Hoppa till innehållet

Rhen

(Omdirigerad från Rhine)
För släktnamnet med samma uttal, se Rehn.
Uppslagsordet ”Rhin” leder hit. För den mindre floden Rhin i östra Tyskland, se Rhin (biflod till Havel).
Rhen
Tyska: Rhein
Franska: Rhin
Nederländska: Rijn
Flod
Rhen vid Lorelei.
Rhen vid Lorelei.
Etymologi: Urindoeuropeiskt ursprung:
reie- ("att förflytta, rinna, springa")
Länder Schweiz, Österrike, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Liechtenstein
Rhens avrinn. Italien, Luxemburg, Belgien
Bifloder
 - vänster Se avsnittet om det
 - höger Se avsnittet om det
Primärt källflöde Vorderrhein
 - läge Tomasee, Surselva, Graubünden, Schweiz
 - höjdläge 2 345 m ö.h.
 - koordinater 46°31′20.8698″N 9°10′55.0272″Ö / 46.522463833°N 9.181952000°Ö / 46.522463833; 9.181952000
Sekundärt källflöde Hinterrhein
 - läge Paradiesgletscher, Graubünden, Schweiz
 - höjdläge 2 499 m ö.h.
 - koordinater 46°31′20.8698″N 9°10′55.0272″Ö / 46.522463833°N 9.181952000°Ö / 46.522463833; 9.181952000
Biflodsmynning Reichenau
 - läge Tamins, Graubünden, Schweiz
 - höjdläge 596 m ö.h.
 - koordinater 46°49′24.9594″N 9°24′28.4466″Ö / 46.823599833°N 9.407901833°Ö / 46.823599833; 9.407901833
Mynning Nordsjön[1]
 - läge Hoek van Holland, Rotterdam, Nederländerna
 - höjdläge m ö.h.
 - koordinater 51°58′52.0572″N 4°4′54.3498″Ö / 51.981127000°N 4.081763833°Ö / 51.981127000; 4.081763833
Längd 1 230 km[2]
Flodbäcken 198 735 km²
Vattenföring
 - medel 2 278 /s[3]
 - maximum 6 917 /s[3]
 - minimum 690 /s[3]
Geonames 2748179
Världsarv
Namn Mittelrhein
År 2002 (#26)
Nummer 1066
Region Europa och Nordamerika
Kriterier (ii)(iv)(v)
Rhen är en av de viktigaste floderna i Europa. Kartan visar dess sträckning och avrinningsområde.
Rhen är en av de viktigaste floderna i Europa.
Kartan visar dess sträckning och avrinningsområde.
Rhen är en av de viktigaste floderna i Europa.
Kartan visar dess sträckning och avrinningsområde.
Wikimedia Commons: Rhine

Rhen (tyska Rhein, franska Rhin, nederländska Rijn) är Västeuropas största flod. Den är 1 230 kilometer lång,[2] vilket gör den till Europas (beroende på definition[4]) nionde eller tolfte längsta flod. Den rinner upp i Alperna och flyter från Bodensjön i Schweiz åt nord och nordväst genom (och på gränsen till) Tyskland, Frankrike och Nederländerna till sitt utlopp i Nordsjön. Utloppet är delat i flera stora flodarmar.

Namnet är troligen keltiskt och bygger på samma indoeuropeiska rot som grekiskans rheo, 'flyta' och latinets rivus, 'bäck', som i sin tur har övertagits i franskans rivière och engelskans river.[5]

Rhen har haft och har fortfarande enorm betydelse för handeln i berörda länder. Rhen har också haft stor strategisk betydelse, vilket många slott och fort längs floden vittnar om. Floden utgjorde till exempel gräns mellan det romerska riket (väster om floden) och germanska stammar (öster om floden) efter slaget vid Teutoburgerskogen. Bland nutida städer och tätorter som ligger vid Rhen kan nämnas (nedströms) Trin, Chur, Basel, Strasbourg, Mannheim, Worms, Mainz, Wiesbaden, Koblenz, Bonn, Köln, Düsseldorf, Nieuwegein och Rotterdam.

Viktiga biflöden till Rhen är Aare, Neckar, Main, Mosel, Ruhr och Lippe.

