Hoppa till innehållet

Stenantilop

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Raphicerus campestris)
Stenantilop
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
En stenantilopsbock i Etosha National Park.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
UnderordningIdisslare
Ruminantia
FamiljSlidhornsdjur
Bovidae
UnderfamiljGasellantiloper
Antilopinae
SläkteRaphicerus
ArtStenantilop
R. campestris
Vetenskapligt namn
§ Raphicerus campestris
AuktorThunberg, 1811
Utbredning
Stenantilopens utbredningsområde runt år 1970
Karta av Mehmet Karatay
Hitta fler artiklar om djur med

Stenantilop som också kallas för steenbok (Raphicerus campestris) är en antilopart som tillhör underfamiljen gasellantiloper. Den förekommer främst i södra och östra Afrika. Dess utbredningsområde sträcker sig från Angola till Zambia, Moçambique, Kenya och Tanzania.

Stenantilopen har en mankhöjd på mellan 45 och 60 centimeter och den kan väga mellan 10 och 15 kilogram. Deras päls är rödaktig till brungul, med vit mage och de har en vit ring runt ögonen. Ryggen är rak och den har stora öron och svart nos. Det är bara hanen som har horn. Hornen är upprättstående, släta och kan bli mellan 9 och 19 centimeter långa.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Socialt beteende

[redigera | redigera wikitext]
En Stenantilopshona
Foto av Thomas Schoch

.

Stenantilopen trivs bäst på gräs-, busk- och träd savanner, samt steniga slätter och torra halvöknar. Den är ett djur som är aktivt dagtid, samt under nätter när det är fullmåne. De hävdar revir som de markerar med spillning och doftmarkering. Antiloperna är ensamlevande och träffar bara andra stenantiloper när det parningssäsong. I stenantilopernas diet ingår gräs, skott, lökar, rötter, löv och örter. Eftersom den lever i ganska torra miljöer har den lärt sig att klara sig utan vatten långa perioder.

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

En stenantilopshona är dräktig i ungefär 6 månader och hon brukar få en kalv två gånger om året. Två veckor efter det att kalven fötts börjar den att äta fast föda. Kalven är helt avvand vid drygt 3 månaders ålder. En honkalv blir könsmogen vid mellan 6 och 7 månaders ålder medan en hankalv blir könsmogen när den är runt 9 månader gammal.

Det är de stora och medelstora rovdjuren som i huvudsak jagar stenantiloper. Om den märker ett rovdjur ligger den helt stilla och trycker. Om rovdjuret märker antilopen ändå, rusar den upp i absolut sista sekunden och flyr zick-zackande över savannen. Den kan också ta sin tillflykt till någon jordhåla som jordsvin har grävt ut. Stenantilopen kan leva i uppemot 10 år.

  • Giuseppe Ardito (1983). Djurens underbara värld, Band 6. Höganäs: Bokorama. ISBN 91-7024-054-X 
  • David W. MacDonald, red (1984). Jordens djur, Band 4 – Hovdjuren. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 91-34-50353-6 
  1. ^ Raphicerus campestrisIUCN:s rödlista, auktor: Antelope Specialist Group 2016, besökt 5 februari 2023.