RIM-66 Standard MR

	RIM-66 Standard MR
	Två stycken RIM-66 laddade på den aktre Mk 26 avfyringsrampen ombord på kryssaren USS Ticonderoga.
Typ	Luftvärnsrobot
Ursprungsland	USA
Servicehistoria
Brukstid	1967 – nutid
Används av	Japan, Kanada, Nederländerna, Turkiet, Tyskland, Spanien, USA
Medverkan i krig	Vietnamkriget, Operation Praying Mantis
Produktionshistoria
Tillverkare	Raytheon Company, RTX
Kostnad/enhet	~ 400 000 USD
Varianter	SM-1: RIM-66A, RIM-66B, RIM-66E; SM-2: RIM-66C, RIM-66D, RIM-66G, RIM-66H, RIM-66J, RIM-66K, RIM-66L, RIM-66M
Specifikationer
Längd	4,47 meter (SM-1); 4,72 meter (SM-2)
Vikt	495 kg (SM-1); 621 kg (SM-2)
Spännvidd	1080 mm
Diameter	343 mm
Stridsspets	Mk 51 (RIM-66A); Mk 90 (RIM-66B); Mk 115 (SM-2)
Tändrör	zonrör
Motor	Aerojet Mk 27 (RIM-66A); Aerojet Mk 56 (RIM-66B); Thiokol Mk 104 (RIM-66G)
Målsökare	semiaktiv radarmålsökare
Prestanda
Räckvidd	32 km (RIM-66A); 46 km (RIM-66B); 74 km (SM-2)
Maxhöjd	19 800 meter (RIM-66A); 24 400 meter (RIM-66B); > 24 400 meter (SM-2)
Maxhastighet	mach 3,5

RIM-66 Standard MR (MR = Medium Range) är en luftvärnsrobot utvecklad för USA:s flotta.

Historia

Standard Missile 1

1963 startade ett program för att ersätta luftvärnsroboten RIM-24 Tartar. Den nya roboten fick namnet Standard Missile 1 (SM-1) och hade samma motor och skal som den tidigare Tartar för att passa i redan existerande lavetter och magasin. Den togs i tjänst 1968.

Standard Missile 2

På 1970-talet utvecklades nästa generations luftvärnsrobot för Aegis-systemet ombord på de nya kryssarna av Ticonderoga-klass. Den hade fortfarande samma skal, men den behövde inte längre vara kompatibel med de gamla robotsystemen från 1950-talet.

Den största skillnaden mot tidigare var att den nya roboten, som fick namnet Standard Missile 2 (SM-2), bara använde sig av semiaktiv radarmålsökning under slutfasen. Största delen av banan använde den sig av tröghetsnavigering för att flyga till den punkt där målsökaren slogs på. Aegis-systemet hade också en datalänk med vilken roboten kunde fjärrstyras.

Fartyg som inte hade Aegis-systemet genomgick uppgraderingsprogrammet NTU (New Threat Upgrade) för att kunna utnyttja SM-2-robotens egenskaper till fullo.

VLS

I mitten på 1980-talet gick man ifrån de långsamma och sårbara robotlavetterna och övergick till att i stället skjuta robotarna ur vertikala avfyringstuber. Det ställde nya krav på robotarna, men RIM-66H och RIM-66M kan avfyras vertikalt.

VLS-systemet är modulärt och tuberna kan laddas med många olika typer av robotar, till exempel RGM-84 Harpoon och RGM-109 Tomahawk som är både längre och bredare än Standard-robotarna. Det ledde till att RIM-66 under 2000-talet ersattes av RIM-161 Standard Missile 3.

Olyckor

Den 3 juli 1988 sköt den amerikanska kryssaren USS Vincennes ner det iranska trafikflygplanet IR655 med två SM-2MR-robotar över Hormuzsundet efter att flygplanet hade misstagits för en iransk F-14 Tomcat.

Varianter

Beteckning	Serie	System	Noteringar
RIM-66A	SM-1MR Block I till IV	Tartar	Ursprungsmodellen med motorn Aerojet Mk 27.
RIM-66B	SM-1MR Block V	Tartar	Aerojet Mk 56-motor med längre räckvidd.
RIM-66C	SM-2MR Block I	Mk 26	Robot för Aegis-systemet. Ny sprängladdning, tröghetsnavigering och monopuls-sökare.
RIM-66D	SM-2MR Block I	NTU	Ny sprängladdning, tröghetsnavigering och monopuls-sökare. Anpassat för äldre fartyg med NTU-uppgradering.
RIM-66E	SM-1MR Block VI	Tartar	RIM-66B uppgraderad med samma monopuls-sökare som SM-2.
RIM-66G	SM-2MR Block II	Mk 26	Ny signalprocessor för att motverka störsändning.
RIM-66H	SM-2MR Block II	Mk 41	Thiokol Mk 104-motor med längre räckvidd. Anpassad för vertikal avfyring (VLS)
RIM-66J	SM-2MR Block II	NTU	Thiokol Mk 104-motor med längre räckvidd.
RIM-66K	SM-2MR Block III	NTU	Förbättrad förmåga att träffa mål på mycket låg höjd.
RIM-66L	SM-2MR Block III	Mk 26	Förbättrad förmåga att träffa mål på mycket låg höjd.
RIM-66M	SM-2MR Block III	Mk 41	Förbättrad förmåga att träffa mål på mycket låg höjd. Dual-head med IR-målsökare.

Tartar = luftvärnssystem ursprungligen byggda för den äldre roboten RIM-24 Tartar. Kan enbart skjuta SM-1 robotar.
Mk 26 = Tvåarmad avfyringsramp som användes i Aegis-systemet ombord på Ticonderoga-klassen.
Mk 41 = Vertikala robottuber (VLS) monterade under däck. Ersatte Mk 26.
NTU = New Threat Upgrade. Tartar-system ombyggda för att kunna skjuta SM-2 robotar.

Användare

Australiens flotta
- Fregatter av Adelaide-klass (SM-1MR)
- Robotjagare av Perth-klass (SM-1MR)
Bahrain
- Fregatten RBNS Sabha (f.d. USS Jack Williams)
Egyptens flotta
- Fregatter Mubarak-klass (SM-1MR)
Greklands flotta
- Robotjagare av Kimon-klass (f.d. Charles F. Adams-klass)
Spaniens flotta
- Fregatter av Santa María-klass (SM-1MR)
Taiwans flotta
- Fregatter av Cheng Kung-klass (SM-1MR)
- Robotjagare av Kee Lung-klass (SM-1MR)
Turkiets flotta
- Fregatter av G-klass (SM-1MR)
Deutsche Marine
- Robotjagare av Lütjens-klass (SM-1MR)
USA:s flotta
- Robotjagare av Charles F. Adams-klass. SM-1MR (endast tre fartyg fick NTU och SM-2MR)
- Robotkryssare av Albany-klass. SM-1MR (uppgraderad från Tartar-robotar)
- Robotjagare av Oliver Hazard Perry-klass. SM-1MR
- Robotjagare av Kidd-klass. SM-1MR (ursprungligen byggda för Iran)
- Robotkryssare av California-klass. SM-1MR
- Robotkryssare av Virginia-klass. SM-1MR
- Robotkryssare av Ticonderoga-klass. SM-2MR
- Robotjagare av Arleigh Burke-klass. SM-2MR