Hoppa till innehållet

Nordafrikansk bandiller

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Poecilictis)
Nordafrikansk bandiller
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljMårddjur
Mustelidae
UnderfamiljMustelinae
SläktePoecilictis
ArtNordafrikansk bandiller
P. libyca
Vetenskapligt namn
§ Poecilictis libyca
AuktorHemprich & Ehrenberg, 1833
Utbredning
Utbredningsområde enligt IUCN.[1]
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Nordafrikansk bandiller (Poecilictis libyca eller Ictonyx libycus) är ett mårddjur[6][7] i underfamiljen Mustelinae som antingen placeras som ensam art i släktet Poecilictis eller tillsammans med den nära släktingen bandiller i släktet Ictonyx.[1]

Arten liknar skunkar i utseende men är inte närmare släkt med dessa. På ovansidan är pälsen vit med flera svarta strimmor, undersidan är svart. Även huvudet är svart men med vita mönster. Den jämförelsevis långa svansen är vit och yvig. Nordafrikansk bandiller når en kroppslängd av 20 till 28 centimeter, en svanslängd av 10 till 18 centimeter och vikten varierar mellan 200 och 600 gram.

Tandformeln är I 3/3 C 1/1 P 3/2-3 M 1/2.[8]

Som det svenska trivialnamnet antyder förekommer arten i norra Afrika. Utbredningsområdet sträcker sig från Marocko och Senegal till Egypten och Eritrea.[1] Den lever i torra områden vid Saharas utkant. Artens utbredningsområde är dåligt känt men överlappar i vissa områden bandillerns utbredningsområde, exempelvis i norra Nigeria och i centrala och östra Sudan.[1]

Arten delas in i fyra underarter:[6][9]

  • I. l. libycus, Algeriet, Marocko, Libyen, Tunesien
  • I. l. multivittata, östra Tchad till centrala Sudan
  • I. l. oralis, Egypten, Eritrea till norra Sudan
  • I. l. rothschildi, Mauretanien till Nigeria

Den nordafrikanska bandillern är nattaktiv och vilar på dagen i utgrävda bon. De livnär sig främst av ägg, små fåglar, mindre däggdjur och ödlor.[10] När djuret blir hotat kan det liksom skunkar spruta en illaluktande vätska från sina analkörtlar.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har en stor population och bedöms inte som hotad.[1]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ [a b c d e f] Ictonyx libycaIUCN:s rödlista, auktor: Ahmim, M. & Do Linh San, E. 2015, besökt 8 maj 2023.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Ictonyx libyca
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ Macdonald, Newman & Harrington (2017). ”Table 3.4”. Biology and Conservation of Musteloids. Oxford University Press. sid. 112 
  9. ^ Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2009). ”Ictonyx libycus”. Handbook of the Mammals of the World. "1 - Carnivores". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 637. doi:10.5281/zenodo.5714097 
  10. ^ Hoath, Richard (2009). A Field Guide to the Mammals of Egypt. Egypt: The American University in Cairo Press. sid. 83. https://books.google.com/books?hl=en&lr=&id=agWfg6oEKKkC&oi=fnd&pg=PR9&dq=saharan+striped+polecat&ots=LwmWp5sGmp&sig=IyALESg6DOUbP7YPXr3EBvTjaf8#v=onepage&q=saharan%20striped%20polecat&f=false 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899