Hoppa till innehållet

Proechimys semispinosus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Proechimys gorgonae)
Proechimys semispinosus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljLansråttor
Echimyidae
SläkteProechimys
ArtProechimys semispinosus
Vetenskapligt namn
§ Proechimys semispinosus
Auktor(Tomes, 1860)
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Proechimys gorgonae (på Isla Gorgona, Colombia, är ingen underart)[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Proechimys semispinosus[2] är en däggdjursart som först beskrevs av Robert Fisher Tomes 1860. Proechimys semispinosus ingår i släktet Proechimys och familjen lansråttor.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 10 underarter.[2]

Arten är med en kroppslängd (huvud och bål) av 22 till 29 cm, en svanslängd av 17,5 till 19 cm och en vikt mellan 320 och 536 g rätt stor. Den har 2,2 till 2,7 cm långa öron. Flera individer har tappad sin svans och kan misstolkas som en annan gnagare. När svansen finns så är den nästan naken och tvåfärgad. På ovansidan förekommer rödbrun päls och undersidan är täckt av vita hår. I pälsen på ryggen är flera smala taggar inblandade. Arten har långa och breda klor. Kring ögonen förekommer ljusare päls. Trots taggarna ser pälsen slätare ut än hos Hoplomys gymnurus.[5]

Utbredning och habitat

[redigera | redigera wikitext]

Denna gnagare förekommer i Centralamerika norrut till östra Honduras samt i nordvästra Sydamerika (Colombia, Ecuador) vid Stilla havet. Arten lever i låglandet och i kulliga områden upp till 800 meter över havet. Den vistas i städsegröna skogar samt i lövfällande skogar nära vattendrag.[1]

Arten lever även på några mindre öar nära kusten. Den observeras ofta nära campingplatser i Darien nationalpark i Panama.[5]

Proechimys semispinosus är aktiv på natten och den går främst på marken. Ibland klättrar den på grenar som ligger på marken eller i den låga växtligheten men inte på träd. Individerna vilar på dagen i naturliga håligheter under rötter eller i liknande gömställen. Antagligen använder den även underjordiska bon av okänt ursprung. Denna gnagare äter frukter, frön, sällan några gröna växtdelar samt insekter och svampar. Arten är viktig för växternas fortplantning då den flyttar frön från växten till gömstället.[1]

Honans revir är mindre än hannens territorium. Honor kan ha upp till fyra kullar per år med 1 till 5 ungar per kull. Proechimys semispinosus kan leve upp till tre år.[1]

  1. ^ [a b c d e f] 2008 Proechimys semispinosus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Proechimys semispinosus
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/proechimys+semispinosus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  5. ^ [a b] Reid, Fiona (2009). Proechimys semispinosus. A Field Guide to the Mammals of Central America and Southeast Mexico. Oxford: OUP USA. sid. 251. ISBN 978-0-19-534322-9 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]