Rekommenderat dagligt intag (RDI) anger hur mycket av vitaminer och mineralämnen en person bör äta varje dag. RDI är en vägledning då man planerar måltider. Nedan anges i tabellform rekommenderat dagligt intag av en rad ämnen enligt Livsmedelsverket, 2007-02-13. Mängderna avser det som ska konsumeras, det vill säga att hänsyn måste tas till förluster vid beredning och tillagning, och är lagda med en säkerhetsmarginal som gör det sannolikt att en kost med dessa mängder täcker behovet hos så gott som hela befolkningen. Tabellerna omfattar inte alla kända essentiella näringsämnen; i vissa fall vet man för lite för att kunna ge exakta rekommendationer. Anges ofta i mg t.ex. c-vitamin 30 mg eller 40 mg beroende på ålder är fullt rekommenderat daglig intag, medan 30 mg eller 40 mg C-vitamin då skulle kunna vara 100% av DRI.
Om vitaminer eller mineraler ingår i näringsdeklarationen ska det även stå hur många procent av det dagliga referensintaget (DRI) varan innehåller av varje vitamin eller mineral. Dessa referensvärden är gemensamma för hela EU och används just vid märkning.
Det är viktigt att inte blanda ihop de värden för dagligt referensintag som används vid märkning med de svenska näringsrekommendationerna, som i första hand används vid kostplanering. De svenska näringsrekommendationerna anger vad en person i genomsnitt behöver av energi och olika näringsämnen, och vilket dagligt intag av vitaminer och mineraler som är önskvärt i olika åldersgrupper.[1]
Fullständig amning rekommenderas som näring under de första 6 månaderna. Rekommendationer för enskilda näringsämnen ges därför inte för spädbarn upp till 6 månaders ålder. För icke-ammade spädbarn rekommenderas modersmjölksersättning med en sammansättning som gör att den är lämplig som enda näringskälla ((Europeiska Kommissionens Vetenskapliga Kommitté för Livsmedel, SCF 2003). Om vanlig mat introducerats vid 4-5 månaders ålder bör värden som rekommenderas för barn 6-11 månader användas.
Måltidens sammansättning spelar en stor roll för upptaget av järn från kosten. Tillgängligheten ökar om kosten innehåller rikligt med vitamin C, kött eller fisk, medan den minskar om den innehåller till exempel polyfenoler eller fytinsyra, som är orsaken till att cerealiefibrer verkar hämmande.
Zinkupptaget påverkas negativt av kostens innehåll av fytinsyra och positivt av animaliskt protein. Rekommendationerna gäller för en blandad animalisk/vegetabilisk kost. För vegetariska cerealiebaserade koster rekommenderas 25-30% högre intag.
De 18-20-åriga rekommenderas 900 mg kalcium och 700 mg fosfor.
Kvinnor i barnafödande ålder, och speciellt de som planerar en graviditet, rekommenderas att öka sitt folatintag till minst 400 µg per dag. I första hand bör detta ske genom en ökad konsumtion av folatrika livsmedel, framför allt frukt och grönsaker, och i andra hand genom ett tillskott av det syntetiska vitaminet folsyra.
Supplementering med 500-1000 mg kalcium per dag kan möjligen försena åldersrelaterad minskning av benmassan.
Menstruationsblödningar och därmed järnförluster kan variera mycket mellan olika kvinnor. Detta medför att en del kvinnor behöver större järntillförsel än andra. En kost som planeras för grupper av kvinnor i dessa åldersgrupper bör ge minst 12 mg och bör optimeras med avseende på en god tillgänglighet. Vid en tillgänglighet på 15% täcker 12 mg behovet hos ca 50% och 18 mg behovet hos ca 90% av 11-14 år gamla tonårsflickor (som kräver mest järn) och hos en något högre andel vuxna kvinnor i fertil ålder. Vissa kvinnor behöver mera järn än kosten kan ge.
Rekommenderat intag för icke menstruerande kvinnor är 10 mg per dag.
Järnbalans under graviditet förutsätter järndepåer på omkring 500 mg. Det fysiologiska behovet av järn under senare delen av graviditeten kan ej tillgodoses enbart genom kosten.
