Rundmålningsbyggnaden på Djurgården i Stockholm, blåtonad xylografi.
Cyclorama de Jérusalem i Sainte-Anne-de-Beaupré i Québec i Kanada.
Panorama över slaget vid Waterloo i Belgien.

Rundmålningar av panoramatyp skapades först av den irländske dekorationsmålaren Robert Barker, som önskade hitta en metod att fånga panoramavyn från Carlton Hill i Edinburgh i Skottland. Det första cykloramat i mindre skala visades i Edinburgh 1787. Barker fick också patent på detta sätt att ge en perspektivvy horisonten runt samma år. Han gjorde därefter en rundmålning över London, som han visade där från 1792. Han lät bygga en tvåvånings rotunda vid Leicester Square, som fungerade till 1868, och under den tid den var öppen visade 126 cykloramor där.

Cykloramor blev populära under slutet av 1800-talet. Målningarna turnerade ofta från stad till stad och hängdes upp i provisoriska eller permanenta anpassade runda eller mångkantiga byggnader. Så visades till exempel Londonmålningen Panorama över London från Albion Hill i Hamburg 1799 och i Wien 1804. Visningarna kunde ackompanjeras av musik och av berättarröster, och kunde kompletteras med dioramor i förgrunden för att göra cykloramat än mer illusoriskt. Barkers idé att visa landskapsmålningar i en rotunda fördes vidare till Frankrike av amerikanen Robert Fulton. År 1799 uppförde han en rotunda i Jardin des Capucines i Paris, där han visade en panoramamålning av Paris av konstnären Pierre Prévost.

Illusionen av verklighet och känslan av närvaro som panoramorna skapade, förstärktes ytterligare när målningarna så småningom byggdes ut med en så kallad faux terrain (svenska: "konstgjord terräng"), vilket innebar en tredimensionell förlängning av den platta målningen mot åskådaren: en förgrund med verkliga föremål som gräs, grus, vagnar, staket och liknande som gjorde åskådaren ännu mer indragen i målningens illusion. En sådan faux terrain användes för första gången i Panorama över slaget vid Navarino, som visades i Paris 1827.

Panorama över Salzburg turnerade runt kontinenten under tio år och visades bland annat i Oslo. Visningarnas popularitet ledde till behov av samordning, och på initiativ av den i Wien verksamme visningsentreprenören William Burton infördes i 1800-talets början standardmått på både målningar och rotundor.

Det finns idag färre än tjugo äldre cykloramor bevarade,[1] men det har också under senare decennier gjorts ett fåtal nya.[2]

Moderna cykloramor

[redigera | redigera wikitext]

Rundmålningar från sent 1900-tal finns bland annat i Pleven i Bulgarien med målningen Pleven Panorama från 1977. I Volgograd i Ryssland öppnades 1982 stadens Panorama Museum, där slaget vid Stalingrad visas.[3] Werner Tübkes Bauernkriegspanorama, en skildring av slaget vid Frankenhausen, målades under 1970- och 1980-talen på uppdrag av Östtysklands kulturdepartement.[4]

Cykloramor i Sverige

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Rundmålningsbyggnaden

Allmänna Rundmålningsaktiebolaget lät på 1880-talet uppföra den så kallade RundmålningsbyggnadenKaptensuddenDjurgården i Stockholm. Byggnaden ritades av arkitekterna Magnus Isæus och Carl Sandahl. Det var en 20-sidig byggnad med kupoltak som visade totalt två panoramamålningar fram till 1896. Det första cykloramat hade premiär 1889, Pariser-kommunens sista dag eller striden på Buttes Chaumont den 27 maj 1871.[5] Detta hade en målning av nederländaren Wilhelm Martens som utgångspunkt, vilken hade inköpts från kontinenten till ett fördelaktigt pris av Allmänna Rundmålningsaktiebolaget och modifierats av Julius Kronberg och medhjälpare. Målningen var 16,2 meter hög och hade en omkrets på 116 meter. En andra rundmålning visades 1895 och föreställde Pompejis förstörelse år 79 efter Kristus. Den var skapad av den franske arkitekten Prosper Bobin (1844–1923). År 1896 överlät dock Allmänna Rundmålningsaktiebolaget byggnaden för att användas av Stockholmsutställningen 1897 som servering och paviljong för kemiteknik. Byggnaden revs 1906.

Cykloramor i urval

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Bernard Comment: The Panorama, Reaktion Books, London 1999

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]