Hoppa till innehållet

Robinia

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Robinia pseudoacacia)
Robinia
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningÄrtordningen
Fabales
FamiljÄrtväxter
Fabaceae
UnderfamiljFaboideae
TribusRobinieae
SläkteRobiniasläktet
Robinia
ArtRobinia
R. pseudoacacia
Vetenskapligt namn
§ Robinia pseudoacacia
AuktorLinné, 1753
Utbredning
Robinia pseudoacacia

Robinia (Robinia pseudoacacia) är en trädväxt i robiniasläktet i familjen ärtväxter från nordcentrala och nordöstra Nordamerika. Den kallas ibland "falsk akacia" på svenska, vilket är en direkt översättning av det vetenskapliga artnamnet. Robinia odlas som trädgårdsväxt i Sverige och är vanlig som parkträd.

Robinian har en stor förmåga att invadera störda ytor i städer och längs med motorvägar. Den har blivit mycket vanlig i Centraleuropa,[1] och räknas i vissa regioner som invasiv art.[2]

Robinia är ett lövfällande träd som kan bli cirka 15 meter högt. Barken är gulbrun till ljust gråaktig. På yngre grenar sitter taggar i par. Nytillväxten är kantig och sparsamt luden. Bladen sitter strödda[förtydliga], de är parbladiga och har vanligen 7-19 delblad. Delbladen är ovala till elliptiska, kala som utväxta, helbräddade, till 2 cm långa och 1,5 cm breda eller mer. Blommorna kommer i en hängande klase som kan bli över 15 cm lång. Vanligen sitter 20−30 blommor i varje klase. Fodret är rörformat, grönt eller rödaktigt. Blomskaften är ludna. Kronorna cirka 2 cm. De är vita med en gul fläck på seglet[förtydliga]. Frukten är en balja som kan bli 7 cm lång. Trädet, utom blommorna, d.v.s. rötter, frön, bark, blad är giftiga. Blommorna används i olika länder i te och till pannkakor. [3][4]

Blommorna innehåller mycket nektar och är attraktiva för bin. Honung som till stor del innehåller robinianektar kallas akaciahonung. Denna honung kommer till stor del från Turkiet och Ungern.

  • Robinia pringlei Rose
  • Robinia pseudoacacia var. rectissima Raber[5]
  1. ^ Europeiska kulturlandskap - Hur människan format Europas natur, Urban Emanuelsson, 2009. s. 269
  2. ^ Mall:BONAP
  3. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 62. ISBN 91-20-04445-3 
  4. ^ https://web.archive.org/web/20090915065238/http://www.sgaonline.org.au/pdfs/stonnington.pdf (engelska)
  5. ^ International Legume Database & Information Service Arkiverad 17 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]