Rhen rinner upp i schweiziska Graubünden i Alperna. Den viktigaste källfloden är Vorderrhein som kommer från Tomasee och flyter ihop med Hinterrhein vid Reichenau. Vid Chur böjer Rhen norrut och bildar gräns, först mellan Schweiz och Liechtenstein och sedan mellan Schweiz och Österrike. Från Bodensjön, 395 meter över havet, flyter floden åt väster och fem kilometer nedströms Schaffhausen bildas det 23 meter höga och 150 meter breda Rhenfallet, Europas största.[6] Mellan Eglisau och Basel utgör Rhen gräns mellan Tyskland och Schweiz. På den sträckan ansluter bifloden Aare från vänster. Aare är i själva verket den större floden med ett flöde på 590 kubikmeter per sekund jämfört med Rhens 470 kubikmeter per sekund.

Rhen Rheingau (Assmannshausen / Rüdesheim 2008)

Från Basel vänder Rhen norrut och med franska Alsace på den vänstra (väster) stranden och tyska Baden på den högra (östra). Det tidigare slingrande loppet har rätats ut för att korta vägen för sjöfarten. Efter vänsterbifloden Lauter flyter Rhen genom Tyskland, och bland annat Main och Neckar ansluter från höger, och den flyter mot nordväst genom landskapet Rheingau. Det idylliska avsnittet med många borgar mellan Bingen/Rüdesheim och Koblenz besöks av många turister och finns på Unescos världsarvslista. Vid Koblenz flyter Mosel in från vänster. Rhen rinner sedan genom Ruhrområdet där Sieg, Ruhr och Lippe ansluter från höger. Därefter flyter Rhen in i Nederländerna till sitt utlopp i Nordsjön.

Rhens utlopp är förgrenat och 150 kilometer från havet delar den upp sig på flera stora flodarmar. Ungefär 11 procent av vattenflödet går genom IJssel till IJsselmeer, ungefär 22% genom Lek förbi Rotterdam och 67 procent genom Waal.

Sandoz-olyckan 1986

[redigera | redigera wikitext]

1986 skedde en explosion i en fabrik i den schweiziska staden Basel, vilket gav upphov till en ekologisk katastrof. Fabriken, som tillhörde företaget Sandoz, släppte då ut cirka 30 ton organiska fosfater i floden.[7] Detta ledde till att en halv miljon fiskar dog, och det tog lång tid innan floden återhämtade sig helt.

Högerbifloder

[redigera | redigera wikitext]

Vänsterbifloder

[redigera | redigera wikitext]

Källflöden

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Rhen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/rhen. Läst 10 oktober 2009. 
  2. ^ [a b] ”Rhein kürzer als gedacht” (på tyska). Der Spiegel. 27 mars 2010. http://www.spiegel.de/wissenschaft/natur/0,1518,686012,00.html. Läst 30 mars 2010. 
  3. ^ [a b c] ”Rhine Basin - Station: Rees” (på engelska). UNH/GRDC. http://www.grdc.sr.unh.edu/html/Polygons/P6335020.html. Läst 6 november 2009. 
  4. ^ Not. Rhen är 12:e längst, om bi- och "bibifloder" (Volga har tre sådana som är längre) räknas med i flodlistningen. Rhen är 9:e längst, om bi- och bibifloder inte räknas med. Räknas dessutom Norra Dvina och dess längsta källflöde Vytjegda som separata floder, kan Rhen vinna ytterligare en placering.
  5. ^ Hellquist, Elof (1980[1939]). Svensk etymologisk ordbok. Bd 2, O-Ö (3. uppl., 4. tr.). Lund: LiberLäromedel/Gleerup. Libris 7270082. ISBN 91-40-01978-0 
  6. ^ ”Water sources” (på engelska). swissworld.org. Arkiverad från originalet den 9 november 2009. https://web.archive.org/web/20091109231700/http://www.swissworld.org/en/geography/rivers_and_lakes/water_sources/. Läst 6 november 2009. 
  7. ^ Sandoz-ulykken i Store norske leksikons nätupplaga. Läst 20 november 2009. (bokmål)