Skedstork

	Skedstork; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Pelikanfåglar; Pelecaniformes
Familj	Ibisar; Threskiornithidae
Släkte	Platalea
Art	Skedstork; P. leucorodia
Vetenskapligt namn
	§ Platalea leucorodia
Auktor	Linnaeus, 1758
Utbredning

Skedstork (Platalea leucorodia) är en art i familjen ibisar med säregen platt skedformad näbb som gett fågeln dess namn.^[2]

Utseende och läten

Skedstorken är omisskännlig på nära håll med sin svarta spadlikt tillplattade näbb^[3] med gul spets. Fjäderdräkten är vit och benen är mörka. I häckningsdräkt har den en yvig tofs och en gulbrun fläck på bröstet. I flykten skiljer den sig från vita hägrar genom att liksom storkar och andra ibisar flyga med utsträckt, ej indragen hals. Ungfågeln har skär näbb, skära ben och svarta spetsar på handpennorna. Arten är helt tystlåten.

Skedstork på bo med unge i Indien.
Två adulta och en juvenil skedstork i Italien.
Skedstork födosökande på typiskt maner i England.

Ekologi

Fågeln födosöker på ett mycket typiskt sätt genom att hålla ner näbben i vattnet och svänga från sida till sida medan den vadar fram. Den lever av mollusker, småfisk och kräftdjur.

Skedstorken häckar i stora vassträsk med inslag av träd och buskar. Den bygger ett plattformsliknande bo och lägger i snitt tre till fyra ägg, men upp till sju ägg har observerats. Den lägger en kull per häckningssäsong och äggen ruvas av båda föräldrarna i 24–25 dagar. Paret som lever monogamt tar hand om ungarna i 45–50 dagar tills de är flygga.

Utbredning och systematik

Skedstorken förekommer från Spanien och norra Afrika, så långt söderut som Sudan, Eritrea, Djibouti och Somalia, längs södra Eurasien och österut till Sri Lanka, Mongoliet och Kina. Den delas upp i tre underarter med följande utbredning:

eurasisk skedstork^[4] Platalea leucorodia leucorodia – häckar i södra palearktis så långt österut som Indien. Övervintrar i Centralafrika, sydöstra Kina och till Taiwan
Platalea leucorodia balsaci – häckar på öarna i Banc d'Arguin utanför Mauretanien.
Platalea leucorodia archeri – häckar vid Röda havets kuster och i Somalia

Skedstorken är till största delen och flyttfågel som flyttar söderut på vintern, men några fåglar kan stanna kvar i Europa under milda vintrar. Vintertid förekommer den i Afrika så långt söderut som Kap Verde, Senegal, Gambia, Mali, Tchad, Etiopien och Kenya.

Skedstorken i Europa

I Europa häckar skedstorken i bland annat Spanien, Ungern, Ukraina och Grekland.^[5] Norr därom finns isolerade häckningsområden i bland annat Nederländerna och på Jylland i Danmark. 2023 etablerades en koloni med cirka 20 individer på den konstgjorda ön Pepparholm i Öresund.^[6] Arten expanderar sitt häckningsområde norrut och blir allt vanligare i norra Europa. Fågeln häckade vilt i England 1999 för första gången sedan 1668. Paret lyckades föda upp två ungar.^[7]

Förekomst i Sverige

I Sverige är skedstorken en alltmer förekommande gäst, med fynd årligen under 2000-talet.^[8] Från och till observeras arten i sydligaste Sveriges kustområden men det finns ingen konstaterad häckning.^[9] Första fyndet gjordes när två individer sköts i lappländska Rusele, Lycksele 25 oktober 1928. Samma dag sköts även en ungfågel i Skellefteå.^[10]

Släktskap

De sex skedstorksarterna i släktet Platalea med sina säregna näbbar ansågs tidigare utgöra en egen underfamilj i familjen ibisar. DNA-studier visar dock att skedstorkarna är närmare släkt med asiatiska och afrikanska ibisarter än vad de senare är släkt med amerikanska ibisarter.^[11]^[12]^[13]

