Luzonkrypstare

	Luzonkrypstare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Starar; Sturnidae
Släkte	Rhabdornis
Art	Luzonkrypstare; R. grandis
Vetenskapligt namn
	§ Rhabdornis grandis
Auktor	Salomonsen, 1953
Synonymer
	Långnäbbad filippinkrypare; Luzonrabdornis; Rhabdornis inornatus grandis;

Luzonkrypstare^[2] (Rhabdornis grandis) är en fågel i familjen starar inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer i bergstrakter på den filippinska ön Luzon. Arten minskar i antal, men beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

Krypstarar är medelstora, långnäbbade tättingar med ett liknande beteende som trädkrypare. Denna art har vit strupe och buk, brun rygg, rostfärgade vingar och stjärt, en svart ögonmask med ett vitt ögonbrynsstreck ovanför samt bruna kroppsidor med breda vita streck. Den är lik strimmig krypstare, men hjässan är grå snarare än vitstreckad. Bland lätena hörs ljusa "tsip!".^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer i norra Filippinerna (Sierra Madre-bergen på norra Luzon).^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Vissa kategoriserar den som underart till Rhabdornis inornatus.^[5] Tidigare placerades krypstararna i den egna familjen filippinkrypare, men DNA-studier visar att de egentligen är avvikande starar.^[6]^[7]^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Släktesnamnet Rhabdornis är en sammansättning av grekiskans ῥαβδος (rhabdos, "strimma") och ορνις (ornis, "fågel").^[9]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Rhabdornis grandis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Kennedy, R. and H. Miranda (2020). Long-billed Rhabdornis (Rhabdornis grandis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.lobrha1.01
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Cibois, Alice; Cracraft, Joel (2004). ”Assessing the passerine "Tapestry": phylogenetic relationships of the Muscicapoidea inferred from nuclear DNA sequences”. Molecular Phylogenetics and Evolution 32 (1): sid. 264-273. doi:10.1016/j.ympev.2003.12.002.
^ Lovette, Irby J.; Rubenstein, Dustin R. (2007). ”A comprehensive molecular phylogeny of the starlings (Aves: Sturnidae) and mockingbirds (Aves: Mimidae): Congruent mtDNA and nuclear trees for a cosmopolitan avian radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 44 (3): sid. 1031-1056. doi:10.1016/j.ympev.2007.03.017.
^ Zuccon, D.; Cibois, A.; Pasquet, E.; Ericson, P.G.P. (2006). ”Nuclear and mitochondrial sequence data reveal the major lineages of starlings, mynas and related taxa”. Molecular Phylogenetics and Evolution 41 (2): sid. 333-344. doi:10.1016/j.ympev.2006.05.007.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Rhabdornis grandis.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Rhabdornis grandis'’.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Rhabdornis grandis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[BOW-4] Kennedy, R. and H. Miranda (2020). Long-billed Rhabdornis (Rhabdornis grandis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.lobrha1.01

[H&M-5] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[6] Cibois, Alice; Cracraft, Joel (2004). ”Assessing the passerine "Tapestry": phylogenetic relationships of the Muscicapoidea inferred from nuclear DNA sequences”. Molecular Phylogenetics and Evolution 32 (1): sid. 264-273. doi:10.1016/j.ympev.2003.12.002.

[7] Lovette, Irby J.; Rubenstein, Dustin R. (2007). ”A comprehensive molecular phylogeny of the starlings (Aves: Sturnidae) and mockingbirds (Aves: Mimidae): Congruent mtDNA and nuclear trees for a cosmopolitan avian radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 44 (3): sid. 1031-1056. doi:10.1016/j.ympev.2007.03.017.

[8] Zuccon, D.; Cibois, A.; Pasquet, E.; Ericson, P.G.P. (2006). ”Nuclear and mitochondrial sequence data reveal the major lineages of starlings, mynas and related taxa”. Molecular Phylogenetics and Evolution 41 (2): sid. 333-344. doi:10.1016/j.ympev.2006.05.007.

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]