Skedstorken och människan

Status och hot

Skedstorkens populationsutveckling är visserligen okänd, men den har ett stort utbredningsområde och en förhållandevis stor population.^[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till 63 000–65 000 individer och i Europa tros det häcka 10 200–15 200 par.^[1]

Namn

Arterna i släktet Platalea kallades förr skedgäss eller slevgäss och skedstorken kallades vit skedgås.^[14]

Referenser

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2016 Platalea leucorodia Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ "skedstork". NE.se. Läst 27 januari 2014.
^ Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
^ "Lepelaar". Vogelbescherming.nl. Läst 27 januari 2014. (nederländska)
^ "Koloni med skedstorkår ny för Pepparholm. Natursidan.se. Läst 10 september 2023.
^ Davies, J. et. al (2001) Marine Monitoring Handbook. Joint Nature Conservation Committee, Peterborough, UK. ISBN 1-86107-5243
^ Skedstork i Artportalen
^ "Skedstorksrekord i Danmark ". Birdlife.se. Läst 27 januari 2023.
^ Skedstork, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ Krattinger, F. (2010), “Molecular Phylogeny of Threskiornithidae”, Masters thesis, University of Fribourg.
^ Chesser, R.T., C.K.L. Yeung, C.-T. Yao, X.-H. Tians, and S.-H. Li (2010), Molecular phylogeny of the spoonbills (Aves: Threskiornithidae) based on mitochondrial DNA, Zootaxa 2603, 53-60.
^ Ramirez JL, Miyaki CY, and Del Lama SN (2013), |https://www.researchgate.net/publication/253651165_Molecular_phylogeny_of_Threskiornithidae_Aves_Pelecaniformes_based_on_nuclear_and_mitochondrial_DNA Molecular phylogeny of Threskiornithidae (Aves: Pelecaniformes) based on nuclear and mitochondrial DNA], Genet. Mol. Res. 12 (3)
^ Bäckman, J. (1871) Folkskolans Naturlära, 3:e upplagan, Zacharias Hæggströms Förlag, Stockholm, vol.1, sid:170

Källor

Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

Wiktionary har ett uppslag om skedstork.
Ordbok
Wikimedia Commons har media som rör tornfalk.
Bilder & media
Wikispecies har information om tornfalk.
Artförteckning
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2016 Platalea leucorodia Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.

[CC-2] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[ne-3] "skedstork". NE.se. Läst 27 januari 2014.

[Sverigelistan-4] Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18

[vogelbescherming-5] "Lepelaar". Vogelbescherming.nl. Läst 27 januari 2014. (nederländska)

[natursidan-6] "Koloni med skedstorkår ny för Pepparholm. Natursidan.se. Läst 10 september 2023.

[7] Davies, J. et. al (2001) Marine Monitoring Handbook. Joint Nature Conservation Committee, Peterborough, UK. ISBN 1-86107-5243

[8] Skedstork i Artportalen

[sofnet130704-9] "Skedstorksrekord i Danmark ". Birdlife.se. Läst 27 januari 2023.

[10] Skedstork, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[11] Krattinger, F. (2010), “Molecular Phylogeny of Threskiornithidae”, Masters thesis, University of Fribourg.

[12] Chesser, R.T., C.K.L. Yeung, C.-T. Yao, X.-H. Tians, and S.-H. Li (2010), Molecular phylogeny of the spoonbills (Aves: Threskiornithidae) based on mitochondrial DNA, Zootaxa 2603, 53-60.

[13] Ramirez JL, Miyaki CY, and Del Lama SN (2013), |https://www.researchgate.net/publication/253651165_Molecular_phylogeny_of_Threskiornithidae_Aves_Pelecaniformes_based_on_nuclear_and_mitochondrial_DNA Molecular phylogeny of Threskiornithidae (Aves: Pelecaniformes) based on nuclear and mitochondrial DNA], Genet. Mol. Res. 12 (3)

[14] Bäckman, J. (1871) Folkskolans Naturlära, 3:e upplagan, Zacharias Hæggströms Förlag, Stockholm, vol.1, sid:170

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]